Assistansersättningens utveckling

Försäkringskassan presenterade en ny rapport till regeringen om assistansersättningens utveckling. Man började med att ta upp att de totala antal assistanstimmar har femdubblats sedan lagen kom 1994.
Även att assistansanvändarna ökat sedan 1994 vilket inte är så konstigt då man räknade på att ca 7000 skulle vara i behov av assistans när lagen kom. En oerhörd underskattning av behovet.

Två lagändringar bidrar till ökningen enligt Försäkringskassan. Det är införandet av ett femte grundläggande behov som är: ”annan hjälp som kräver ingående kunskap” och det andra är att man nu mera kan få behålla sin assistansersättning efter 65 år.
- När det gäller ökningen av genomsnittligt antal timmar per person är förklaringen även rättspraxis och tillämpning av lagen, kommenterar Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan. Vilket känns helt fel, snarare har tillämpningen av lagen gjorts på ett felaktigt sätt som gjort att fler förlorar sin assistans.

Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan vill ha en översyn av lagen, som klargör vilka behov som ska tillgodoses med assistansersättning och vilka som ska tillgodoses av andra instanser.

Gå gärna in och läsa hela Försäkringskassans rapport på: https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/omfk/!ut/p/a1/04_Sj9CPykssy0xPLMnMz0vMAfGjzOJNPFycDd2dDbz9_UxMDBxDndy9gw2cjAN8TIEKIoEKDHAARwNC-sP1o8BK8JhQkBthkO6oqAgAdXjvaA!!/?1dmy&urile=wcm%3Apath%3A%2FContentSE%2Fnyheter%2Fny_rapport_om_assistansersattningen 
I den här rapporten har Försäkringskassan bara tagit upp en skenande utveckling av kostnader. Om man vill få en annan bild av assistansersättning så kan man läsa en artikel skriven av Veronica Hedenmark styrelseordförande för VH Assistans och VD Agnetha Wiklund-Hélen: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2930059-en-ofortjant-attack-mot-assistansbranschen 

God Jul och Gott nytt år

Niklas Pajuste
sekreterare

Kommunens basansvar enligt LSS

Kommunen bekostar alltid de 20 första timmarna även för dem som har assistansersättning
enligt LASS. Kommunerna har även ett basansvar för personlig assistans. Det
innebär bl.a. att kommunen alltid ska stå beredd att ombesörja och tillhandahålla
personlig assistans eller ge ekonomiskt ersättning för att enskilda ska kunna ordna
insatsen på annat sätt t.ex. anställa personliga assistenter själv eller anlita ett företag
eller kooperativ (prop. 1992/93:159 s. 70 och 73). Kommunen har ett basansvar enligt LSS 9a § att tillgodose hjälpbehoven när behovet faktiskt inte tillgodoses på annat sätt.

I ett ärende som Assistansjuristerna driver mot en kommun i Stockholmsområdet, som berör en tjej som bor på ett boende med assistans dygnet runt och som många år haft insatsen från kommunen under helger för att kunna hälsa på sin familj och komma ut och ägna sig åt fritidsaktiviteter. Kommunen bestämde vid hennes 18-årsdag att dra in denna insats, vilket kom som en stor chock för familjen. Beslutet överklagades och ligger just nu i Förvaltningsrätten. Vi mottog i veckan ett yttrande från kommunen där de bland annat skriver att ”enligt Assistansjuristerna har kommunen ett basansvar enligt LSS” vilket de menar inte föreligger. Det är skrämmande att se hur stora kunskapsbrister det finns bland handläggare och tjänstemän som jobbar med dessa frågor dagligen.  

Av 5-7 §§ LSS framgår att verksamheten enligt lagen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som
andra. Vidare ska verksamheten bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan
och myndigheter. Den ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges och genom insatserna tillförsäkras goda
levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade.

Dessa grundläggande principer hamnar kommer inte i första hand för många kommuner, det gör istället pengar. Att kommuner t.ex. väljer att inte genomföra beslut som en följd av de behöver spara pengar eller använda det till andra saker i deras kommunala verksamhet. Bristen på pengar är ett ständigt återkommande problem som i sin tur ger upphov till en rad andra problem. Oavsett hur det ekonomiska läget måste den enskilde individen kunna förvänta sig att handläggarna är insatta i lagens mest grundläggande principer.

//Niklas
Jurist

Fel bild av kostnadsökning

I Svt:s aktuellt  som handlade om LSS lagen, intervjuades Åsa Régner ansvarig minister. Hon kunde inte förstå varför kostnaderna ökar.
Men Åsa Régner jämför kostnaden 1996-2006 med kostnaderna från 2006 till idag. Vilket ger en felaktig bild, då det uppskattades när reformen genomdrevs att det skulle vara ca 7000 assistansanvändare. Det tog några år innan den siffran var uppnådd. Men siffran har ju ökat sedan dess, här är några av anledningarna:

Vården klarar allt fler för tidigt födda barn.
Samt att fler som varit med om svåra olyckor överlever vilket naturligtvis ökar antalet som behöver hjälp.
Fler med svåra funktionshinder lever längre, tack vare att dem har en bättre livskvalité idag än tidigare. Detta pga assistansreformen.

Från början trodde också regeringen att antalet timmar per assistansanvändare skulle ligga på ca 40 timmar i veckan. Vilket naturligtvis var en total underskattning av behoven.
Allt det här är några av orsakerna till att det är svårare att få assistans idag.

För försäkringskassan hävdar att de bara följer direktiv från regeringen, när frågan om den hårdare tillämpningen kommer upp.  De kan inte gå förbi regler och rättspraxis, svarar Ann-Marie Begler generaldirektör för Försäkringskassan. Så hoppet står som alltid till våra politikers vilja att föra en human politik, där alla människor kan vara delaktiga i samhället.

Niklas Pajuste
sekreterare

ISF-rapport om assistansersättning

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har i sin rapport gjort en statistisk analys av assistansersättningen. I rapporten redogörs det för en hel del intressant statistik som man kanske inte tänkt på innan.
Idag finns 16 155 assistansberättigade personer. Kostnaden för assistansersättningen uppgår till ca 28 miljarder, där kommunen står för ca 4 miljarder och resterande belopp betalas ut av Försäkringskassan. Kostnaderna har debatterats flitigt och det finns de som menar att det kostar för mycket för staten. Regeringen tillsatte ISF att utreda hur effektiv och rättssäker LSS är ur statlig synpunkt.
Man kom fram till en hel del intressant statistik, bl.a.:
• Sedan 2002 har antalet personer med assistansersättning ökat varje år vilket således betyder att kostnaderna ökat varje år.
• Samtidigt som antalet personer med assistansersättning ökat så har också avslagsbesluten och beslut om indrag av assistans vid omprövning ökat.
Denna statistik är intressant av flera anledningar. Här drar det åt två olika håll. Staten vill sänka kostnaderna för assistansersättning och resultatet av detta har inneburit det motsatta. Förändringen som skett de senaste fem åren, i form av utveckling av rättspraxis, tillämpning av densamma samt förändrade arbetssätt hos Försäkringskassan har fått ett genomslag som går i olika riktning.
Så som jag ser det väntar en tid för förändring av LSS. Debatten kring kostnaderna har blivit stor och ISF:s rapport visar tydligt att den förändring som skett inte gett den önskade effekten. Reformer och förändringar är att vänta. Utslaget av reformen är desto mer oklar dock.
//
Mattias
Assistansjuristerna

Resa utomlands – en möjlighet för alla?

Det händer då och då att vi är med och hjälper en redan assistansberättigad klient att ansöka om tillfällig utökning från kommunen för att kunna genomföra en semesterresa. Det kan t.ex. bero på att det inte finns lika mycket hjälpmedel på semesterorten eller att terrängen är otillgänglig. Inte sällan får den enskilde avslag på sin ansökan från kommunen med hänvisning till att det går utöver goda levandsvillkor. Har man dessutom tidigare någon gång rest utomlands är det ännu svårare till bifall.
När en person söker om utökad assistans inför semesterresan så bedömer myndigheterna inte bara huruvida det faktiskt finns ett ökat behov under resan utan också om resan i sig måste göras för att uppnå goda levnadsvillkor. Myndigheter verkar mena att det ankommer på dem att bestämma om den enskilde ska få resa eller inte. Frågan är inte om det är goda levnadsvillkor att resa utomlands eller ej, frågan är om det behövs en tillfällig utökning p.g.a. att den enskilde kommer att befinna sig i ej anpassade miljöer under en viss tid. LSS har ett tydligt syfte; att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att leva sitt liv som andra. Dessa personer har rätt att behandlas som alla andra. Den enskilde har ofta sparat ihop pengar och finansierar resan själv. Denne vill likt andra personer i samma ålder som inte har någon funktionsnedsättning, kunna resa utomlands för sina egna pengar.

Målet för verksamheten enligt LSS och bestämmelserna i socialförsäkringsbalken är att människor med omfattande funktionshinder ska kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra människor. På så sätt främjas människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.
(Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU19 Stöd och service till vissa
funktionshindrade, s. 8)

Det märkliga är dock den bedömning som domstolen sedermera gör när den enskilde väljer att överklaga beslutet för att ha möjlighet att åka på semester. Då tar domstolen in samma rekvisitetet ”goda levnadsvillkor”, och domstolen lägger sig i huruvida den enskilde behöver åka på semester för att uppnå goda levnadsvillkor. Domstolen ska inte lägga sig i huruvida resan i sig är nödvändig för att uppnå goda levnadsvillkor eller inte utan ska endast avgöra frågan ”när den enskilde åker på semester, behöver den enskilde då utökning av den personliga assistansen för att uppnå goda levnadsvillkor”?
En person utan funktionshinder får aldrig den frågan, om man behöver åka på semestern för att uppnå goda levandsvillkor. Vill man åka så gör man bara det. Samma rättigheter måste kunna råda för personer med funktionshinder. Här måste en förändring av tankesättet till för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att kunna få möjlighet att åka på utlandsresor.
//Niklas
Jurist

Kostnader eller rättigheter

I en intervju den 22 oktober kunde man höra finansministern säga att assistansersättningen är ett av de områden som ska sparas på för att klara flyktingkrisen. Det blev naturligtvis stora protester inom brukarrörelsen.

Att på detta sätt ställa två i samhället utsatta grupper mot varandra är katastrof. Det måste finnas många områden som det kan sparas in på, där inte människors liv och självständighet kommer i kläm.

LSS är en rättighetslag och inget man kan spara in på. Tror inte att finansministern skulle vilja få rätten att kunna gå på toaletten och klä på sig indragen för att det kostar för mycket. Oerhört tragiskt att intentionerna med lagen aldrig kommer på tal utan bara den ökade kostnaden.

Så jag hoppas att finansministern och regeringen tänker en extra gång innan dem sparar in på assistansersättningen. För alla kan plötsligt bli i behov av assistans.

Niklas Pajuste
sekreterare

Anhöriga som assistenter

Att ha anhöriga som assistenter. Hur är det? Ja det är naturligtvis en fråga som kommer besvaras olika av alla berörda. Det som är en stor fördel med att ha någon anhörig som assistent är att nu har du inte en främmande människa i hemmet. Vilket kan vara oerhört avkopplande och tryggt.

Tyvärr har många gånger anhöriga sämre villkor när dem jobbar som assistenter under kommunen.  Anhöriga har också blivit mål för undersökning om fusk bl.a genom den av Susanne Billum 2012 att personer med anhöriga som assistenter skulle få oannonserade hembesök. Detta mötte massiv kritik och har som tur är inte genomförts.

I en totalundersökning av alla assistansberättigade 2011 visade det sig att 20 procent enbart har anhörigassistenter och så många som 63,5 procent har anhörigassistenter bara någon gång.
74 procent i personkrets 1 hade anhörigassistenter, 43 procent i personkrets 2 och 58 procent i personkrets 3. Som anhörig räknades här syskon, föräldrar, make/maka, mormor, farmor eller vad man själv anger som anhörig.



Niklas Pajuste
sekreterare