30 år sedan personlig assistans kom till Sverige

I år är det 30 år sedan det första pilotprojektet kom till, som sedan skulle utvecklas till LSS-lagen. Adolf Ratzka är en av initiativtagarna till personlig assistans i Sverige. Han var den som startade det första projektet som sedan blev personlig assistans LSS.

Adolf Ratzka kom till Sverige 1973 från Kalifornien där han studerat i 7 år. Innan dess hade han bott på institution i Tyskland, där allt bestämdes av personalen till och med när han skulle gå på toaletten. När han kom till Sverige så fascinerades han av hur ett välfärdsamhälle som Sverige kunde vara så eftersatt när det gällde frågor för personer med funktionshinder.

Fram till 90-talet så var personer med funktionshinder hänvisade till hemtjänst och olika  former av boendeservice, där personalen i stort sätt bestämde allt. Ett exempel är att äldre personer kunde få gå och lägga sig kl 17 med en smörgås vid sängen. Hjälpen man fick gavs då uteslutande i hemmet, frihet, självbestämmande och möjligt till ett rikt liv fanns inte alls.
En person kunde få hjälp av 67 olika människor på en boendeserviceanläggning i Stockholm under den här tiden. Det här är en mardröm för personer med funktionshinder där det krävs ingående kunskap. Här fanns inget av det som nu står i LSS-lagen som t.ex:
5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

På den här tiden kunde man vara hänvisad till 5 olika huvudmän som hade hand om olika insatser. Vilket måste ha gjort livet väldigt svårt för personer i behov av dessa insatser.
Begreppet personlig assistans föds på 1980-talet då Ratzka börjar med att skriva artiklar och på så vis lanserade begreppet personlig assistans. I januari 1987 så startade då pilot projektet som sedan skulle utvecklas till LSS-lagen.  Redan där så tog man fram det som skulle bli behovsbedömningen plus en rad andra saker som sedan skulle inkluderas i LSS-lagen. Det viktigaste stödet kom från Folkpartiet och Bengt Westerberg som tog kontakt med projektet 1986 efter att ha läst en artikel i tidningen.

Tanken med projektet var att den personliga assistansen skulle ges med samma pengar som tidigare insatser hade kostat. För att knyta an till dagens kostnadsdebatt, så var det när de anhöriga ersattes med andra assistenter som kostnaderna började synas i Försäkringskassans statistik. Adolf Ratzka anser att det numera behövs en uppdaterad lagstiftning en LSS 2.0 som kan skydda och ta tillvara rättigheterna för personer med funktionshinder. Eftersom domar i förvaltningsdomstolarna är en stor orsak till att många förlorar sin assistans.

Har du förlorat din assistans? Tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

Varför får man inte hjälp efter 65?

Sven Aivert är blind och sitter i rullstol, han har i flera år ansökt om personlig assistans och ett anpassat boende. Men endast blivit beviljad 30 timmars ledsagning i månaden.
Han har gradvis blivit sämre genom åren och då blivit i behov av mer hjälp. 2007 drabbades han av inflammation i synnerven och förändringar i gula fläcken vilket orsakade att han blev blind. Han fick då endast 6 timmars ledsagning i veckan. 2010 blev han beroende av rullstol pga sin polyneuropati, i samband med detta fick han sitt ärende omprövat.

Sven behöver hjälp vid förflyttningar, måltider och personlig hygien vilket borde vara tillräckligt för att få personlig assistans.
I §1 i under personkrets 3 i LSS-lagen står följande: Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.

Men tyvärr  så struntar socialförvaltningen i det och beslutade att han inte längre tillhör personkrets 3 i lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Man menar att hans funktionshinder beror på normalt åldrande vilket inte stämmer. Detta är något som kan drabba människor i alla åldrar. Sven har nu sökt om personlig assistans sedan 2011, men fått bara avslag. För att kunna få personlig assistans så får man inte vara över 65 år. Har man däremot ett beslut när man fyller 65 år så får man behålla det sedan. Man avslog gång på gång hans ansökan, vilket gjorde att han sen efter 65 inte längre kunde få personlig assistans. Det här trots att han sedan 2010 haft ett stort och omfattande behov. Problemet är att personer över 65, inte får den hjälp som dem behöver utan automatiskt är hänvisade till hemtjänst. Lagen behöver ändras i många avseenden, och det här är ett av dom.



Har ni fått ett avslag eller ska ni ha en omprövning av ett beslut, tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
/sekreterare

Man tror inte det är sant

Tidigare skrev jag ett inlägg om missförhållanden på ett gruppboende i Karlskoga. Där personalen stal pengar och var hemska mot dem boende. Nu har det uppdagats att fler gruppboenden har missförhållanden.

Peter bor på ett gruppboende i Eskilstuna i Sörmland. Han har down syndrom och han har även dåliga tänder vilket gör att han har svårt med att äta en del saker. På Peters boende jobbade en kvinna som var hemsk, hon tvingade bl.a Peter att äta hårdare föda fast hon visste om hans dåliga tänder. Hon kunde också utan någon som helst anledning knuffa till någon av brukarna så att dem ramlade.

Peter berättar att han en gång blev tvingad att se på tv inne hos en granne fast han bad om att få vara själv i sitt rum. Det här är så hemskt att man inte tror det är sant. Systern berättar att personalen ofta skrek hemska saker till dem boende. Man kan inte förstå varför man väljer att arbeta på ett LSS-boende om man, i själva verket verkar vantrivas där. För ingen människa som trivs på sitt arbete kan ju bete sig på det här sättet.

Vad hände då med kvinnan på Peters boende? Jo till slut så blev hon anmäld och kommunen tvingade henne att sluta. Peter ringde då sin syster och var jätteglad, vilket inte är svårt att förstå.

Niklas
//sekreterare

Motion=gemenskap

Jag ville skriva om något lite annorlunda ämne än jag vanligtvis brukar göra, och hittade då en artikel om ett spännande och bra projekt, som ni kan läsa om nedan.

På ett LSS-boende i Östersund har man satt igång ett projekt som handlar om att alla ska motionera mera. Vilket är väldigt bra då, många personer med funktionshinder gärna blir stilla sittande.

Det hela började med en tävling där man kunde vinna biobiljetter. Tävlingen blev så uppskattad så man beslutade sig för att göra en tävling med hälsotema. Två av dem intervjuade har redan gått 3,7 mil tillsammans, vilket är väldigt bra gjort.
Även personalen är med på det hela. Vilket skapar en samhörighet och motiverar alla att hänga med. Att hitta en motionsform som är rolig, är en förutsättning för att man ska göra något. Annars är det lätt att man kommer på förevändningar för att låta bli. Men här är det nog ett bra sätt att göra det roligt med motion.

Vård och Omsorgsnämnden i Östersunds kommun har avsatt 2 miljoner kronor till att höja kvalitetsnivån på verksamheten. Det är inte varje dag man hör att en kommun satsar pengar på LSS-verksamhet. Det är oerhört glädjande i dessa tider. När besparingar är vanligast. LSS-boendet ska sen söka pengar till en resa som ska gå lika långt som de tillsammans har promenerat. Målet är att komma ända till Malmö, vilket är en ganska lång resa. Lyckas man att gå så många steg så kan man inte annat än bli imponerad.

Niklas
//sekreterare

Fel igen Pethrus

Desirée Pethrus LSS-utredaren tycker att Sverige har för många anhörigassistenter.
Pethrus tycker också att Sverige sticker ut i en internationell jämförelse, men det kanske beror på att Sverige faktiskt varit i framkant vad det gäller funktionshinder frågor. Vilket har ändrats drastiskt dem senaste åren och då till det sämre. Detta är ett väldigt olyckligt uttalande från en person som ska utreda och förhoppningsvis förbättra en reform. Men det vi har kunnat se hittills är tydliga tecken på ytterligare försämringar i framtiden.

Det förekommer kritik att barn inte blir självständiga om assistenterna är anhöriga och att inkomsten för familjen blir det som är viktigast. Men sanningen är att det är samhällets ansvar att se till att inga barn far illa, och det gäller självklart barn med funktionshinder också.

När det sen gäller ungdomar och vuxna så är det självklart att självbestämmandet ska stå i fokus. Ingen som inte vill ha sina anhöriga som assistenter ska behöva ha det. Men jag tror att det i många fall kan vara en trygghet, och många gånger kan kännas bättre att slippa ha en främmande människa i sitt hem. Men detta är något som varje person själv måste välja.

För många familjer med barn som har assistans är det den ända möjlighet att få vara privata, då föräldrarna själva är assistenter. Sen har vi problemet vid sjukdom, då är det oftast bara är anhöriga som kan hoppa in vid väldigt kort varsel. Om anhöriga som assistenter togs bort skulle många föräldrar tvingas jobba oavlönat som assistenter med enorma kostnader på annat håll som följd. Så som a-kassa, sjukpenning och socialbidrag m.m.

I våra nordiska grannländer ser det mycket värre ut. I Norge så får anhöriga bara stå som vikarier i en del kommuner. Medan i Finland är det helt katastrof, där erbjuds bara ledsagning. Personlig assistans finns inte över huvudtaget. Vi får verkligen hoppas att det inte är det Pethrus vill efterlikna.

 

Niklas
//sekreterare

Missförhållanden

För några dagar sedan rapporterade svt om stora missförhållanden på ett gruppboende i Karlskoga. Personalen har bland annat nekat dem boenden något att äta efter kl 17 på kvällen. Samt tvingat dem att stanna på sina rum och utövat ständiga hot mot dem boende.

Personalen har tagit pengar från dem som bor där och satt in på ett Ica-kort för att på så sätt också få även deras bonuscheckar. Det har tagit ett helt år för Karlskoga kommun att reagera på dem här allvarliga missförhållandena. Man kan inte tro att det är sant det man läser.  Ännu mer skrämmande är att Karlskoga kommun inte anmäler händelsen till polisen utan bara inväntar utredning av Inspektionen för vård och omsorg. Men de boende och deras anhöriga kan anmäla personalen till polisen om dem vill. Det kan man verkligen hoppas att dem gör.

Man blir bestört och oroad över den utveckling som sker inom personlig assistans och andra LSS insatser idag. Det här är bara en i raden av alla hemska historier som man får ta del av.

Niklas
//sekreterare

Bemötande inom vården

För några dagar sedan så pratade jag med några kollegor om ett möte som dem varit på, vi pratade bl.a om hur katastrofalt bemötandet hade varit från myndighetens sida.
Det gjorde att vi kom in på hur man som funktionshindrad blir mottagen inom vården ibland. Jag har t.e.x varit med om att läkare och annan vårdpersonal gärna pratar över huvudet på mig. Man vänder sig till min assistent eller tidigare till mina föräldrar och diskuterade problemet ifråga. Precis som om jag inte var närvarade i rummet. Nu kan man ju tro att detta bara skedde när jag var barn men tyvärr inte.

En annan sak som också händer är att om dem inte pratar över huvudet på en så pratar dem gärna med en som var ett barn. Vilket blir en oerhört olustig situation.  Men då kommer det som ofta blir pinsamt för läkaren eller sköterskan ifråga. När man svarar dem på ett vuxet sätt och inte alls som ett barn. Många blir då helt ställda och tappar fattningen. Tyvärr har det här inte bara hänt när man besökt sjukhus och andra vårdinrättningar, utan också i vanliga livet ibland. Som tur är allt mindre nu för tiden men det förekommer. Ofta så ser man chocken när man börjar prata med en del personer för första gången. Man ser att dem tänker; Men oj  kan han prata…

Anledningen att jag tar upp det här är att det visar på hur dålig kunskapen är om funktionshinder i samhället. Vilket är väldigt skrämmande.  Det levde också kvar en förlegad syn framför allt hos många äldre att sitter man i rullstol, ja då har man inte alla hästar hemma. Men i takt med att det blir allt mer upplyst och fler funktionshindrade i media så tror jag att den synen har försvunnit.

Vilka erfarenheter har ni av det här? Skriv gärna en kommentar på vår Facebook sida.

//Niklas
sekreterare