Fallbeskrivning från verkligheten
I en artikel från aftonbladet, får vi
läsa om Christina Pettersson, som har tvingats amputera både armar och ben
efter att hon har drabbats av en mördarbakterie. Hon är nu i behov av personlig
assistans för att klara av sin vardag och ta hand om sitt barn. Den personliga
assistans som hon har beviljats räcker bara fram till kl. 18.30 på kvällarna.
Därefter får hon klara sig själv. Christina har en sambo som hon tvingas ta
hjälp av annars skulle hon behöva gå och lägga sig kl. 18.30 på kvällarna. Utan
hjälp från hennes sambo skulle det alltså vara omöjligt för henne att leva ett
fullständigt liv. Han får hjälpa henne med toalettbesök, alla kvällsrutiner, så
som tandborstning, tvätta av sig, på-och avklädning, förflyttning till säng
osv. Hur skulle hon t.ex. kunna vara delaktig i hennes barns liv om hon måste ligga
till sängs den tidpunkten? Hur skulle hon överhuvudtaget kunna delta i några
aktiviteter utanför hemmet vid den tidpunkten? Detta är en otrolig begränsning
av hennes vardag och även av sambons. Vad händer om sambon t.ex. är sjuk eller
åker bort, eller också vill göra något utanför hemmets väggar efter kl. 18.30 ?
Lunds kommun svar på detta är att hon kan ansöka om
privat hemtjänst för de övriga timmarna för att täcka hennes behov.
Vad säger lagen?
Det märks tydligt att kommunen saknar kompetens när de
svarar på detta sätt. Hemtjänst är inte till för att täcka upp behov för
personlig assistans. Hemtjänst, som återfinns i socialtjänstlagen (3 kap 3 §
SoL), är tillför de personer som inte innefattas av rätten till personlig
assistans enligt LSS, dvs. de som inte behöver ett personligt utformat stöd. Innan
rätten till personlig assistans och LSS infördes, omfattades personer med funktionshinder
av socialtjänstlagen och de personerna fick då stöd utifrån hemtjänsten i den
kommun de bodde. Dock var dessa personer ändå beroende av sin omgivning och de
hade ett väldigt begränsat inflytande över sin tillvaro. Inom den hjälp som
hemtjänsten kunde ge hade de personer med omfattande funktionshinder väldigt
små möjligheter att bestämma över när hjälpen skulle ges och vem som skulle ge
den. Förslaget om att införa personlig assistans och ekonomiskt stöd till sådan
assistans kom för att kunna uppnå målet att personer med omfattande
funktionshinder skulle kunna leva som andra. Syftet bakom LSS är att lagens
insatser om personlig assistans ska vara utformade så att den enskildes
möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv stärks. Vilket
innefattar att personen ska ges en frihet till att själv bestämma om i vilka
situationer och tillfällen personlig assistans ska ges. Vilket alltså skiljer
sig mot privat hemtjänst, där arbetet sker i en hemtjänstgrupp och är planerat
utifrån alla hjälptagare som hemtjänstgruppen har. (se prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 62-64.)
Rättsfall (inkl. domen via länk)
Det finns även ett rättsfall som illustrerar det. I (RÅ 2004 ref. 31) fann
Regeringsrätten, att en person inte hade rätt till assistansersättning för det
stöd hon fick av en grupp personliga assistenter som fanns knuten till hennes
arbetsplats (s.k. assistanspool) och som hjälpte flera av de anställda. Detta
eftersom stödet inte ansågs vara av sådan personlig karaktär att det utgjorde
personlig assistans. En reflektion av detta rättsfall är att hjälpen mer
liknande hemtjänst istället för personlig assistans.
Reflektioner
Det ovan beskrivna innebär också att personer med omfattande
funktionshinder ska omfattas av LSS och alltså inte få hjälp av hemtjänsten
genom socialtjänstlagen. Socialtjänstlagen och hemtjänst omfattar därmed
personer som inte har så omfattande funktionshinder att LSS kan bli tillämplig.Vidare
är det värt att poängterar hemtjänst är en punktinsats, dvs. hjälpen sker i
hemmet. Skulle Christina i hennes fall få hjälp från hemtjänsten och hon
befinner sig utanför hemmets väggar en kväll, tex. i lekparken med hennes barn,
så kan hon alltså inte få hjälpen från hemtjänsten. Dessutom är hemtjänst
avgiftbelagt medan personlig assistans utifrån LSS är kostnadsfritt. En annan
skillnad mellan personlig assistans och hemtjänst, är LSS ska tillgodose goda
levnadsvillkor och SoL och därmed
hemtjänst ska tillgodose skälig levnadsnivå. Lagarna har inte kommit till för
att tillämpas båda samtidigt på ett och samma behov, då urholkas syftet med att
LSS infördes.
Appliceras kommunens resonemang på Christinas situation
så innebär det att hon fram till kl. 18.30 rätt till goda levnadsvillkor, men
efter det klockslaget så har hon bara rätt till en skälig levnadsnivå, trots
att hennes tillstånd och behov inte har förändrats. Kommunen har även ett
ytterligare förslag på åtgärd för hennes situation.
De anser att hon ska fördela om timmarna så att några kan
användas på kvällen. Det låter som en lätt och bra åtgärd enligt dem. En ännu
bättre åtgärd, enligt min mening, är att hon istället ska få personlig
assistans som räcker till alla de behov hon behöver. Resonemanget som kommunen
för innebär att om hon ska flytta om timmarna, så måste hon t.ex. ta bort
timmar från förmiddagen. Det är inte direkt som att hon har ett hav av timmar
med personlig assistans, så att hon använder de mitt på dagen till ingenting
istället för att de ska användas på kvällen där hon har ett faktiskt behov.
Hur skulle Christina ha agerat om hon inte hade en sambo,
skulle hon då bara ha lagt sig i sängen för att invänta nästa dag. Någonstans
är väl ändå tanken att hon ska kunna leva ett meningsfullt liv, där hon kan ta
hand om sitt barn, bestämma själv när hon vill sova och inte, vara ute på
kvällen om hon vill det, umgås med hennes sambo. Dessutom kan det tilläggas att
för en förälder med funktionshinder kan den personliga assistansen vara en
avgörande förutsättning för att kunna utöva ett föräldraskap. Ett barns behov
och föräldrarollen varier självklart med barnets ålder, och behovet av viss
omvårdnad minskar med åldern. Med personliga assistans fungerar som en
”förlängd arm” för den som har funktionshinder och det blir en förutsättning
för att kunna utöva sitt föräldraskap. Se prop. 1992/93:159, avsnitt 3.2.2, s. 66ff.
Sambon får i detta fall som sagt ta ansvar och hjälpa
Christina med de behov hon har som inte tillgodoses av den personlig assistans
hon får av kommunen. I det här sammanhanget kan vi jämställa sambo med make. I
äktenskapsbalkens 1 kap. 2 § stadgas att makars ansvar för varandra normalt
sett avser det gemensamma ansvaret för hem och hushåll. Men det säger ingenting
om att maken/sambon ska sörja för att den andre partens behov av omsorg ska tillgodoses.
Detta verkar ha blivit en stor missuppfattning när det gäller rätten till
personlig assistans, men mer ingående om det kommer i ett inlägg längre
framöver.
Varför ska inte hjälpen kunna anpassas utifrån de behov
som finns istället för tvärtom?
// Liselotte Olofsson, Jurist,
Assistansjuristerna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar