tisdag 2 maj 2017

Fråga om grundläggande behov

Klagande får avslag på ansökan om personlig assistans. Barn och Utbildningsnämnden i Eskilstuna gör gällande att de grundläggande behoven inte är av den omfattningen att det kan vara fråga om personlig assistans. Men detta överklagas till Förvaltningsrätten.

För nämnden kommer nämligen fram till att den enskilde bara har ett grundläggande behov på endast 4 timmar och 58 minuter per vecka. Men rätten finner dock att den klagandes behov är av sådan känslig natur att det ska vara berättigat till personlig assistans. Därmed så bifaller man överklagan till den enskildes fördel.




Följande fall är hämtat från Förvaltningsrättens Dom målnr 1235-14.

I många fall så har landets kommuner fel i sina bedömningar när det gäller personlig assistans. Man går allt för hårt på samma linje som Försäkringskassan. Därför är det oerhört viktigt att domstolarna står upp för den enskilde och tillrättavisar kommunerna.

Behöver ni hjälp i ett ärende om personlig assistans? Tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare


fredag 28 april 2017

Bifall för andra gången


Jag kommer nu att börja blogga om positiva domar gällande personlig assistans, vi vill visa att allt är möjligt, man får inte ge upp.
Den enskilde ansågs inte ha rätt till personlig assistans genom att dennes grundläggande behov inte kom upp i rätt antal timmar. Detta beslut överklagades till Förvaltningsrätten 2015. Där klagande vann och ärendet återvisades till Omsorgsnämnden för beslut av assistansens omfattning. Domen överklagades aldrig av kommunen.

2016 gör den enskilde en ny ansökan som avslås med samma motivering som tidigare av kommunen. För andra gången överklagas detta till Förvaltningsrätten med precis samma resultat. Den här gången anser Förvaltningsrätten att det redan fastslagits att personen ifråga är berättigad till personlig assistans. Därför undanröjs kommunens beslut åter igen.


Men denna gång väljer omsorgsnämnden att överklaga till högre instans. Men kammarätten anser att det står utan tvivel att den enskilde är berättigad till begärd insats. Därför avslås nämndens överklagan även här.

Man kan vinna mot myndigheter det är inte omöjligt. Har ni råkat ut för något liknande? Kontakta gärna oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

tisdag 25 april 2017

Att kunna förverkliga sina drömmar...


Alla vill vi ju ha möjlighet att förverkliga våra drömmar, för personer utan funktionshinder kan det vara nog så svårt. Men om man som svårt funktionshindrad drömmer om att kunna genomföra något så är det betydligt mycket mer som krävs. För det första måste man ha rätt stöd och hjälp. Som personlig assistans, ledsagarservice eller någon annan hjälpinsats.


En person som hade möjlighet att förverkliga sina drömmar var faktiskt jag själv, som har den medfödda sjukdomen OI-benskörhet. Jag har alltid drömt om att ha jobb och eget boende. Tack vare assistans så var det möjligt . Att som funktionshindrad faktiskt kunna genomföra saker lika bra som alla andra är oerhört stärkande för självförtroendet.

Vad kan man lära sig av det här? Man måste kämpa för det som man vill uppnå och inte ge upp. Vi på assistansjuristerna drömmer om att alla svårt sjuka barn ska få den hjälp som dem ha rätt till, har ni fått ett avslag eller ett indraget beslut? Kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

måndag 24 april 2017

Goda Levnadsvillkor



Det här är ett ämne som jag skrivit om tidigare, men som tål att ta upp igen. Nyligen publicerades in intervju på assistanskoll.se med Susanne Berg från STIL, där hon tar upp olika aspekter av goda levnadsvillkor. Vad är då goda levnadsvillkor? Ja där skulle jag säga att alla har olika syn på vad som är ett bra liv. För personer med funktionshinder, så är det att kunna leva som alla andra och vara delaktiga i samhället på lika villkor. Försäkringskassan vill ju gärna jämföra vad som är goda levnadsvillkor för en person i motsvarande ålder utan funktionshinder, när man bedömer assistanstimmar. Men i FN konventionen står det att personlig assistans tillhör de mänskliga rättigheterna, och att man inte ska jämföra personer efter ålder.


När man tar upp detta ämne så kan man inte undvika att ta upp Försäkringskassans rättsliga ställningstagande där man säger att man måste prioritera mellan sina behov. Vem behöver i dagens samhälle välja om man vill gå på toaletten eller äta t.ex. Nu är jag kanske extrem, men snart är vi där. Om ingenting ändras i den syn som man har på reformen och rätten till ett självständigt liv.

Försäkringskassan anser bl.a att goda levnadsvillkor bara ska tillämpas på andra personliga behov och inte på dem grundläggande behoven. Vilket är helt fel,  för om en person inte får assistans så beror det ju på att man inte har ett tillräckligt stort grundläggande behov. I min mening är det grundläggande behoven det allra viktigaste för att man ska kunna prata om goda levnadsvillkor. Läs gärna hela intervjuen med Susanne Berg på assistankoll.se

Behöver ni hjälp att överklaga, ompröva eller kanske ansöka om personlig assistans? Tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare



torsdag 20 april 2017

Utredning av assistansmarknaden


Regeringen har nu beslutat att göra en utredning av assistansmarknaden, för att kartlägga eventuella vinster, eller om det förekommer brottslighet. Stig Svensson som kommer att ha hand om utredningen säger att han stött på ärenden där det funnits koppling till kriminalitet i assistansbranschen. Han ställer frågan om lagtexten är skriven på ett sådant sätt att en åklagare kan väcka åtal.

Regeringen säger in sitt uttalande att assistansersättningen är den socialförsäkringsförmån som betalar ut mest pengar till enskilda individer. Vilket har lockat till sig oseriösa aktörer till branschen. Detta i kombination med att det inte varit tillräcklig kontroll. Nu kan man ju hålla med om att det ska finnas ett kontrollsystem så att oseriösa aktörer inte får möjlighet att verka i branschen. Problemet idag är att man har inriktat sig på kostnadsdämpning som resulterat i att, många personer i behov av assistans inte längre får det. Man har haft för stort fokus på assistansanvändarna som man i denna utredning säger sig vilja skydda. Genom att från Försäkringskassans sida göra väldigt hårda bedömningar.


Det här är inte ett sätt att komma åt oseriösa aktörer på marknaden, utan bara ännu ett sätt att försvåra för människor med stora behov. Det som regeringen måste göra är att stärka rätten till assistans, inte underminera den.

Har ni drabbats av regeringens hårdare syn på rätten till assistans, genom ett avslagsbeslut. Tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

 

Niklas
//sekreterare

onsdag 19 april 2017

Vi måste fortsätta berätta vad som händer...


Det här säger ordförande för RBU= rörelsehindrade barn och ungdom Henrik Petrén.
Anhöriga tvingas idag hjälpa sina barn med sådant som man tidigare fått assistans för. Barn ligger också kvar längre på sjukhus pga att man inte längre får den hjälp som man behöver.

Antalet assistansberättigade minskar stadigt och är nu på ca 15500. Detta är mycket oroande på många sätt. Tidigare var det över 16000 som hade assistans, den siffran har minskat mycket på kort tid. Det värsta är att ingen verkar veta vad som händer med alla som förlorar sin assistans, vilken hjälp får man? Kan man överhuvudtaget leva ett drägligt liv? Många är frågorna som hopar sig. Samtidigt får idag 8 av 10 avslag som söker assistansersättning samma siffra 1994 var 2 av 10. Vilket visar på en skrämmande utveckling.

Regeringen har inte agerat alls trots fall efter fall i media om både barn och vuxna med svåra funktionshinder som drabbats. Det ända man har gjort är en lite annorlunda formulering i det regleringsbrev som man har skickat till Försäkringskassan.


Försäkringskassans förklaring till det aktuella läget håller inte tycker Henrik Petrén. Man skyller allt för lättvindigt på de domar som kommit 2012 och 2015 gällande egenvård och tillsyn. Medans det i själva verket är en hårdare tillämpning som stämmer bra in i tid med regeringens instruktioner om att dämpa kostnadsökningen.

Att kommunerna använder Försäkringskassans tillämpning försvårar läget ytterligare, det gör att många förlorar den kommunala assistansen också, eller får mycket mindre timmar.

Läs gärna hela intervjun på assistanskoll.se med Henrik Petrén. Behöver ni hjälp i juridiska frågor gällande assistans, så tveka inte att höra av er till oss på Assistansjuristerna.

 

Niklas
//sekreterare

tisdag 18 april 2017

Ändring


Nu kan vi förhoppningsvis se fram emot en ändring av den politik som socialdemokraterna fört gällande LSS. På deras egen kongress som röstade kongressen för att LSS intentioner ska gälla, man ska kunna jobba, hämta sina barn på dagis. Man ska kunna ha ett socialt liv och vara delaktig i samhället, det är i alla fall det som jag hoppas på och säkert många andra med mig.


Det som man hoppas extra på är att alla familjer med svårt sjuka barn ska få det bättre. En drägligare situation, så att man som förälder slipper bli utbränd och sjukskriven.
Men inget är vunnet än, regeringen måste ge Försäkringskassan nya direktiv. Stoppa indragning av beslut för barn och vuxna med omfattande behov. Innan det är gjort så vågar man inte hoppas på något. Maria Persdotter från RBU hoppas att regeringen nu tar till sig det som kongressen har beslutat.

Vi kan bara hoppas på en ändring av rådande situation och en ljusare framtid.

Niklas
//sekreterare

måndag 3 april 2017

Allas lika värde


Hur stor påverkan har domar som kommer i HFD och kammarrätten? Domar har granskats utifrån LSS-målsättning, som innebär att personer som ingår i LSS personkretsar ska kunna leva som alla andra med samhällets stöd.

De domar som kommer från Högsta förvaltningsrätten (HFD) och kammarrätten (KR) är inte bindande men används ofta av myndigheter och enskilda i olika fall.
I myndigheternas fall så används dessa domar ofta för att avslå assistans eller för att dra in befintliga beslut.


Domar från HFD är vägledande och det är därför de ofta åberopas vid olika fall, men hur stor skillnad gör dem i olika LSS-mål? Samt hur gör man om en Dom från HFD strider mot LSS målsättning? Det här är något vi har kunnat läsa om allt för många gånger. Som ett exempel är att hjälp att andas inte längre räknas som ett grundläggande behov utan som egenvård.

Från högsta instans finns det bara 2 domar som inte strider mot LSS intentioner och 6 st som strider mot eller försvårar målsättningen med lagen. Domarna har haft stor betydelse för LSS utveckling och inte bara som vägledning.



Tyvärr kan vi se brister i domstolarnas kompetens gällande detta rättsområde.

Myndigheten för delaktighet redovisade i sin Utvärdering och analys av funktionshinderpolitiken mellan 2011 och 2016 skriver följande:

”Domstolsverkets slutredovisning visar att kunskapen fortfarande är på en väldigt låg nivå hos alla yrkesgrupper inom domstolarna. Exempelvis uppger endast en av fem domare att de känner till innehållet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ingen svarande domare uppger att de har god kunskap om innehållet i konventionen och var sjunde domare uppger att de inte känner till att konventionen finns”.

I Sverige så säger myndigheter och politiker att man värnar alla människors lika värde. Men tyvärr så visar domarna något helt annat.

Niklas
//sekreterare



fredag 31 mars 2017

Helt fel av en statsminister


Stefan Löfven påstår att 80 procent av alla dem som söker assistans för andra gången får den beviljad. Jag vet inte vilken värld som han lever i, men uppenbarligen inte i samma värld som vi andra. Han raljerar om att pengar går till advokater och till annat än dem som har rätt till assistans.

Personer med funktionshinder är idag tvungna att ta hjälp av juridiskexpertis då man ständigt förlorar sina mänskliga rättigheter. Så Stefan, ingen skulle vara gladare än jag om verkligheten var en annan. Men nu ser det ut så här. Han fortsätter att upprepa att LSS är en rättighetslagstiftning, men var är då rättigheterna? Inte har då personer med funktionshinder några rättigheter kvar om detta får fortsätta. 2001 var det 80 procent som fick assistans vid ansökningar, medan 2016 var det hela 80 procent som fick avslag.
Så regeringens syn på saken stämmer inte med verkligheten. Tragiskt att man kan vara så dåligt påläst som statsminister.

 
Niklas
/sekreterare

tisdag 21 mars 2017

Får inte hjälp i tid


Många personer som söker personlig assistans och andra insatser inom LSS och SOL får inte hjälp i tid. Detta uppmärksammades i Kungsbacka kommun bl.a. Bara i Kungsbacka handlar det om 46 ärenden som inte har blivit åtgärdade i tid. Man kan fråga sig hur många det handlar om i andra kommuner. Sen har vi också problemet med att personlig assistans inte beviljas i alla fall. Man får hemtjänst när man är beroende av assistans. Där skulle det vara intressant att få en statistik över hur många som inte får begärd insats.


Jag blev själv erbjuden hemtjänst istället för personlig assistans en gång. Handläggningstiden för det skulle vara 3 veckor, vilket också säkert förekommer i många fall. Som tur var för mig så kom jag i kontakt med Assistansjuristerna som kunde hjälpa mig.
Har ni varit med om något liknande? Eller behöver annan juridisk hjälp gällande personlig assistans, hör av er till oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

måndag 20 mars 2017

Samma rättigheter


Runt om i Sverige finns det många teatergrupper för personer med funktionshinder, den kändaste är nog Glada Hudikteatern. Skådespelare brukar ju i regel få betalt, vilket man får i vilken yrkesgrupp som helst. Men så fungerar det inte om man som funktionshindrad jobbar som skådespelare. I många teatergrupper så får skådespelarna inget betalt och ibland väldigt lite. Vad är det som gör att man kan behandla personer med funktionshinder på detta sätt? Är det för att dem inte protesterar? Eller tror man i sin enfald att man har rätt att göra så här för att man ger personerna i fråga en sysselsättning? Alla dessa frågor och många fler får i alla fall mig att undra hur det står till med dem som driver teatrarna.




Av 11 grupper så är det endast 7 st som betalar ut lön till sina skådespelare. Men på Moomsteatern behandlas skådespelarna som alla andra. Man får en riktig lön och en yrkestitel värd namnet. Ska man som funktionshindrad ha samma villkor som alla andra? Naturligtvis ska man ha det, precis som att män och kvinnor ska ha samma lön.  

Niklas
//sekreterare

torsdag 16 mars 2017

Socialstyrelsen slår larm


I en nyligen publicerad artikel så slår Socialstyrelsen larm om att färre LSS  insatser går till barn med funktionshinder. Trots att kommunernas insatser överlag  dem senaste åren har ökat med 9 procent. SOL insatserna har ökat med 20 procent sedan 2007 vilket faktiskt kan ses som oroväckande. Då det betyder att fler personer har förlorat sin assistans, och får hemtjänst liknande insatser.


Barn som har beviljats kortidshem och insatsen korttidstillsyn har minskat med hela 5 procent sedan 2007. Socialstyrelsen tycker detta är oroväckande då insatserna är tillför att avlasta dom anhöriga. För barn med autism och ryggmärgsbråck är det socialakontakt nätet inte lika som hos andra barn. Då kan dessa läger vara en möjlighet för dem barnen att få ett socialt nätverk.

Läget är att fler får någon form av insats från kommunen efter att ha förlorat sin assistansersättning. Är man över 45 år så blir man oftast erbjuden hemtjänst, vilket är helt galet då man inte längre har möjlighet till en social tillvaro. För personer under 45 erbjuds ibland andra insatser. Men sammanfattningen är att svårigheten att leva ett socialt liv ökar för personer med funktionshinder.

Niklas
//sekreterare

tisdag 21 februari 2017

Bengt Westerberg svarar Pethrus


Bengt Westerberg svarar på det som Desiree Petrus gått ut och sagt i media angående de olika aspekterna av assistansersättningen. En av de saker som Pethrus tagit upp är att hon ser ett problem i att anhöriga jobbar som assistenter. Westerberg menar att t.ex  för föräldrar med barn som har ett neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så är dem många gånger tvungna att gå ner i arbetstid pga barnets stora omsorgsbehov. Det kan ju vara ett problem naturligtvis. Men annars tror jag tryggheten för barnet måste vara som störst med föräldrarna som assistenter.

De alla flesta barn mår bra och det är positivt med anhöriga som assistenter. För barn kan det vara positivt om kretsen med människor inte blir för stor då det kan skapa oro hos barnet.

Det som är oroande i Pethrus syn det att hon drar liknelser till hur det är i andra nordiska länder. Där anhörig assistenter bara ska beviljas i särskilda fall. Westerberg menar att detta skulle med all riktighet begränsa livet för assistansanvändaren. Målet med LSS är självständighet och frihet. Inte att införa saker som begränsar just detta.


Pethrus gör också en halv pudel och erkänner att hennes uttalande om kostnader i media inte riktigt var korrekta. Hon menade att kostnaderna för assistansen har stigit från 4 miljarder till 70 miljarder sedan reformen infördes. 4 miljarder var kostnaderna för assistansersättning i mitten på 90-talet medan dem 70 miljarder som Pethrus talar om är sammanlagda kostnader för alla insatser inom LSS. Då blir det lätt lite missvisande. Än mer missvisande är det som Åsa Regner ofta kör med. Det är att kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats på 10 år. Men om man läser Försäkringskassans socialförsäkringsrapport från i år så handlar det om en ökning på 50 procent. Vilket måste ses som normalt, det finns ingenting i samhället som kostar lika mycket som för 20 år sedan. Det är ganska stor skillnad. Regner vill genom sitt förhållningssätt hävda att kostnaderna skenar för att på sätt rättfärdiga besparingar.

Westerberg avslutar med att  ifrågasätta regeringens syn på mer träffsäkra insatser. Han menar att assistansersättningen kan vara en träffsäker insats. Vill ni läsa hela artikeln av Bengt Westerberg så gå in på assistanskoll.se.

Behöver ni hjälp att överklaga, ompröva eller kanske ansöka om assistans. Kontakta oss på assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

tisdag 14 februari 2017

Diskriminering

Många gånger leder människors okunskap till beslut som kan få väldigt allvarliga konsekvenser. Det har vi sett många exempel på i historien. Rädslan för det man inte känner till gör att man ibland kan göra helt galna saker. Jag får känslan av att människors förståelse och empati för personer med funktionshinder, har blivit mycket sämre på dem sista åren.

Vad är orsaken till detta? Jag tror en bidragande orsak är fuskdebatten i media inom personlig assistans. Som gör att synen på personer med funktionshinder är att dem kostar pengar och är en belastning för samhället. Det här kanske låter hårt och lite överdrivet tycker ni. Men sanningen är att om fler människor skulle ha empati för det som drabbar personer med funktionshinder idag, så skulle protesterna vara mycket större  mot nedskärningarna inom personlig assistans.





Sen har vi också fall med diskriminering som jag tycker man ser mer utav nu för tiden.
Senast i raden har vi Joel 21 år med down syndrom som skulle flytta till egen lägenhet.
Då hyresvärden får reda på Joels funktionshinder så chockhöjer han hyran med 3500kr.
Man finner inte ord för denna idioti. Sen när man hör hyresvärdens motivering till beslutet blir man än mer arg och chockad.  Anledningen skulle vara att pga Joels funktionshinder så skulle det bli ett ökat slitage på lägenheten. Vilket för mig är helt galet och talar för en total okunskap hos hyresvärden.

Har ni varit utsatta för diskriminering eller behöver ni hjälp att överklaga ett beslut så kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

torsdag 9 februari 2017

Besparingar


Sveriges handikapporganisationer har nu ledsnat på den LSS-Utredning som regeringen genomför. Då den varit alltför inriktad på besparingar och inte ser till LSS-lagens ursprungliga intentioner. Den statliga utredningen är historielös och saknar perspektiv på annat än kostnader säger en av initiativtagarna Pelle Kölhed. Som också sitter med i den statliga utredningen, som han menar har hållit handikapprörelsen utanför hittills.
En intressant tanke i allt det här är att, för några dagar sedan åkte Åsa Regnér och två andra ministrar runt och talade om brister i välfärden. Men inte ett ord om den största bristen i välfärden assistansfrågan. Personer som är i störst behov av hjälp i samhället, får inte det. Där kan vi prata om brister i välfärden.

Handikapprörelsens utredningsgrupp ska nu göra en grundlig utredning av huvudmannaskap, anhöriga som assistenter, personkretsarna och andra centrala begrepp inom LSS-lagstiftningen.


Problemet är att diskussionen med huvudmannaskap har förts länge inom LSS, tyvärr med det resultat att de olika aktörerna ägnat sig åt att avsäga sig ansvaret. Istället för att se till individens bästa. Vad det gäller frågan om huvudmannaskap så ska det utgå från den som bäst tillgodoser LSS-intentioner.

Pelle menar också att den statliga utredningen är historielös och saknar perspektiv och behöver kompletteras med en analys av LSS utveckling. Handikappförbunden som ska göra denna utredning består av 39 olika förbund som tillsammans representerar 400000 människor.  

Vi på Assistansjuristerna välkomnar den nya utredningen som säkerligen kommer att ge en rättvisar bild av LSS och dess utveckling.

Har ni fått avslag på en ansökan, eller ska ni ha en omprövning av ett beslut. Kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

tisdag 7 februari 2017

Ny rapport från Försäkringskassan


I en helt ny rapport från Försäkringskassan så visar det sig att antalet personer som har rätt till assistansersättning har minskat. Från att ha varit runt 16000 i många år så var det i december 2016 endast 15691 personer som hade ersättningen. Så över 300 personer hade förlorat sin ersättning, verkligen helt katastrofalt.

När det kommer till nyansökningar så har det varit en stadig minskning sedan 2006 som har beviljats. Detta beror säkerligen på alla Domar som kraftigt begränsat dem grundläggande behoven. Senast igår skrev jag om en Dom i Högsta Förvaltningsdomstolen målnr 3527-14 som handlar om att hjälp vid andning inte ska räknas in som ett grundläggande behov så som att suga bort slem och på andra sätt underlätta andningen. Det som tidigare räknades som ingående kunskap. Det här ska istället räknas in som sjukvårdande insatser.
 
 


Ökningen av antalet timmar kan ha bromsat in under 2016, men det är för tidigt att säga om det har avstannat helt. Vad det gäller tvåårs omprövningarna så leder det till att timantalet oftast är oförändrat eller ökar. Det här finner jag konstigt och misstänker starkt att Försäkringskassan försöker att försköna sina egna siffror. Man säger att 2015 så förlorade ca 200 personer sin assistansersättning vid omprövning. Hur många som förlorade den 2016 får man inte veta svaret på, men man misstänker starkt att det är betydligt fler än 2015.

Några domar som har haft stor påverkan på personlig assistans är:

HFD Dom målnr 3527-14 som innebär att ingående kunskap bara beviljas vid psykiska funktionshinder.

HFD Dom målnr 753-756-16 som ger kommuner rätt att sätta ett lägre timbelopp.

HFD Dom 2746-09 enligt denna Dom behöver inte kommunerna stå för LSS-ledsagarens utgifter.

Niklas
//sekreterare


måndag 6 februari 2017

Fruktansvärda konsekvenser


Jag läste om lilla Amadeus som har ett allvarligt funktionshinder, som gör att han ständigt måste övervakas för att han inte ska sluta andas. Någon måste finnas hos honom hela tiden, för att övervaka och se till att han inte kvävs av allt slem som samlas.

 

Nu ska han snart ha omprövning av sin assistans i vår, och föräldrarna är väldigt oroliga pga av den Dom från Högsta Förvaltnings Domstolen som kom i juni 2015 målnr 3527-14. Där det allmänna ombudet överklagade en Kammarrätts Dom där personen ifråga hade cystisk fibros och behövde hjälp med andningsgymnastik för att lossa och hosta upp slem.  Den enskilde hade haft rätt till personlig assistans sedan 1996, men inte längre enligt domstolen.




Det allmänna ombudet yrkade på att den enskilde inte har ett psykiskt funktionshinder och därför inte kan räknas till att behöva hjälp som förutsätter ingående kunskap. Vilket bara omfattar personer med psykiska funktionshinder.
Så pga att den enskilde inte har  just ett psykiskt funktionshinder så bifaller domstolen det allmänna ombudets överklagan. Det här är inget annat en katastrof för oerhört många personer som är i stort behov av liknande hjälp. För efter sådana här Domar så använder Försäkringskassan dem som ett argument för att avslå alternativt dra in beslut om assistans.


Man kan verkligen förstå Amadeus föräldrars oro inför omprövningen. Jag tror ingen som ska ha omprövning idag känner sig lugn. Det är en stor oro och en klump i magen.

Ska ni ha omprövning? Eller behöver ni överklaga ett beslut eller en Dom? Tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare

torsdag 2 februari 2017

Examensarbete

Vi på Assistansjuristerna erbjuder nu studenter på Sveriges Universitet, som ska ta sin examen i juridik ett spännande och lärorikt examensarbete. Det här är en möjlighet att lära sig mer om LSS och dess insatser, då vi har en lång erfarenhet av detta. Man får en chans att tillsammans med våra jurister utvecklas och få ta del i hur arbetet går till när vi hjälper människor i utsatta situationer.

Man får  ovärderlig kunskap om  LSS-lagen och förvaltningsrätt. Möjlighet att delta på klientmöten och vid möten med myndigheter. Tillsammans med en handledare så får man en inblick i många olika fall och ärenden. Vi ser gärna att man sitter i våra lokaler och deltar i det dagliga arbetet. Vi har också många olika ämnen som kan välja emellan för att göra sitt examensarbete. Viktigast av allt är att man har en passion för att hjälpa människor, att man kan sätta sig in i deras situation och har empati.


Vill man läsa mer om vårat examensarbete så kan man gå in på assistansjuristerna.se där man också kan läsa om de ämnen som vi föreslår att man kan fördjupa sig i.


Tycker du att detta låter som en spännande och lockande utmaning. Skicka in din ansökan till
sekreterare@assistansjuristerna.se

Niklas
//sekreterare



tisdag 31 januari 2017

30 år sedan personlig assistans kom till Sverige


I år är det 30 år sedan det första pilotprojektet kom till, som sedan skulle utvecklas till LSS-lagen. Adolf Ratzka är en av initiativtagarna till personlig assistans i Sverige. Han var den som startade det första projektet som sedan blev personlig assistans LSS.

Adolf Ratzka kom till Sverige 1973 från Kalifornien där han studerat i 7 år. Innan dess hade han bott på institution i Tyskland, där allt bestämdes av personalen till och med när han skulle gå på toaletten. När han kom till Sverige så fascinerades han av hur ett välfärdsamhälle som Sverige kunde vara så eftersatt när det gällde frågor för personer med funktionshinder.

Fram till 90-talet så var personer med funktionshinder hänvisade till hemtjänst och olika  former av boendeservice, där personalen i stort sätt bestämde allt. Ett exempel är att äldre personer kunde få gå och lägga sig kl 17 med en smörgås vid sängen. Hjälpen man fick gavs då uteslutande i hemmet, frihet, självbestämmande och möjligt till ett rikt liv fanns inte alls.
En person kunde få hjälp av 67 olika människor på en boendeserviceanläggning i Stockholm under den här tiden. Det här är en mardröm för personer med funktionshinder där det krävs ingående kunskap. Här fanns inget av det som nu står i LSS-lagen som t.ex:
5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.


På den här tiden kunde man vara hänvisad till 5 olika huvudmän som hade hand om olika insatser. Vilket måste ha gjort livet väldigt svårt för personer i behov av dessa insatser.
Begreppet personlig assistans föds på 1980-talet då Ratzka börjar med att skriva artiklar och på så vis lanserade begreppet personlig assistans. I januari 1987 så startade då pilot projektet som sedan skulle utvecklas till LSS-lagen.  Redan där så tog man fram det som skulle bli behovsbedömningen plus en rad andra saker som sedan skulle inkluderas i LSS-lagen. Det viktigaste stödet kom från Folkpartiet och Bengt Westerberg som tog kontakt med projektet 1986 efter att ha läst en artikel i tidningen.

Tanken med projektet var att den personliga assistansen skulle ges med samma pengar som tidigare insatser hade kostat. För att knyta an till dagens kostnadsdebatt, så var det när de anhöriga ersattes med andra assistenter som kostnaderna började synas i Försäkringskassans statistik. Adolf Ratzka anser att det numera behövs en uppdaterad lagstiftning en LSS 2.0 som kan skydda och ta tillvara rättigheterna för personer med funktionshinder. Eftersom domar i förvaltningsdomstolarna är en stor orsak till att många förlorar sin assistans.

Har du förlorat din assistans? Tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
//sekreterare


måndag 30 januari 2017

Varför får man inte hjälp efter 65?

Sven Aivert är blind och sitter i rullstol, han har i flera år ansökt om personlig assistans och ett anpassat boende. Men endast blivit beviljad 30 timmars ledsagning i månaden.
Han har gradvis blivit sämre genom åren och då blivit i behov av mer hjälp. 2007 drabbades han av inflammation i synnerven och förändringar i gula fläcken vilket orsakade att han blev blind. Han fick då endast 6 timmars ledsagning i veckan. 2010 blev han beroende av rullstol pga sin polyneuropati, i samband med detta fick han sitt ärende omprövat.

Sven behöver hjälp vid förflyttningar, måltider och personlig hygien vilket borde vara tillräckligt för att få personlig assistans.
I §1 i under personkrets 3 i LSS-lagen står följande:
Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.





Men tyvärr  så struntar socialförvaltningen i det och beslutade att han inte längre tillhör personkrets 3 i lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Man menar att hans funktionshinder beror på normalt åldrande vilket inte stämmer. Detta är något som kan drabba människor i alla åldrar. Sven har nu sökt om personlig assistans sedan 2011, men fått bara avslag. För att kunna få personlig assistans så får man inte vara över 65 år. Har man däremot ett beslut när man fyller 65 år så får man behålla det sedan. Man avslog gång på gång hans ansökan, vilket gjorde att han sen efter 65 inte längre kunde få personlig assistans. Det här trots att han sedan 2010 haft ett stort och omfattande behov. Problemet är att personer över 65, inte får den hjälp som dem behöver utan automatiskt är hänvisade till hemtjänst. Lagen behöver ändras i många avseenden, och det här är ett av dom.



Har ni fått ett avslag eller ska ni ha en omprövning av ett beslut, tveka inte att kontakta oss på Assistansjuristerna.

Niklas
/sekreterare

tisdag 24 januari 2017

Man tror inte det är sant


Tidigare skrev jag ett inlägg om missförhållanden på ett gruppboende i Karlskoga. Där personalen stal pengar och var hemska mot dem boende. Nu har det uppdagats att fler gruppboenden har missförhållanden.

Peter bor på ett gruppboende i Eskilstuna i Sörmland. Han har down syndrom och han har även dåliga tänder vilket gör att han har svårt med att äta en del saker. På Peters boende jobbade en kvinna som var hemsk, hon tvingade bl.a Peter att äta hårdare föda fast hon visste om hans dåliga tänder. Hon kunde också utan någon som helst anledning knuffa till någon av brukarna så att dem ramlade.


Peter berättar att han en gång blev tvingad att se på tv inne hos en granne fast han bad om att få vara själv i sitt rum. Det här är så hemskt att man inte tror det är sant. Systern berättar att personalen ofta skrek hemska saker till dem boende. Man kan inte förstå varför man väljer att arbeta på ett LSS-boende om man, i själva verket verkar vantrivas där. För ingen människa som trivs på sitt arbete kan ju bete sig på det här sättet.

Vad hände då med kvinnan på Peters boende? Jo till slut så blev hon anmäld och kommunen tvingade henne att sluta. Peter ringde då sin syster och var jätteglad, vilket inte är svårt att förstå.

Niklas
//sekreterare

måndag 23 januari 2017

Motion=gemenskap

Jag ville skriva om något lite annorlunda ämne än jag vanligtvis brukar göra, och hittade då en artikel om ett spännande och bra projekt, som ni kan läsa om nedan.

På ett LSS-boende i Östersund har man satt igång ett projekt som handlar om att alla ska motionera mera. Vilket är väldigt bra då, många personer med funktionshinder gärna blir stilla sittande.

Det hela började med en tävling där man kunde vinna biobiljetter. Tävlingen blev så uppskattad så man beslutade sig för att göra en tävling med hälsotema. Två av dem intervjuade har redan gått 3,7 mil tillsammans, vilket är väldigt bra gjort.
Även personalen är med på det hela. Vilket skapar en samhörighet och motiverar alla att hänga med. Att hitta en motionsform som är rolig, är en förutsättning för att man ska göra något. Annars är det lätt att man kommer på förevändningar för att låta bli. Men här är det nog ett bra sätt att göra det roligt med motion.



Vård och Omsorgsnämnden i Östersunds kommun har avsatt 2 miljoner kronor till att höja kvalitetsnivån på verksamheten. Det är inte varje dag man hör att en kommun satsar pengar på LSS-verksamhet. Det är oerhört glädjande i dessa tider. När besparingar är vanligast. LSS-boendet ska sen söka pengar till en resa som ska gå lika långt som de tillsammans har promenerat. Målet är att komma ända till Malmö, vilket är en ganska lång resa. Lyckas man att gå så många steg så kan man inte annat än bli imponerad.

Niklas
//sekreterare

torsdag 19 januari 2017

Fel igen Pethrus


Desirée Pethrus LSS-utredaren tycker att Sverige har för många anhörigassistenter.
Pethrus tycker också att Sverige sticker ut i en internationell jämförelse, men det kanske beror på att Sverige faktiskt varit i framkant vad det gäller funktionshinder frågor. Vilket har ändrats drastiskt dem senaste åren och då till det sämre. Detta är ett väldigt olyckligt uttalande från en person som ska utreda och förhoppningsvis förbättra en reform. Men det vi har kunnat se hittills är tydliga tecken på ytterligare försämringar i framtiden.

Det förekommer kritik att barn inte blir självständiga om assistenterna är anhöriga och att inkomsten för familjen blir det som är viktigast. Men sanningen är att det är samhällets ansvar att se till att inga barn far illa, och det gäller självklart barn med funktionshinder också.


När det sen gäller ungdomar och vuxna så är det självklart att självbestämmandet ska stå i fokus. Ingen som inte vill ha sina anhöriga som assistenter ska behöva ha det. Men jag tror att det i många fall kan vara en trygghet, och många gånger kan kännas bättre att slippa ha en främmande människa i sitt hem. Men detta är något som varje person själv måste välja.

För många familjer med barn som har assistans är det den ända möjlighet att få vara privata, då föräldrarna själva är assistenter. Sen har vi problemet vid sjukdom, då är det oftast bara är anhöriga som kan hoppa in vid väldigt kort varsel. Om anhöriga som assistenter togs bort skulle många föräldrar tvingas jobba oavlönat som assistenter med enorma kostnader på annat håll som följd. Så som a-kassa, sjukpenning och socialbidrag m.m.

I våra nordiska grannländer ser det mycket värre ut. I Norge så får anhöriga bara stå som vikarier i en del kommuner. Medan i Finland är det helt katastrof, där erbjuds bara ledsagning. Personlig assistans finns inte över huvudtaget. Vi får verkligen hoppas att det inte är det Pethrus vill efterlikna.

 

Niklas
//sekreterare

tisdag 17 januari 2017

Missförhållanden


För några dagar sedan rapporterade svt om stora missförhållanden på ett gruppboende i Karlskoga. Personalen har bland annat nekat dem boenden något att äta efter kl 17 på kvällen. Samt tvingat dem att stanna på sina rum och utövat ständiga hot mot dem boende.

Personalen har tagit pengar från dem som bor där och satt in på ett Ica-kort för att på så sätt också få även deras bonuscheckar. Det har tagit ett helt år för Karlskoga kommun att reagera på dem här allvarliga missförhållandena. Man kan inte tro att det är sant det man läser.  Ännu mer skrämmande är att Karlskoga kommun inte anmäler händelsen till polisen utan bara inväntar utredning av Inspektionen för vård och omsorg. Men de boende och deras anhöriga kan anmäla personalen till polisen om dem vill. Det kan man verkligen hoppas att dem gör.

Man blir bestört och oroad över den utveckling som sker inom personlig assistans och andra LSS insatser idag. Det här är bara en i raden av alla hemska historier som man får ta del av.

Niklas
//sekreterare

måndag 16 januari 2017

Bemötande inom vården


För några dagar sedan så pratade jag med några kollegor om ett möte som dem varit på, vi pratade bl.a om hur katastrofalt bemötandet hade varit från myndighetens sida.
Det gjorde att vi kom in på hur man som funktionshindrad blir mottagen inom vården ibland. Jag har t.e.x varit med om att läkare och annan vårdpersonal gärna pratar över huvudet på mig. Man vänder sig till min assistent eller tidigare till mina föräldrar och diskuterade problemet ifråga. Precis som om jag inte var närvarade i rummet. Nu kan man ju tro att detta bara skedde när jag var barn men tyvärr inte.




En annan sak som också händer är att om dem inte pratar över huvudet på en så pratar dem gärna med en som var ett barn. Vilket blir en oerhört olustig situation.  Men då kommer det som ofta blir pinsamt för läkaren eller sköterskan ifråga. När man svarar dem på ett vuxet sätt och inte alls som ett barn. Många blir då helt ställda och tappar fattningen. Tyvärr har det här inte bara hänt när man besökt sjukhus och andra vårdinrättningar, utan också i vanliga livet ibland. Som tur är allt mindre nu för tiden men det förekommer. Ofta så ser man chocken när man börjar prata med en del personer för första gången. Man ser att dem tänker; Men oj  kan han prata…


Anledningen att jag tar upp det här är att det visar på hur dålig kunskapen är om funktionshinder i samhället. Vilket är väldigt skrämmande.  Det levde också kvar en förlegad syn framför allt hos många äldre att sitter man i rullstol, ja då har man inte alla hästar hemma. Men i takt med att det blir allt mer upplyst och fler funktionshindrade i media så tror jag att den synen har försvunnit.

Vilka erfarenheter har ni av det här? Skriv gärna en kommentar på vår Facebook sida.

//Niklas
sekreterare

torsdag 12 januari 2017

Ingen förståelse



Jag har nyligen kommit tillbaka efter att ha besökt Polismyndigheten på Kungsholmen avseende ett samtal om verkställighet av utvisning. Polisens syfte med dessa samtal är bland annat att utreda om familjen är villig att samarbeta vid verkställighet av utvisningen eller om de kommer behöva tas i förvar. Detta verkar vara en standardprocess när utvisningar ska verkställas.


Familjen kan inte svenska och tolk var därför bokad till mötet. Familjen har använt Assistansjuristerna som ombud under den senare delen av migrationsprocessen och undertecknad med flera jurister innehar fullmakt att föra familjens talan vid samtal med myndigheter varför vi självklart närvarade vid mötet.

När mötet skulle inledas ifrågasatte dock handläggaren min och min kollegas närvaro med motiveringen att det inte var någon "förhandling". När vi frågade vilket lagstöd handläggaren hade för att neka oss delaktighet i samtalet fortsatte handläggare att svara på samma sätt. När han hade svårt att motivera beslutet försvann han istället för att "kolla med beslutsfattaren" vad som gäller. Detta tog 20 minuter att göra och när handläggaren kom tillbaka meddelade han att vi kunde närvara vid samtalet (såklart).

Mötet inleddes och vi hann inte mer än presentera oss för tolken innan handläggaren hastigt lämnade rummet och i förbifarten uttryckte att han "måste kolla upp en grej". Kvar i rummet satt undertecknad och undertecknads gravida, oroliga klient som självklart inte förstod vad som hänt. "Har vi gjort något fel?", undrade man eftersom handläggaren inte förklarade vad han skulle kolla upp eller varför.

Efter att vi fått vänta i ca 30 minuter (alltså 30 minuter ytterligare efter de 20 minuter det tog för handläggaren att godkänna att jag i egenskap av ombud närvarade) reagerade undertecknad med att ifrågasätta vad som egentligen händer och hur det hanteras. Kvar i rummet satt en annan civilutredare som då försökte kontakta handläggaren som stoppade mötet. Det visade sig senare (efter att undertecknad starkt ifrågasatt förfarandet) att rumsbokningen hade löpt ut eftersom att vi startade mötet 20 minuter för sent och att handläggaren därför försökta ordna med en ny rumsbokning så att mötet ändå kunde hållas.

Under de 30 minuter som handläggaren var borta för att försöka ordna med rumsbokningen hann dock även tolktiden löpa ut varför mötet var tvungen att ställas in och skjutas upp till ett senare tillfälle. Allt detta för att handläggaren utan lagstöd ifrågasatte att klientens ombud närvarade vid samtalet.

Det finns mycket mer att skriva om denna händelse. Att handläggaren i egenskap av representant ifrån Polisen bara försvinner hastigt ifrån mötet där en höggravid, utvisningshotad mamma sitter utan vetskap om anledningen är ett mycket respektlöst sätt att betet sig mot en annan människa med tanke på den pressade situationen som utvisningsbeslutet medför.

Sammanfattningsvis kan sägas att dagens möte vid Polismyndigheten var under all kritik och värdighet. Jag hoppas att detta scenario inte upprepas för vare sig någon av mina klienter, eller någon annan enskild som är föremål för en avslutningsprocess i ett migrationsärende.

Johan
//jurist

Inga skenande kostnader i LSS


I en intervju med Pelle Kölhed som är expert i den LSS-utredning som regeringen tillsatt. Så framkommer det tydligt att utredare Desirée Pethrus inte helt och hållet talar håller sig till fakta. Hon står nämligen och säger i en tv4 intervju att assistansen kostar 70 miljarder. När detta är kostnaden för alla LSS insatser. Kostnaden för personlig assistans skenar inte och ligger fortfarande på 30 miljarder om året. Visst är det mycket pengar, men vad är ett värdigt liv värt? Ska inte alla ha rätt till ett meningsfullt liv? Alla och då menar jag alla kan bli beroende av någon form av LSS insats.

Kostnaden har snarare minskat under 2016 pga alla indragna beslut. Som är resultat av dem domar som kommit i Högsta förvaltnings domstolen. Kostnaderna har minskat med hela 650 miljoner förra året. Men med största sannolikhet kommer dom att öka någon annanstans. Eftersom alla de människor som förlorat sin assistans kommer att behöva någon annan insats.


Pelle Kölhed är besviken då han som expert bara fått vara med på ett möte hittills på 3 timmar. Då startade utredning i maj förra året. Han säger att brukarrörelsen fått oerhört lite inflytande i utredning. Man får känslan att dem vill hålla dom som är beroende av assistans utanför utredningen i största möjliga utsträckning. Han känner en stor oro över resultatet då fokus i utredning ligger på helt fel saker som inte utvecklar assistansen utan snarare begränsar den.

Gå gärna in och läs hela intervjun med Pelle Kölhed på assistanskoll.se

Niklas
//sekreterare

tisdag 10 januari 2017

Misstolkar kommunikation


I en nyligen avkunnad dom uttrycker förvaltningsrätten i Linköping att kommunikation som kräver ingående kunskap endast utgör ett grundläggande behov vid kommunikation med myndighets- och sjukvårdsärenden samt vid samtalsämnen som anses vara integritetsnära. Detta framkommer ur en dom meddelad kort efter en muntlig förhandling där saken gällde assistansersättning efter att en klient fått avslag ifrån Försäkringskassan. Avslaget berodde på att klienten inte uppnådde gränsen på 20 timmar per vecka avseende grundläggande behov (enligt Försäkringskassans bedömning uppgick sökandes grundläggande behov till ca 14 timmar per vecka).

Vår klient yrkade på ett behov av kommunikation avseende 3 timmar om dagen. Försäkringskassan inledde den muntliga förhandlingen med att stå fast vid sin bedömning om att klientens behov av kommunikation inte krävde ingående kunskap och därför ej heller ska anses utgöra ett grundläggande behov. Efter att bevisning presenterats i form av vittnesförhör med klientens läkare,  telefonsamtal med klienten spelats upp m.m. ändrade sig Försäkringskassan i den muntliga förhandlingens sista sekund och vitsordade att ingående kunskap visst krävs för att klienten ska kunna kommunicera, men att behovet bör kunna tillgodoses med 2 timmar per vecka. En slutsats man kan dra av denna vändning är att Försäkringskassan gjorde en hastig skönsmässig bedömning avseende sökandes hjälpbehov då man inte ansåg att man hade något annat val på grund av den omfattande bevisning som presenterats. En annan slutsats som kan dras är att Försäkringskassan dock var noga med att bedöma den uppskattade tiden så att kravet på 20 timmar grundläggande behov inte överskreds. Ett klassiskt fall där prestigen totalt överskuggar den utredningsplikt som myndigheten har enligt undertecknads mening.

Som ombud för klienten kändes det bra efter den muntliga förhandlingen eftersom Försäkringskassan ändå backade och vitsordade att klienten har ett grundläggande behov vid kommunikation (då det krävs ingående kunskap för att förstå klienten). Det kändes dock mindre bra när man läste den meddelade domen och insåg att förvaltningsrätten i Linköping totalt har missuppfattat vad som egentligen menas med kommunikation som kräver ingående kunskap.

Enligt förvaltningsrätten i Linköping ska man till synes dela upp sökandes kommunikation där en viss del anses vara grundläggande behov och en annan del anses vara ett övrigt behov. Enligt förvaltningsrätten tillhör kommunikation som har med myndighets- och sjukvårdskontakter att göra till den förra kategorin medan exempelvis småprat med anhöriga och vänner till den senare kategorin. Även kommunikation som rör integritetsnära samtalsområden hör enligt förvaltningsrätten i Linköping till de grundläggande behoven.

En självklar fråga som uppstår när man tar del av denna märkliga ståndpunkt är givetvis vilken rättskälla förvaltningsrätten i Linköping gör sin bedömning utifrån? Detta sätt att dela upp behovet framgår inte någonstans i varken lagtext eller förarbeten och så vitt vi på Assistansjuristerna vet har det heller inte gjorts enligt tidigare praxis. Det självklara svaret på den fråga blir därför är: ingenstans.

 Förvaltningsrätten i Linköping har uppenbarligen valt att tillämpa lagen på ett helt eget sätt vilket inte kan ses som annat än anmärkningsvärt. I själva verket har lagstiftaren menat att hjälp vid kommunikation är ett grundläggande behov om det krävs ingående kunskap om: 1. Personen 2. funktionsnedsättningen som ger upphov till hjälpbehovet och 3. sättet personen kommunicerar på.

Är dessa rekvisit uppfyllda ska all kommunikation anses vara ett grundläggande behov. Det kan bara konstateras att det är väldigt tråkigt att förvaltningsrätten i Linköping inte är mer nyfikna på deras arbetsuppgifter än de faktiskt tar reda på vad lagen egentligen säger.
Johan
//jurist

Fördomar eller osäkerhet

Personer med olika funktionshinder får ofta uppleva ett minst sagt konstigt bemötande ibland. Jag läste nyligen en artikel som en personlig assistent hade skrivigt angående hur hon känner att folk reagerar när hon är ute med sin brukare. I det här fallet beskrev hon att när hennes brukare äter på en restaurang så kan folk bli besvärade och, det har till och med hänt att någon kommit fram och lagt en servett vid hen. Precis som för att markera att personen ifråga var besvärad av hur hennes brukare åt. Det här är så ovärdigt och lågt av personen ifråga.




Något annat som ofta händer det är att folk byter sida på gatan om en person med funktionshinder kommer. Då kan man ju tro att det är för att den som nu sitter i rullstol ska komma förbi. Men det är knappast det som är orsaken, många gånger kan det vara mycket plats ända sker detta. Det här är något som assistenten också beskriver i sin artikel. Hon menar också att vuxna gärna tystar sina barn om de har frågor istället för att svara på dem.

Min egna erfarenhet är just detta, man tystar sina barn och drar iväg dom. Det som sker är att barnen blir ovettande om funktionshinder och ser detta som något konstigt som man inte ska tala om. Vilka är era erfarenheter? Skriv gärna på vår facebooksida, för vi vill gärna ta del av det.


//Niklas
sekreterare

måndag 9 januari 2017

Ansökan tappas bort


För ca tre år sedan ansöker en godman om personlig assistans för sin huvudman. Detta gjordes i februari 2014. Det hela skulle inte vara så konstigt, om det inte var för att man inte fick svar på två år. Nu kan man ju tro att det var ett enstaka misstag som ibland händer. Men tyvärr inte…

Sedan sommaren 2015 är det den fjärde ansökan som tappas bort. Ärendet gick så långt att för två veckor sedan tog IVO=Inspektionen för vård och omsorg emot en lex sarah anmälan.  Den kom från nämnden för personer med funktionsnedsättning som helt enkelt anmälde sig själva. Nu kan man ju tycka att om nämnden hade gjort sitt jobb så hade man sluppit anmäla sig själva. En helt otrolig historia som lätt hade kunnat undvikas.

Det hela uppmärksammades inte förrän mannen ifråga själv drog tillbaka sin ansökan, två år och tre månader efter att han lämnat in den för sin huvudmans räkning.
 
 

 

Ett annat fall var en vårdnadshavare som ansökt om korttidstillsyn för sitt barn i september 2015, tiden gick men man fick inget besked. I april 2016 hörde vårdnadshavaren av sig till nämnden för att höra vad som pågick. Med svaret att handläggaren helt glömt bort att skicka en beställning till utföraren och på så sätt hade ärendet fastnat.

Det här är inte unikt för när nämnden blir tillfrågade så är det hela 3 ärenden sen sommaren 2015 som tappats bort. Tappats bort hur kan man som kommunalnämnd tappa bort ärenden? Man tror knappt att det är sant.

Nu ligger 2 hela ärenden hos IVO för utredning. Man ska undersöka om det finns ytterligare ärenden som måste utredas. Har ni blivit utsatta för något liknande? Kontakta oss på Assistansjuristerna så hjälper vi er.

Niklas
//sekreterare

torsdag 5 januari 2017

Minskad assistans i framtiden


Regeringens utredare av LSS säger i en intervju att antalet timmar som varje assistansberättigad får i framtiden kommer att minska. Detta trots de stora protester som varit under det gångna året. Hon har också farit med ännu större osanning vad det gäller kostnaderna för personlig assistans. Först har vi kunnat höra att det kostar 30 miljarder om året, men nu plötsligt säger hon att det koster det 70 miljarder om året. Det här kan ju vem som helst förstå att man vinklar saker och ting så att det ska passa ens egna syften.

Att regeringens speciella utredare i frågan skulle vara opartisk betvivlar jag starkt. Att hon kommer från  KD ett parti som säger sig värna om assistansen, och har uttalat sig starkt emot regeringens besparingar. Det spelar tydligen ingen som helst roll. För  tydligen är hon inte av samma åsikt som sina partikollegor.


Ett ytterligare slag mot personer med behov av assistans är att man nu ska se över anställningen av anhörigassistenter. Vad det betyder kan vi nog alla räkna ut. Man vill begränsa möjligheten för anhöriga att jobba som assistenter. Vilket är helt galet, då det är där den största tryggheten ligger för många med svåra funktionshinder.

Niklas
//sekreterare

tisdag 3 januari 2017

Högsta förvaltningsdomstolen stjälper igen


På senare tid har HFD= Högsta förvaltningsdomstolen ställt till med lika mycket elände som regeringens hårdare assistanspolitik. Följande fall handlar om schablonbeloppet, alltså den summa som kommuner och Försäkringskassan betalar för varje beviljad assistanstimme.

I vanliga fall kostar en assistanstimme 284 kr som är fastställt av regeringen. Men i det här aktuella fallet vill inte Höganäs kommun betala mer än 247kr per timme. För att inte gå in på för mycket på detaljer och krångla till saker så, kan jag säga att beslutet överklagades till Förvaltningsrätten som biföll överklagan med följande motivering:


”Ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt LSS lämnas till skäliga kostnader. Någon i lag angiven summa eller något rekommenderat schablonbelopp finns inte för sådan ersättning. AA har valt att anlita en assistansanordnare för att få assistansen utförd och för detta betalar hon samma ersättning per timme som regeringen har fastställt som schablonbelopp för den statliga assistansersättningen. Denna ersättning utgör därmed den faktiska kostnaden för AAs personliga assistans. Eftersom kostnaden inte överstiger schablonbeloppet och det inte framkommit något som talar för en annan bedömning får den anses skälig. Det saknar då betydelse att AA inte har lämnat något underlag för att bedöma anordnarens kostnader.”


Kammarrätten kom att göra samma bedömning i det här fallet. Höganäs kommun som inte verkar ha några som helst skrupler överklagar till HFD. Då tror ju säkert alla och jag med att HFD skulle komma till samma slutsats som tidigare instanser. Men tyvärr har man en helt galen syn på saken. Man anser att kommunen bara har skyldighet att utge ersättning för verkliga kostnaderna för assistansen så vidare det anses som skäliga. Man struntar helt i att kommunen ska ha samma ersättningsskyldighet som Försäkringskassan.

 

Niklas
//sekreterare

 

Bifall och avslag


 

Nästa del av FUBs rapport handlar om bifall och avslag inom olika LSS insatser. Av 179 insatser som överklagats till Förvaltningsrätten så avslogs hela 143 st. Endast 36 fall blev ett bifall, det här är skrämmande siffror. Vi pratar om en avslagsfrekvens på hela 79,9 procent. Bara under den första perioden av 2016.

 

Om vi tar ett exempel som personlig assistans så har vi 25 bifall och hela 55 avslag. Mer en dubbelt så många avslag. Vad kan detta bero på? Hur som helst är rättsäkerheten hotad för personer med funktionshinder.



En annan kategori med oroväckande siffror är bostad med särskild service där vi har en avslags procent med hela 95,5 procent. Sen har vi kontaktperson där avslags procenten ligger på 86,4 procent.

Vi behöver alla vara oroliga när rättsväsendet ser ut så här. Det som är svårt att förstå är att förvaltningsdomstolarna kan vara så här. Den enskilde har inte mycket chans som det ser ut nu. Nästa gång handlar det om ärendet där den enskilde fått bifall, vilket är betydligt roligare läsning.


 

Niklas
//sekreterare

måndag 2 januari 2017

Ny rapport från FUB


Länsförbundet för barn och vuxna med utvecklingstörning har presenterat en ny rapport. Vilken jag kommer att blogga om denna vecka. Den första delen av rapporten handlar om insats och kommun.

Så många som 171 domar bara mellan januari och april 2016 gällande LSS insatser. Rapporten vill visa på följande:

Vilka insatser som överklagats och i vilken omfattning


Vilken/Vilka insatser avslås mest respektive minst


Vilka kommuner är det som överklagar

Slutligen är det någon eller några kommuner som utmärker sig mest vad det gäller antal överklagningar

Av alla insatser som överklagats är personlig assistans i topp med 45,3 procent medan Råd och stöd har 0 procent och korttidsvistelse utanför det egna hemmet bara 0,5 procent. Att det är just personlig assistans som ligger i topp är inte så konstigt med tanke på senaste tidens hårdare bedömning av just den insatsen.




Av 179 överklagande ärenden kom hela 84 från Stockholms Stadsdelar. Enskede är den stadsdelen med flest överklagande ärenden sedan kommer Spånga-Tensta för att följas av Skarpnäck, Skärholmen och Farsta. Nu har jag bara tagit personlig assistans, men siffrorna är skrämmande hur som helst. Detta är intressant med tanke på att tydligen spelar det roll var man bor, fast det inte ska göra det. Bedömningarna av dessa insatser ska vara lika över hela landet.

Den totala listan för antalet överklagande fall toppas av Södertälje 13, Värmdö 13 och Enskede-Årsta som har hela 10 fall av 84. Andra stadsdelar som inte heller är särskilt bra är: Hässelby-Vällingby 8, Hägersten-Liljeholmen 8 samt Kungsholmen 8. Medan Södermalm tex bara har 2 fall.

 

Det här är en lite del av rapporten, mer kommer senare i veckan.

God fortsättning

Niklas
//sekreterare

Sondmatning ger rätt till personlig assistans


Äntligen får vi se en positiv dom som kan ha stor betydelse för bedömningen av det grundläggande behovet matsituation. För tidigare har det bara räknats som ett grundläggande behov om man inte kan föra maten till munnen på egen hand.
Men nu har en 8-årig flicka fått rätt i Kammarrätten att intag av föda via sond i magen ska räknas som ett grundläggande behov, eftersom måltider enligt lag är ett grundläggande behov.  Därför är också sondmatning en form av måltid som ska räknas in enligt kammarrätten.


Enligt en tidigare dom från Högsta Förvaltnings Domstolen så ska intag av föda med sond räkans som egenvård och inte ett grundläggande behov. Hur man nu kan anse att detta är helt obegripligt. Att äta så väl som att andas måste väl vara ett grundläggande behov om något.

Tyvärr tycker inte Försäkringskassan att den här domen kan bli vägledande för gamla eller kommande beslut. Då detta först måste prövas i Högsta Förvaltnings Domstolen för att gälla som vägledning.

Henrik Petren från RBU= Rörelsehindrade Barn och Ungdom är kritisk till Försäkringskassans uttalande om domen. Han menar att många fler kommer att bli drabbade om inte Försäkringskassan tar till sig Kammarrättens dom.

 

Niklas
//sekreterare