Överklagan direkt till förvaltningsrätten

Att en enskild får ett beslut som den inte är nöjd med från en kommun är inte ovanligt. När man inte är nöjd med ett sådant beslut får man inge ett förvaltningsbesvär. Ett förvaltningsbesvär är klagomål från en privatperson som har drabbats av ett beslut som en kommun fattat. Det kan till exempel handla om bygglov eller socialt stöd såsom LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade).
Om du exempelvis vill överklaga ett beslut som din kommun fattat, skickar du alltså överklagandet enbart dit. Du måste skicka in överklagandet inom viss tid efter det att du fått del av beslutet. Det framgår av beslutet hur lång tid du har på dig.
Myndigheten som fattat beslutet prövar sedan om överklagandet kommit in i rätt tid. Om det har det, skickar myndigheten vidare överklagandet och andra handlingar till förvaltningsrätten. När någon begär att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad, så kallad laglighetsprövning, ska ett sådant överklagande lämnas in direkt till förvaltningsrätten.
Att skicka in ett överklagande direkt är något som varierar mellan olika kommuner i Sverige. Vissa gör som de ska och skickar överklagandet med vändanade post till Förvaltningsrätten.  Andra gör det inte. Det kan ta 2-3 veckor innan ett överklagande från en enskild når Förvaltningsrätten i vissa kommuner. Detta är såklart helt oacceptabelt.  Den enskilde måste överklaga inom en viss tid men kommunen kan dra ut på ärendet utan att det får några konsekvenser för kommunen själv, men däremot stora för den enskilde.
Dels är handläggningstiderna redan väldigt långa i Förvaltningsrätterna idag, och desto senare det överklagandet kommer in desto senare kan också målet avgöras. Om den enskilde tidigare haft ett gynnande beslut och nu får ett avslagsbeslut från kommunen kan denne vilja försöka få inhibition i domstol och på så vis få behålla sitt tidigare beslut i väntan på att domstolen prövar saken. Om kommunen tar god på sig att skicka in överklagan finns risken att den enskilde står utan insatser ett tag då beslutet om indragning hinner börja gälla före det når domstolen.  Detta minskar även chanserna för den enskilde att få ett beslut om inhibition då domstolen inte förstår varför detta inte begärdes direkt. Kommunerna måste alltså tänka på i vilket syfte man arbetar och vilka konsekvenser deras agerande får för den enskilde.

Niklas
Jurist

Färdtjänst

Färdtjänst är något många behöver använda idag.
I Stockholm där jag bor finns det olika bolag som man kan anlita för att åka färdtjänst eller rullstolstaxi som det heter.

Tyvärr så kör många väldigt dåligt och tycks ibland tro att det är Formel 1 som de kör.  Det är ganska lika mellan de olika bolagen. Alla bolag har bra och dåliga chaufförer. Det som är tråkigt är att man oftast minns de dåliga chaufförerna eftersom de tyvärr är fler än de bra.

Jag har ibland varit med om riktiga mardrömsresor där man inte vet om man ska komma fram med livet i behåll.
Så ska det ju naturligtvis inte vara, och vid de tillfällena har jag fått reklamera resan eller snarare chaufförens körning.
Man tar då kontakt med det bolag man åkt med och talar om vad man har varit med om. Sen får de helt enkelt ta det med chauffören. Det här rekommenderar jag alla att göra om man har varit med om en obehaglig resa.

Niklas Pajuste

Synen på funktionshinder

Synen på personer med funktionshinder har faktiskt varit mycket värre än det är idag. Även om det kan vara svårt att tro ibland med ett stundtals otillgängligt samhälle, indragningar i den personliga assistansen m.m.

Förr sågs ofta ett funktionshinder som  Guds straff både för den enskilde och dennes familj.
Vilket visar hur man såg på detta förr.

För bara hundra år sen fick funktionshindrade inte rösta, då de många gånger var omhändertagna av fattigvården.
Vilket automatiskt gjorde att de blev omyndigförklarade av samhället.
 Ord som sinnesslö, invalid, krympling och efterbliven var namn som användes för att beskriva personer med olika funktionsnedsättningar.


Om man vill läsa mer om utvecklingen för personer med funktionshinder så rekommenderar jag att man går in på http://www.nordiskamuseet.se/artiklar/kort-historik-om-funktionsnedsattning

Niklas P

På lika villkor

Många människor har en hobby eller utövar en sport.

Att som funktionshindrad kunna utöva en hobby eller sport på lika villkor som en person utan funktionshinder, är ju inte alltid helt lätt.

För mig personligen så upptäckte jag schack, där jag kunde både spela och tävla på samma villkor som mina kompisar.
Vilket gav mig ett bättre självförtroende samt att jag fick en samhörighet med andra som delade samma intresse.

Nu kan ju inte alla spela schack, även om jag önskade att fler funktionshindrade gjorde det.
Jag tror det är viktigast är att hitta en hobby eller en sport att utöva, oavsett om man kan delta på lika villkor som alla andra. Man får sätta upp sina egna mål med det man vill göra och utgå från dem.

För alla har olika förutsättningar och att jämföra sig med andra mår man bara dåligt av. Det är i alla fall min erfarenhet.

/Niklas Pajuste

Långa handläggningstider – stor osäkerhet för den enskilde

Alla som ansöker om personlig assistans blir snabbt varse om den stora ovissheten som man får gå igenom under en lång tid. Från det att ansökan kommer in till dess att Försäkringskassan alternativt kommunen, fattar ett beslut är lång. Den som söker om personlig assistans eller utökning av sin assistans får vänta flera månader på att få ett beslut. Hur lång en handläggningstid får vara när det kommer till personlig assistans finns inte reglerat.

Förvaltningsmyndigheterna ska på ett självständigt sätt, och under eget ansvar, genomföra handläggningen i de ärenden de är ansvariga för. Förvaltningslagens 7§ innehåller bestämmelser om allmänna krav på handläggning av ärenden på förvaltningsmyndigheter. Denna paragraf gäller handläggning där en enskild är part i ett ärende hos en myndighet. Förvaltningslagen har som mål att främja rättssäkerheten genom att garantera en snabb och effektiv handläggning vid förvaltningsmyndigheter i myndighetsutövning mot enskilda individer. Begreppet rättssäkerhet innefattar ett krav på förutsägbarhet för de enskilda i ärenden vid myndigheter.

Vad gäller handläggningstider uttalade konstitutionsutskottet sig på följande vis inför den nya förvaltningslagen (betänkande 1985/86:21);
”Detta är en central fråga för de enskilda människorna men även för myndigheterna. Om behandlingen i många ärenden drar ut på tiden skapas lätt stora ärendebalanser. Myndigheterna får då ägna en hel del tid åt att besvara förfrågningar om ärenden som väntar på ett avgörande. Inte sällan uppkommer dubbelarbete genom att ärendena måste läsas in av olika handläggare. Det är dock den enskilde som hårdast drabbad av att ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet gå och vänta under lång tid på ett myndighetsbeslut som kanske gäller frågor som har avgörande betydelse för en persons ekonomi eller personliga förhållanden kan förorsaka otrygghet och personligt lidande, kanske också ekonomiska förluster. Det gäller här inte en ren servicefråga utan handlar i hög grad också om den enskilda människans rättssäkerhet”.

Här tycker jag att man fångar den centrala problematiken, dvs den stora otryggheten som uppstår för den enskilde. Ibland tror jag inte handläggare och beslutsfattare själva är medvetna om vilken situation de försätter den enskilde i när de drar ut på handläggningstiden. Att det inte finns någon yttre gräns för hur länge ett ärende kan pågå sätter ingen press på handläggarna, vilket är ett stort problem. Om det fanns tydliga riktlinjer gällande handläggningstiden som handläggarna ska följa, är jag övertygad om att det skulle ske en skyndsammare handläggning, utan för den skull att kvaliteten på utredningarna sjunker.

Jag har en klient som fick vänta i över ett år på att få ett beslut, trots att vi lämnat in intyg från läkare, arbetsterapeut, skolan, logoped, fritidsverksamheter och tandläkare. När beslutet väl kom var det på en sida och var ett avslag då kommunen inte tyckte att vår klient var berättigad till personlig assistans. Detta överklagade vi till Förvaltningsrätten som sände ärendet tillbaka till kommunen för att beräkna hur många timmar assistans som vår klient skulle beviljas. Kommunen överklagade men Kammarrätten beviljade ej prövningstillstånd. I nuläget väntar vi på att kommunen ska komma med ett nytt beslut. På grund av kommunens långa handläggning plus bristfälliga utredning har vår klient snart gått miste om 2 år av en insats som hon har rätt till. Detta exempel visar tydligt att bara för att det är en lång handläggningstid blir det inte utförliga utredningar.

Under mässan Leva och fungera som ägde rum i Göteborg tidigare i år ställde vi frågan om handläggningstider till Försäkringskassans representanter. De hade ingen klar gräns och menade på att om en gräns på exempelvis tre månader skulle sättas upp, skulle inget ärende handläggas snabbare än det, vilket alltså skulle få en dålig effekt. Av egen erfarenhet kan jag säga att ett ärende aldrig handläggs snabbare än tre månader, vare sig kommunen eller Försäkringskassan. Tre månader är dessutom relativt lång tid och jag är övertygad om att handläggare på såväl kommuner som Försäkringskassan skulle kunna färdigställa utförliga och genomarbetade utredningar på denna bestämda tid bara det fanns tydligare riktlinjer att arbeta efter.


LSS-lagens intentioner är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för den som omfattas av lagens personkrets. Målet är att den funktionshindrade får möjlighet att leva som andra. Denna grundläggande rättighet kommer inskränks på grund av långa handläggningstider, vilket såklart är mycket allvarligt.

//Niklas
Jurist

Bemötande

Hur bemöter man någon i rullstol eller permobil (elrullstol)?

Om man aldrig har träffat en person som sitter i rullstol,
och själv inte är funktionshindrad så förstår jag att man kanske blir nervös och inte vet hur man ska agera.

 Men svaret är enkelt man bemöter någon i rullstol precis som vem som helst. Man tar i hand och hälsar som vanligt.
 Man tar ögonkontakt, men man ställer sig inte på knä.
Utan föreslår då hellre att vid ett längre samtal kan gå någonstans där det finns stolar.

För om man ställer sig på knä så får den som sitter i rullstol en känsla av att vara ett barn och blir på så sätt förminskad.

 Sen finns det många som pratar direkt till assistenten, över huvudet på personen som sitter i rullstol.
Säkert för att man kanske känner sig osäker och inte vet hur man ska göra heller vad man ska säga. Det händer ibland då man är i en affär, att den som står i kassan pratar direkt till assistenten.
Tycker att bemötandet i affärer blivit bättre på senare år, tidigare var det väldigt ofta som expediter och andra pratade över huvudet på en.

Mitt råd är: Hur skulle du själv vilja bli bemött om du satt i rullstol.

/Niklas Pajuste