måndag 31 augusti 2015

Överklagan direkt till förvaltningsrätten


Att en enskild får ett beslut som den inte är nöjd med från en kommun är inte ovanligt. När man inte är nöjd med ett sådant beslut får man inge ett förvaltningsbesvär. Ett förvaltningsbesvär är klagomål från en privatperson som har drabbats av ett beslut som en kommun fattat. Det kan till exempel handla om bygglov eller socialt stöd såsom LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade).
Om du exempelvis vill överklaga ett beslut som din kommun fattat, skickar du alltså överklagandet enbart dit. Du måste skicka in överklagandet inom viss tid efter det att du fått del av beslutet. Det framgår av beslutet hur lång tid du har på dig.
Myndigheten som fattat beslutet prövar sedan om överklagandet kommit in i rätt tid. Om det har det, skickar myndigheten vidare överklagandet och andra handlingar till förvaltningsrätten. När någon begär att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad, så kallad laglighetsprövning, ska ett sådant överklagande lämnas in direkt till förvaltningsrätten.
Att skicka in ett överklagande direkt är något som varierar mellan olika kommuner i Sverige. Vissa gör som de ska och skickar överklagandet med vändanade post till Förvaltningsrätten.  Andra gör det inte. Det kan ta 2-3 veckor innan ett överklagande från en enskild når Förvaltningsrätten i vissa kommuner. Detta är såklart helt oacceptabelt.  Den enskilde måste överklaga inom en viss tid men kommunen kan dra ut på ärendet utan att det får några konsekvenser för kommunen själv, men däremot stora för den enskilde.
Dels är handläggningstiderna redan väldigt långa i Förvaltningsrätterna idag, och desto senare det överklagandet kommer in desto senare kan också målet avgöras. Om den enskilde tidigare haft ett gynnande beslut och nu får ett avslagsbeslut från kommunen kan denne vilja försöka få inhibition i domstol och på så vis få behålla sitt tidigare beslut i väntan på att domstolen prövar saken. Om kommunen tar god på sig att skicka in överklagan finns risken att den enskilde står utan insatser ett tag då beslutet om indragning hinner börja gälla före det når domstolen.  Detta minskar även chanserna för den enskilde att få ett beslut om inhibition då domstolen inte förstår varför detta inte begärdes direkt. Kommunerna måste alltså tänka på i vilket syfte man arbetar och vilka konsekvenser deras agerande får för den enskilde.

Niklas
Jurist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar