Muntlig förhandling eller inte?

I förvaltningsrätten är handläggningen av målen i huvudsak skriftlig. Ibland kan den skriftliga utredningen kompletteras med en muntlig förhandling. Vid skriftlig handläggning träffas aldrig parterna utan istället redogör parteran skriftligt varför man tycker på det ena eller andra sättet. Förvaltningsdomstolarna avgör sedan ärendet på det skriftliga underlaget som har inkommit.
Ibland kan undantag göras och begär den enskilde muntlig förhandling så beviljas detta i de allra flesta fall. Syftet med den muntliga förhandlingen är att den ska komplettera den skriftliga handläggningen så att målet blir så väl utrett som möjligt. Rättens beslut grundar sig på både den skriftliga utredningen och det som kommer fram vid förhandlingen.

Enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och hur Europadomstolen har tolkat nyss nämnda konvention så har den enskilde rätt till muntlig förhandling om denne begär det och kan visa på varför muntlig förhandling i målet är behövligt.

När ska man som enskild begära muntlig förhandling? Det finns inget givet svar på denna fråga, men några omständigheter som är viktiga att reflektera kring vid valet. Innan man begär muntlig förhandling måste man gå igenom sin skriftliga bevisning och bedöma hur stark den är. Har man väldigt bra intyg är en muntlig förhandling ofta helt onödigt att åberopa, och man tar dessutom en risk att motparten lyckas få domstolen att uppfatta intygen på ett annat sätt genom att exempelvis pressa intygsskrivaren som kanske är väldigt nervös och inte van vid denna typ av situation.

Har man däremot kommit fram till att muntlig förhandling är det bästa för att stärka sin sak måste man börja fundera kring strategier och vilka vittnen man vill kalla. De vittnen som man väljer att kalla bör man prata med innan och förbereda vad en förhandling innebär och vilka frågor de kan förväntas få. Detta så att det inte blir som en chock för vittnena vad som händer utan att de känner sig väl förberedda. Något som jag märkt mer på senare tid är att domstolen meddelar att det åberopade vittnen som man har förberett och byggt upp förhandlingen kring, anses som onödigt eller överflödigt och avvisar vittnesförhören. Detta tycker jag är oerhört märkligt, domstolen har ingen aning om vad vittnen kan tänkas säga och det finns såklart en anledning till att vi som part i processen har kallat in dessa personer. Min känsla är att domstolen i dessa fall inte ”orkar” med vittnesförhören.

En ytterligare fördel med en muntlig förhandling är att domstolen måste sätta sig in i ärendet på ett annat sätt, och får en större förståelse för situationen som den enskilde befinner sig i då de får se personen i fråga och höra personer berätta om hjälpbehovet. Domstolen har det yttersta ansvaret för att målet blir tillräckligt utrett.

Avslutningsvis kan jag säga till de som känner en rädsla för en muntlig förhandling i förvaltningsrätten att det inte är som rättegång på film eller i Tingsrätten, stämningen är betydligt lugnare och stämningen trevligare. Så jag tycker att om man ser att ens möjligheter till bifall ökar med en muntlig förhandling, tveka inte att begära det.


//Niklas
Jurist