Veckan innan jul läste jag om ett fall där den enskilde haft ledsagning med 12,5 timmar i veckan sedan 1999. 2001 fick han ett beslut som sade att han hade rätt till ledsagning i samma utsträckning som tidigare så länge behov finns och inget ändras. Socialnämnden beslutade några år senare sig för att halvera den enskildes rätt till ledsagning. Till endast 6 timmar i veckan med motiveringen att mannen i fråga flyttat in med sin flickvän och inte längre använt sina timmar som tidigare. Till saken hör att flickvänen också har en SOL insats och kan inte hjälpa honom.
I den aktuella kommunen finns bara 3 ledsagare, men bara en av dessa känner sig mannen trygg med. Detta har medfört att när den personen inte kan jobba så har han fått hjälp av släkt och vänner. Vilket har resulterat i att han inte utnyttjat sina timmar. Till saken hör att den enskilde har ett gravt mentalt funktionshinder som gör att han inte förstår värdet av pengar, hur man åker buss eller hur man klarar sig förövrigt i samhället.
Socialnämndens beslut överklagades till Förvaltningsrätten som ansåg att den enskilde hade rätt till sina timmar. Att på dessa grunder halvera beslutet var fel. För trygghet är väldigt viktigt både om man har ledsagare eller personlig assistent.
/Niklas Pajuste, sekreterare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar