Självkänsla

Många personer med funktionshinder har en daglig verksamhet, där man får ett jobb och en meningsfull tillvaro. Om man flyttar vilket många människor gör, också personer med funktionshinder. Så skaffar man kanske ett nytt jobb eller en utbildning. För personer som har daglig verksamhet ser det lite annorlunda ut.

Det finns en stor rädsla att förlora sin sysselsättning om man flyttar för att man inte vill stötta sig med kommunen. Man kan ju undra hur det är möjligt? Alla måste ju ha rätt till en vardag som är meningsfull och givande. Min egen erfarenhet är att kommunen ofta tycker att det är besvärligt att hjälpa till med att hitta sysselsättning till personer med funktionshinder. Man tycker att det är enklast att personerna är sjukpensionärer.

Att ha en sysselsättning eller ett jobb är oerhört viktigt för självförtroendet och självkänslan.
Kan vara extra viktigt om man inte har något annat som man är bra på, eller har en stor vänkrets eller är involverad i en förening för att nämna några exempel.

Att kunna delta i samhället och känna att man gör någon nytta är av stor vikt för alla människor skulle jag tro. Därför måste samhället bli bättre på att se möjligheter och inte svårigheter när det kommer till funktionshindrades möjligheter att komma in i arbetslivet, eller att få en sysselsättning.

Niklas
//sekreterare

Välförtjänt

I fredagskväll gick den årliga Svenska hjältar galan. På galan delas pris ut till personer som har utmärkt sig på olika sätt, först och främst genom hjältemodiga insatser på olika sätt.
Vad har nu det här att göra med funktionshinder? Jo för på galan delades bl.a priset ut för årets eldsjäl.

Årets eldsjäl blev Pär Johansson som var med och startade Glada Hudik teatern. För er som inte känner till Glada Hudik teatern så är det en teater, där skådespelarna  har olika mentala funktionshinder.  För några år sedan så hörda jag Pär när han sommarpratade i radion, där man höra om hur han fick kämpa för att kunna starta teatern.

Motstånd fanns både från myndigheter och från föräldrar. Ni tycker kanske att det är konstigt att föräldrarna inte ville att teatern skulle starta. Pär berättade att det fanns en stor rädsla att deras barn skulle förlöjligas på något sätt. Men Pär trodde hela tiden stenhårt på att det här skulle gå att genomföra.

Mycket riktigt fick han rätt. På galan så fick han oerhört mycket beröm för sitt arbete både av skådespelare och andra. Det som jag tycke var bäst var att skådespelarna talade om hur mycket självförtroende dom har fått av att vara med på teatern. Så att Pär Johansson fick pris var nog inte en sekund försent.

Niklas
//sekreterare

 

Ny rapport från ISF

Idag presenterades den nya rapporten från ISF= Inspektionen för socialförsäkringen. Som uppmanar regeringen att se över LSS-lagen och villkoren för assistansen.

ISF menar att lagen är så otydlig att personer med stora sjukvårdande behov riskerar att bli av med den statliga assistansersättningen.
Man tar också upp den allt stramare rättspraxis som kommit genom diverse domar.

Ett stort problem som jag tagit upp tidigare är ändrad praxis för sjukvård som nu inte längre räknas som ett grundläggande behov enligt Försäkringskassan. Så numera räknas sjukvårdande hjälp som egenvård och är därför inte längre är ett grundläggande behov.

ISF menar också att det är svårt att avgöra vad som är daglig omvårdnad för grundläggande behov och vad som är insats där hälso och sjukvården ska bedöma patientsäkerheten. Sen tycker man på ISF att lagen är otydlig när det gäller de olika huvudmännens ansvar.

Niklas
//sekreterare

Rätten till privatliv?

En fundering som jag har haft är när jag, tillsammans med mina klienter och de personliga assistenterna, skriver en behovsbeskrivning. Denna behovsbeskrivning gör exakt vad det låter som, det vill säga beskriver behovet av hjälp. Det kan låta ungefär som: "X kan inte självständigt ta sig upp ur sängen utan behöver handgriplig hjälp för att resa sig och levande stöd för att förflytta sig till sin rullstol". Det är ett typiskt exempel på en beskrivning av ett behov.

Min fundering om denna behovsbeskrivning är kopplad till en av våra grundläggande fri- och rättigheter. Art. 8 av Europakonventionen stadgar vår rätt till privatliv. Det innebär övergripande att vi har rätt att utvecklas i förhållande till andra människor utan utomståendes inblandning. Det talas mycket om rätten till privatliv när det förs diskussioner om en legalisering av internetanvändande eller kameraövervakning på offentliga platser. Att detta skulle innebära en inskränkning av vårt privatliv. Men varför är det så tyst om det gällande personlig assistans? Slutar rätten till privatliv när Försäkringskassan eller kommunen ska bedöma om en person behöver tillräckligt mycket hjälp med att gå på toaletten?

Något av det mest privata jag kan tänka mig är att behöva hjälp med att gå på toaletten, att få hjälp med att duscha intima delar eller bli matad. Och det tycker självklart Försäkringskassan också (se vägledningen) och domstolarna (enligt praxis), men hur mycket ska man behöva visa upp för att faktiskt bevisa att man har ett hjälpbehov av dessa väldigt privata handlingar? Det är ju oerhört integritetskränkande att behöva ta tid på hur länge någon sitter på toaletten och hur lång tid det tar att få hjälp med att torka sig efter ett toalettbesök. Inte bara för den enskilde utan också för den personliga assistenten!

Trots detta kräver Försäkringskassan, kommunen och domstolar att en objektiv person (oftast en arbetsterapeut) med egna ögon ser denna handling äga rum och sedan skriver en funktionsbedömning (ADL-intyg) om hen bedömer att personen behöver hjälp eller inte. I många fall behöver arbetsterapeuten säkert klocka momentet för att det ska bli en rätt bedömning, och inte en rimlighetsbedömning som Försäkringskassan brukar benämna det (som ex. när de räknar att ett toalettbesök tar 5 minuter istället för de yrkade 10).

Jag tycker att det känns fruktansvärt att de mänskliga rättigheterna hamnar bakom handläggares bedömning och regeringens nerskärning. Alla har rätt till sitt privatliv. För vem drabbas av att våra rättigheter inskränks? Jo, i slutändan så är det alla.

//Antonia
Jurist

Lönsamheten minskar

 

Regeringen har hela tiden sagt att pengar går till annat än assistans.
Nu minskar lönsamheten för assistansbolagen, vilket kommer få förödande konsekvenser. För när vinstmarginalen minskar så minskar också möjligheten att faktiskt ge användare kvalitativ hjälp.

Som det ser ut idag så domineras marknaden av privata företag och många av dem är riskkapitalbolag. Finns även ett annat stort problem som att en del av dessa bolag inte ens betalar skatt i Sverige.

Nu har i alla fall vinstmarginalerna minskat kraftigt vilket gör att assistansbolagen genererar överskott långt under välfärdsbranschens snitt på 8 procent. Lönsamheten har nu minskat 3 år i rad. Hur alla mindre bolag ska överleva är det ingen som vet. Tanken är nog att det blir svårt med tanke på att de ekonomiska resurserna inte finns.

Niklas
//sekreterare

Vem ansvarar för vad?

Det kan tyckas vara en djungel för den som söker assistansersättning. Ansvaret pendlar mellan Försäkringskassan, kommunen, beslutsfattare, handläggare, gruppchefer och den medicinska professionen. Så vem gör egentligen vad?

Assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken söks hos Försäkringskassan. Hos Försäkringskassan beviljas man enbart assistansersättning om de bedömer att man har behov av hjälp för sina grundläggande behov över 20 timmar. Det är först om den enskildes hjälpbehov överstiger 20 timmar som de övriga behoven beräknas om man kan beviljas ersättning för detta.

Insatser via LSS söks hos kommunen. Här behöver de grundläggande behoven inte överstiga 20 timmar utan kommunen kan bevilja en ansökan om personlig assistans om mindre timmar. Kommunen kan även bevilja mer än 20 timmar för de grundläggande behoven och har då skyldighet att meddela Försäkringskassan detta. Detta ligger då till grund för att Försäkringskassan ska göra en ny utredning om den enskildes hjälpbehov.

Kommunen har enligt 14 § LSS ett samordningsansvar. Det innebär att kommunen ska samordna insatser för den enskilde för att den ska tillgodoräkna sig insatserna på bästa sätt. Det kan innebära att bjuda in Försäkringskassan på ett hembesök och på annat sätt söka kunskap om de åtgärder som är aktuella för den enskilde. I 15 § LSS finns de särskilda uppgifter som kommunen ansvarar över.

Jag har märkt att kommunen vid flertalet tillfällen inte följer de uppgifter som de ansvarar över enligt LSS. Kommunerna försummar sina uppdrag om att värna för att den enskildes rättigheter i samband med att den enskilde beviljas personlig assistans. Detta är mycket oroväckande och ur ett rent rättsligt perspektiv lagstridigt. Det finns flertalet förmåner och andra insatser som den enskilde är berättigad i samband med personlig assistans som aldrig erbjuds eller informeras om, vilket är ur negativ bemärkelse för den enskilde.

Har du råkat ut för liknande problem? Tveka då inte att kontakta Assistansjuristerna för att fråga om hjälp!

//Antonia
Jurist

Inte lika för alla

Ska inte alla behandlas lika när man går ut på offentliga lokaler? Det kan man ju tycka är självklart. Tyvärr är inte det fallet många gånger. För personer med funktionshinder har det blivit väldigt mycket sämre.

Jag kan bara jämföra med hur jag tyckte det var tidigare då man tex bokade bord på en restaurang eller skulle gå på en konsert. Personalen var alltid hjälpsam och noga med att allt skulle fungera på bästa sätt. Tyvärr så är inte det verklighet längre. Nu ser man mest besvär och mer jobb när någon kommer med rullstol eller i mitt fall elrullstol. En gång skulle jag boka bord för mig och några vänner som också använder rullstol och elrullstol (permobil). När jag först uppgav hur många vi var möttes jag av en trevligt bemötande i telefon, men när jag sen sa att vi var ett sällskap som använde rullstolar så ändrades bemötandet snabbt.
Från att ha varit trevliga till att bli otrevliga och sura.

Vad är det då som gör att man kan svänga så i sitt bemötande? Jag tror att man bara ser problem och inte lösningar. Sen kan man också boka in bord där personer med olika typer av rullstolar inte kan sitta, som där det är trappsteg upp för att ta ett exempel.

Jag tycker det skulle vara oerhört intressant att få höra era erfarenheter om hur ni har blivit bemötta på olika ställen. Skriv gärna en kommentar  på våran  Facebooksida.

Niklas
//sekreterare

Vad är ett intyg värt?

Enligt förvaltningsrättsliga principer ska den som ansöker om en förmån visa att förutsättningarna för denna förmån är uppfyllda. Detta innebär att i ärenden gällande assistansersättning är det upp till den enskilde som ska visa att man är i behov av personlig assistans för att kunna få det beviljat av kommun eller Försäkringskassan. Detta är full förståeligt.

Nu är fallet att det krävs ett medicinskt underlag som visar att personen är i behov av personlig assistans för att kunna bli beviljad förmånen. Frågan är dock hur långt man ska pressa sjukvården i jakten på dessa intyg.

Alla som är i kontakt med personlig assistans har på något sätt märkt av en skillnad efter debatten om LSS-fusket och regleringsbrevet till Försäkringskassan om att bryta de ökade timmarna. Det har nu blivit allt svårare att bli beviljad personlig assistans och kravet på utförliga intyg har blivit allt högre. Inte ens när den enskilde vid flera tillfällen och utifrån flera olika medicinska professioner fått det bekräftat att personen har ett stort hjälpbehov räcker det för att kommunen eller Försäkringskassan ska fatta ett positivt beslut. Även förvaltningsrätten ifrågasätter läkares och arbetsterapeuters bedömningar som subjektiva, trots att intygen är skriva utifrån deras legitimerade profession.

Detta är en mycket oroväckande utveckling som är både resurskrävande för vårdgivarna men även ger ett stresspåslag för den enskilde och dess anhöriga. För nu räcker det inte med att läkare, arbetsterapeuter, logopeder, kuratorer, psykologer och sjukgymnaster vid flertalet gånger påtalar att den enskilde har ett stort behov av hjälp. Det är istället upp till den enskilde handläggaren eller beslutsfattaren vid kommunen eller Försäkringskassan som beslutar om det är tillräckligt.

Ur ett etiskt perspektiv kan man fråga sig hur långt den enskilde ska gå för att bevisa att man har ett stort hjälpbehov. Måste en arbetsterapeut stå och titta på när den enskilde försöker duscha eller torka sig efter ett toalettbesök för att på ett objektivt sätt kunna intyga att personen inte kan det? Eller räcker det med att arbetsterapeuten utifrån sin profession intygar att personen har ett hjälpbehov utifrån en övergripande bedömning samt kunskap om diagnosen? Måste en person med ett fysiskt funktionshinder och som sitter i rullstol bevisa att hen inte kan gå genom att visa att hen inte kan gå? Vart barkar egentligen rättsutvecklingen?

Så vad är egentligen ett intyg värt om den enskilde inger ett intyg som ändå inte blir betrott? Inte mycket alls verkar det som.

//Antonia
Jurist

Kommunerna slår larm om assistansen

Nu slår flera kommuner larm om att dom fått en ohållbar situation sen allt fler förlorat sin assistansersättning. Hos Försäkringskassan har antalet som får assistansersättning minskat med över 400 personer sen oktober 2015. Om det här fortsätter så kommer 450 personer ha förlorat sin assistansersättning innan året är slut. Som jag har tagit upp tidigare så får hela 70 procent avslag på nyansökningar gällande den statliga assistansersättningen. Med att jämföra med för tio år sedan då endast 30 procent fick avslag på nyansökan om personlig assistans.

 

Detta har inneburit en sänkning av Försäkringskassans kostnader med samanlagt 700 miljoner. Men det här innebär nödvändigtvis inte en besparing för samhället.
Då statens kostnader har minskat så ökar kommunernas som måste ta hand om alla dem som förlorat sin assistansersättning. Problemet där är att personer har fortfarande ett lika stort hjälpbehov. Vilket innebär stora kostnader för kommunerna, som i många fall stjälper deras budgetar. Precis det här har flera ekonomer varnat för då kostnaderna bara hamnar på andra ställen. Faktum är att den statliga assistansersättningen är en kostnadseffektiv lösning, det måste regeringen begripa. För alla dessa människor behöver hjälp, och på något sätt måste det här lösas. Lösningen är inte att bolla kostnader mellan stat och kommun.
För en rättighetslag som LSS-lagen måste få kosta, för man kan inte spara in på människors liv.  

Niklas
//sekreterare

Försäkringskassans beslutsamhet

Idag tänkte jag ta upp ett ärende som jag arbetar med just nu. Det är en person som har en grav funktionsnedsättning på grund av en hjärtinfarkt och flertalet andra diagnoser. På grund av detta har personen svårigheter att kommunicera, ta hand om sin personliga hygien, av- och påklädning samt matintag. Kort sagt, han har ett stort behov av hjälp vilket har bekräftats från flera olika medicinska professioner.

Det tycker dock inte Försäkringskassan.

Försäkringskassan har gång på gång valt att dra in personens assistansersättning då de har ifrågasatt personens hjälpbehov. I första rundan valde Försäkringskassan att dra in assistansersättningen med hänvisning till att hans hjälpbehov inte uppgick i tillräckligt många timmar. Detta överklagades till länsrätten (nuvarande förvaltningsrätten) och sedan till kammarrätten som slog fast att personen hade ett hjälpbehov över 20 timmar. Detta innebar att ärendet återförvisades till Försäkringskassan som beviljade assistansersättning igen.

Men inte räckte det för Försäkringskassan. I nästa runda valde Försäkringskassan att dra in assistansersättningen med hänvisning till att personen inte längre tillhörde personkretsen. Man ansåg att funktionsnedsättningen var varaktig men inte att den var så omfattande att den kunde anses ge betydande svårigheter. Detta sa man till en person som inte längre kan kommunicera med sin egen familj på grund av sitt funktionshinder. Kort sagt, detta överklagades och i förvaltningsrätten fastslog man att personen visst tillhörde personkretsen och därmed återförvisades ärendet till Försäkringskassan för en beräkning av timmar.

Kan ni gissa vad som hände då? Jo. En ny utredning startade och Försäkringskassan bedömde i detta fall, med stöd av domen, att personen tillhörde personkretsen men att personen inte hade ett hjälpbehov som översteg 20 timmar. Här är vi nu. I förvaltningsrätten igen.

Till råga på allt har kommunen konstant bedömt att personen i fråga har grundläggande behov som överstiger 20 timmar med råge och har i sin tur beviljat personen en mycket större del än vad Försäkringskassan någonsin gjort. Det är även kommunen som har kontaktat Försäkringskassan och uppgett att personen har ett större hjälpbehov än 20 timmar. Det är därför mycket, mycket intressant hur Försäkringskassan gång på gång försöker dra in personens assistans när domstol, kommun och den medicinska professionen vid flertalet tillfällen anfört att personen har ett omfattande hjälpbehov. Mycket intressant.

Vi får se hur det blir i förvaltningsrätten i kommande förhandling. Förhoppningsvis går förvaltningsrätten på vår, läkarnas och kommunens linje och beviljar personen rätten till assistansersättning. Annars går vi vidare. För vi tänker fortsätta kämpa för att denna person ska få den hjälp som personen är berättigad till!

//Antonia
Jurist

Individuell plan enligt 10 § LSS

Enligt 10 § LSS ska den enskilde erbjudas en individuell plan i samband med att den enskilde beviljas en insats från lagen. En individuell plan består av två delar:

1. Dels planeringsmöten där man tillsammans med andra planerar vad och på vilket sätt man vill förändra sin situation.

2. Dels ett dokument av resultatet.

Med en individuell plan har den enskilde större möjlighet att själv bestämma över sina insatser och sin situation i den enskildes liv och vardag. Trots detta glöms den individuella planen ofta bort av kommunen. Detta trots att lagen kring individuell plan förstärktes 2011 genom att byta från orden "har rätt att begära" till "ska erbjudas". Trots förtydligandet i lagen har jag inte under mitt arbete stött på en individuell plan vid ett enda tillfälle för någon av mina klienter. Det är mycket oroväckande!

Vad är då det positiva med en individuell plan för den enskilde? Jo, som jag tagit upp i mitt förra inlägg så är självbestämmande en grundprincip inom LSS. Den enskilde ska själv kunna ha inflytande i sina insatser och har möjlighet att bestämma över sitt liv. En individuell plan kartlägger den enskildes behov och ger den enskilde möjlighet att framföra sina behov av förändring, exempelvis i samband med flytt, byte av personliga assistenter eller ny sysselsättning. Att kartlägga dessa behov i samråd med den enskilde tillför ett större inflytande för den enskilde och upprätthåller därför grundprincipen inom LSS.

Det är också till fördel för kommunen att upprätta en individuell plan. Det sparar på resurser att göra rätt från början och att få med alla på samma plan, istället för att behöva göra dubbelarbete. Det ökar också underlaget och kunskapen hos alla delaktiga i ärendet.

Det är mycket tråkigt att kommunen inte tar sitt ansvar och erbjuder den enskilde en individuell plan i samband med att hen får insatser från kommunen. Det går dock att söka en individuell plan själv och detta kan göras i samråd med jurist.

Om du behöver hjälp med att få en individuell plan, kontakta gärna oss på Assistansjuristerna så kan vi hjälpa dig.

//Antonia
Jurist

Färre har assistansersättning

Nu är det svart på vitt. Antalet personer i Sverige som har assistansersättning har minskat drastiskt på ganska kort tid. I oktober 2015 hade 16179 personer assistansersättning, men nu i november 2016 har den siffran minskat till 15738. Sifforna kommer direkt från Försäkringskassan.

Nu kanske ni tycker att den siffran inte är så stor som jag skrev. Men bakom varje siffra finns en människa som inte längre får hjälp. Det som är skrämmande är att på ca ett år har 441 personer förlorat sin assistans. Om utvecklingen fortsätter så finns det snart ingen som har assistansersättning.

Maria Persdotter på RBU säger att nu är det nog. LSS lagen är så urholkad så nu finns det snart ingen lag kvar, jag är beredd att hålla med. Nu är det verkligen nödstopp som gäller.
Vi vill inte tillbaka till institutioner och liv utan frihet och självbestämmande.

Vi får hoppas att lördagens manifestation ger avtryck hos regeringen. Så att besparingarna på LSS stoppas.

 

Niklas

//sekreterare

Viktiga principer inom LSS

I lördags den 3 december kl. 13.00 hölls manifestationer för LSS runt om i landet. Det var mycket inspirerande att se alla människor, både brukare, assistenter och andra lyssnare, stå ute i kylan och vara så engagerade i frågan om personlig assistans! Trots kylan i vädret kunde man känna en stor värme bland deltagarna! Jag tyckte att det var mycket inspirerande och stärkande att träffa alla dessa människor som är i ett så stort behov av sina assistenter och ändå nekas av kommun och Försäkringskassa. Stor eloge till er som kämpar varje dag!

Jag tänkte att vi skulle prata om några av principerna inom LSS. Det finns ett antal viktiga principer inom LSS som ämnar att tillgodose människors rätt till full delaktighet och jämställdhet. LSS är i sig en rättighetslagstiftning som syftar till att tillförsäkra personer med stora och varaktiga funktionshinder stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. 

Här är några principer som är syftade till att bibehålla dessa rättigheter:

1. Rätten till självbestämmande och inflytande
Varje individ har rätt att själv bestämma över sitt liv och såklart ha inflytande över det. Det innebär att det är brukaren som själv får bestämma över assistanssamordnare och påverka det stöd som hen får. Den enskilde ska ha största möjliga inflytande på sitt liv och medbestämmande av det stöd som ges.

2. Tillgänglighet
Det ska vara tillgängligt och förståeligt för den enskilde med den personliga assistansen och det ska inte vara krångligt för den som behöver hjälp. Det innebär att insatserna ska vara lättillgänliga och informationen lätt att förstå.

3. Delaktighet
Individer med funktionshinder ska ha möjlighet att vara delaktig i samhället, i den grad de själva vill. Detta är lagstadgat i 9 § 10 p LSS genom att individen ska ha rätt att arbeta och ha sysselsättning i den grad de själva vill.

4. Kontinuitet
En av hörnstenarna inom LSS är kontinuitet. Det innebär att den enskilde och dess familj inte ska känna osäkerhet att hjälpen upphör eller förändras så länge behovet kvarstår.

Fler viktiga principer finns inom LSS. Kontakta oss om ni vill veta mer!

//Antonia
Jurist

Hjälte i vardagen

I dessa tider när vi mest får höra om elände i form av förlorad assistans och minskade beslut, så kan det vara roligt att ta upp något lite mer glädjande.

Att göra något för en annan människa trots att man själv har en jobbig situation är otroligt starkt och bra gjort. Även om det man gör kan verka obetydligt för en själv så kan det göra stor skillnad för någon annan.

För fem år sedan så blev Pernilla mamma till lilla Love som föddes med livshotande andningsproblem. Senare fick Pernilla både utmattningssymptom och bröstcancer.

Trots allt detta så ville Pernilla göra något för andra, en beundrans värd handling.
Hon har nu startat en adventskalender för utmattade föräldrar. Med råd och tips i varje lucka på hur man kan få vardagen att gå ihop. Den hjälper föräldrar att fokusera på vad som gör att man mår bra. Ta del av Pernillas adventskalender på en utmattademamma.se eller på Facebook.

Några andra hjältar i vardagen var alla dem som på lördagen den 3:e december trotsade kylan för att delta på manifestationen för LSS och personlig assistans. Många bra talare kunde man höra som: Bengt Westerberg tidigare ledare för Liberalerna och en av grundarna till LSS lagen. Nora Eklöf från unga rörelsehindrade berättade om hur hon nu förlorat sin assistans. Jonas Franksson höll ett inspirerande tal och fick åhörarna med sig. Detta var bara några av alla dem som höll tal på manifestationen. Tyvärr var det många som ville komma men inte kunde pga av neddragen assistans heller i många fall indragna beslut.

 

Niklas
//sekreterare

 

 

 

Blir av med assistansen för att hon inte kan äta

På SVT har vi kunnat läsa om Janna som trots att hon inte kan gå, äta eller prata blir av med sin assistans. Anledningen? För att hon blir sondmatad istället för att matas genom munnen. Sondmatning ses inte som ett grundläggande behov och därför har Försäkringskassan gjort bedömningen att hon inte längre är berättigad assistansersättning.

Andreas Larsson, verksamhetschef för området funktionsnedsättning på Försäkringskassan, uppger att två domar från 2012 och 2015 har lett till att Försäkringskassan gjort strängare bedömning gällande grundläggande behov. Sondmatning ses inte längre som hjälp med att inta mat utan ses som sjukvård eller egenvård.

Denna utveckling som sker är fruktansvärd. Vi kan läsa vitt och brett om barnperspektivet och att alltid sätta barnets bästa i fokus. Men barnperspektivet och barnets bästa sätts ändå i skymundan när regeringen ska bryta utvecklingen av antalet timmar i assistansersättningen.

Vad är egentligen syftet med assistansersättning? Jo, att en person med stora och varaktiga funktionshinder tillförsäkras stöd och service för att undanröja deras betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Vad är då barnperspektivet? Det är svårdefinierat, men innebär i stora drag att man ska fatta beslut efter barnets bästa.

Att dra in assistansersättning på grund av att barnet blir sondmatad och därmed inte matas genom munnen är som mamma Asta säger helt skrattretande. Nu riskerar Janna istället att hamna på institution för att föräldrarna inte har möjlighet att få vardagen att fungera när assistansen dras in. Det går helt emot syftet med de lagar som reglerar assistansersättningen och är en fruktansvärd utveckling i rättssystemet.

Har du eller någon som du känner blivit utsatt för något liknande? Kontakta då Assistansjuristerna så kan vi hjälpa er.

//Antonia
Jurist

Goda Levnadsvillkor

Försäkringskassan anser att goda levnadsvillkor ska vara måttstock i bedömningen av hur många assistanstimmar som ska beviljas. Det här inte förenligt med lagens intentioner.
Goda Levnadsvillkor är något som bedöms efter att en insats beviljats och kvalitén på insatsen ska avgöras. Så som varaktighet, samordning, samt anpassning till det individuella behovet. Viktigast av allt är att den enskilde ska kunna leva ett självständigt liv.

Sophie Karlsson på IfA tycker att  goda levnadsvillkor även ska tas med vid bedömning av de grundläggande behoven.

Den stora risken med Försäkringskassans bedömning är att man använder ”goda levnadsvillkor” som grund för att bevilja timmar. I den nya vägledningen så skriver Försäkringskassan att även personer med funktionshinder måste prioritera mellan sina behov vilket är oroväckande. Detta tyder på att man anser goda levnadsvillkor vara ett tak för att bevilja timmar.

För personer med funktionshinder tar saker ofta mycket längre tid än normalt. Därför måste man också prioritera hårdare för att man ska få allt att gå ihop.

Den nya vägledningen som Försäkringskassan har tagit fram är högst oroande ur många aspekter. Mycket av detta beror helt klart på det regleringsbrev som regeringen skickat ut.
Vilket som jag skrev tidigare i veckan nu ska förtydligas eftersom det orsakat oro och problem för personer med funktionshinder skriver regeringen. Det här är väl bra, men till stor del trams. För det verkliga problemet är dom allt snävare bedömningar som görs. Mycket kan naturligtvis tillskrivas de Domar som kommit i Högsta förvaltningsdomstolen. Vilket både Försäkringskassan och kommuner använt som argument för indragningar och minskningar av beslut. Eller i många fall avslag av ansökningar av begärd insats.

Niklas
//sekreterare