En person kan behöva mycket stöd och hjälp runt en måltid. Det kan gälla allt från att bestämma vilken mat han eller hon önskar äta, handla, tillaga, duka och dela maten till att inta måltiden. Det är dock inte alla moment runt en måltid som kan betraktas som grundläggande behov (RÅ 2009 ref. 57). Hjälp med att laga mat, duka fram och av mat, att få mat på tallriken, att skära och dela mat anses inte vara av den personliga karaktär som krävs
(RÅ 2009 ref. 57). Av Högsta förvaltningsdomstolens dom i RÅ 2010 ref. 17 och efterföljande kammarrättsdomar framgår att tillsyn även kan ingå i beräkningen av andra
personliga behov. I dessa domar har det varit fråga om tillsyn som andra personliga behov när den försäkrades funktionsnedsättning inneburit att någon behöver ha tillsyn över den försäkrade därför att skadliga situationer kan uppstå för den försäkrade själv eller andra.
Just behovet av tillsyn som ett övrigt behov vid måltider har vi i vårt arbete märkt att framförallt vissa kommuner bortser ifrån detta. Är det inte grundläggande behov så är det inget behov enligt flera bedömningar som vi har sett på senaste tiden. Om detta beror på kanskapsbrist eller att kommunen ser en chans att spara pengar på låter jag vara osagt. Att detta skiljer så markant mellan olika kommuner påverkar såklart rättssäkerheten.
Det är oerhört viktigt att medborgarna i ett land känner en tilltro till myndigheter. rättsväsendet. Lagar och regler ska gälla för alla och de ska vara konsekventa. I Sverige har vi ofta en stark tilltro till myndigheter. Vi förväntar oss korrekta svar och litar på den information de lämnar. Så ska det också vara men efter att ha jobbat mycket mot myndigheter är känslan att det är en stor övertro på myndigheter. Tråkigt nog har myndigheterna ibland för stark tilltro till sig själva och man kan göra lite ”som man vill”. Deras ord är lag – även om den lagen i sig inte är den samma som gäller för resten av Sverige.
//Niklas
Jurist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar