Hur tänker man?

33-åriga Marika Lindell är svårt funktionshindrad. Förlamad i halva kroppen pga hennes ryggmärgsbråck som gör att hennes nervbanor inte fungerar normalt. Vid födseln konstaterades att hon också hade vattenskalle som gör att trycket på hjärnan är onormalt högt. Därför har hon en shunt inopererad som ska reglera trycket i huvudet, men den orsakar biverkningar som minnesförlust, dålig tidsuppfattning samt svårt att koncentrera sig bl.a.

Marika har också problem med sina inre organ som en direkt följd av sitt funktionshinder.

Men trots det så beslutade socialförvaltningen att Marika inte längre tillhörde personkretsen som har rätt till personlig assistans. Att Marika haft den hjälpen i många år tog dom ingen som helst hänsyn till. Man kan undra hur dom tänker här? Har hon plötsligen blivit frisk? Nej! Har lagen ändrats? Nej! Men ändå har man tagit detta mycket konstiga beslut.

Men Marika överklagade beslutet till Förvaltningsrätten och vann. Men när hon ville ha fortsatt hjälp till dess att kommunen utrett hennes hjälpbehov så gick inte det. Däremot skulle hon få hemtjänst, vilket inte alls är den hjälp som hon är i behov av.

Just nu är hennes liv ett totalt kaos. Marika behöver hjälp med nästan allt, så som hygien, handla, ta sig till läkaren och habiliteringen, laga mat, tvätta. Ja allt som gör att vardagen fungerar på ett smidigt sätt.

Hon har nu fått flytta ifrån sin pojkvän och har lämnat ett självständigt liv bakom sig, för att flytta in hos sin mamma som nu hjälper henne varje dag. Jag hoppas nu att kommun är snabb med sin utredning så att Marika får tillbaka sitt liv och kan leva som alla andra.

//Niklas

sekreterare



 

Handläggarnas viktiga roll

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska se till så att individer med vissa funktionsnedsättningar får rätt insatser så att dekan ha goda levnadsvillkor. De personer som ansvara för denna lag är handläggarna. Deras arbete är mycket betydelsefullt för individerna som är i behov av denna lag. Det finns en klar bild av att individer med funktionshinder befinner sig i en klar beroendeställning och har ett behov att kunna förlita sig på de handläggare som hantera deras ärende.




En handläggare ska ha kunskap i sitt arbete om bemötandet med många olika människor, det kan vara både kommunfullmäktige, föräldrar, förmyndare och den personen som har ett funktionshinder.
Här har handläggaren en uppgift att hitta rätt roll i rätt sammanhang.
Många av våra klienter uppger att de uppfattar stora brister i handläggarnas bemötande vid hembesök och övrig kontakt. Många menar att handläggaren har bestämt sig innan mötet hur beslutet ska se ut och att de därför inte tar in och lyssnar vad den enskilde uppger.
Det händer även att handläggarna är dåligt pålästa i diagnoser, intyg och inlämnad ansökan, vilket för den enskilde upplevs som brist på engagemang. De kan exempelvis sitta och fråga saker som den enskilde redan uppgett i sin ansökan som då måste repeteras, vilket är oerhört jobbigt för den enskilde. Att prata om sitt funktionshinder och sina tillkortakommande är inte roligt för någon.




Ibland blir man förvånad när en handläggare träffar den enskilde och det är så uppenbart att personen inte kan klara av något av de grundläggande behoven på egen hand, men när beslutet kommer är det ett ändå ett avslag. Den enskilde får då gå via domstolen och få sin rätt prövad, vilket i dessa fall brukar ge en positiv dom. Men det tar ca 1 år, något som handläggaren hade kunna ordna direkt istället.

 

Handläggarna har makt och status i sitt yrkesutövande som de är medvetna om. De vet också att många individer som kommer till handläggarna är rädda för att de inte får en viss insats eller att individen hamnar i ett underläge mot handläggaren. Här kan man märka stor skillnad när man som ombud kommer in i ett ärende mitt under processen, att bemötande kan ändras och maktbalansen neutraliserar lite då handläggaren känner sig mer granskad och vet att om det blir ett beslut som den enskilde inte är nöjd med kommer gå till domstol. Jag kan uppleva att utredningarna blir mer omfattande och bättre grundade när ett ombud är med i bilden.





Ett problem som också kan uppstå är om det är handläggare som utnyttjar sin makt och inte ser individens bästa utan kanske istället bara ser på vad som är smidigast i kommunen eller om det är en ekonomisk fråga, exempelvis att en person inte får en insats för att kommunen just nu håller på att skära ner på omkostnader. Detta är något som vi varit med om vid några tillfällen. Då kan det vara så att det är flera personer med funktionshinder inte får den insats som de är rätt till för och då fyller inte lagen och stöd och service är en rättighetslag sin funktion.





Handläggarnas arbete är viktigt för att en person med funktionshinder ska kunna leva som andra i samhället och vara delaktig och inte vara särbehandlade. Alla människor ska kunna leva och må bra i vårt samhälle samt känna en delaktighet, detta är just den grund som jag hoppas att alla LSS- handläggarna kommer ha som sin grund för sitt arbete, så är det tyvärr inte i dagsläget.






//Niklas


Jurist

LSS-Utredningen

Så presenterades då den för alla assistansberättigade fruktade LSS utredningen. Som vi alla var rädda för så var direktiven besparingar. Man vill spara in på assistansersättningen för att satsa mer på personlig assistans via kommunerna LSS. Det här är katastrof för alla svårt funktionshindrade. Har man flera olika diagnoser och ett svårt allmän tillstånd, så räcker det inte med personlig assistans, då antalet timmar beviljat hos kommunen ofta är avsevärt lägre än om man har assistansersättning (LASS).

Hanna Kauppi KFO är oroad att dem nya direktiven även kommer att drabba anhörigassistenter, vilket i många avseenden skulle vara fruktansvärt. Ingen annan har mer kunskap om den enskildes behov än just dem anhöriga. Att försvåra för just den målgruppen är helt galet.

Förhoppningen är ju att anhöriga skall få bättre villkor i och med utredningen, men som det ser ut så kommer det i bästa fall att vara som det alltid varit. Anhöriga finns där som en livlina för samhället, förväntade att ställa upp i alla lägen och gärna jobba gratis.

Brukarrörelsen kommer att få svårt att ta del av utredning, då den först och främst har en besparingsambition säger Hanna Kauppi. Men hon tycker att det är oerhört viktigt att brukarrörelsen finns med som experter och som referensgrupp.

Många aspekter av personlig assistans kommer utredningen att gå igenom.
Som huvudmanaskap, personkrets tillhörighet, och definition/avgränsning av behov.
I allt detta så ska den enskilde försäkras goda levnadsvillkor.
Med tanke på alla besparingar som ska göras är jag tveksam till att det uppfylls.

Den här utredningen är inget annat än ett stort orosmoln för hela brukarrörelsen.
 En reform som ger frihet och självbestämmande är snart helt nermonterad av våra folkvalda. 

Hur man kan försämra en lag utan att faktiskt ändra lagen är helt obegripligt.

//Niklas

sekreterare