Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska se till så att individer med vissa funktionsnedsättningar får rätt insatser så att dekan ha goda levnadsvillkor. De personer som ansvara för denna lag är handläggarna. Deras arbete är mycket betydelsefullt för individerna som är i behov av denna lag. Det finns en klar bild av att individer med funktionshinder befinner sig i en klar beroendeställning och har ett behov att kunna förlita sig på de handläggare som hantera deras ärende.
En handläggare ska ha kunskap i sitt arbete om bemötandet med många olika människor, det kan vara både kommunfullmäktige, föräldrar, förmyndare och den personen som har ett funktionshinder.
Här har handläggaren en uppgift att hitta rätt roll i rätt sammanhang.
Många av våra klienter uppger att de uppfattar stora brister i handläggarnas bemötande vid hembesök och övrig kontakt. Många menar att handläggaren har bestämt sig innan mötet hur beslutet ska se ut och att de därför inte tar in och lyssnar vad den enskilde uppger.
Det händer även att handläggarna är dåligt pålästa i diagnoser, intyg och inlämnad ansökan, vilket för den enskilde upplevs som brist på engagemang. De kan exempelvis sitta och fråga saker som den enskilde redan uppgett i sin ansökan som då måste repeteras, vilket är oerhört jobbigt för den enskilde. Att prata om sitt funktionshinder och sina tillkortakommande är inte roligt för någon.
Ibland blir man förvånad när en handläggare träffar den enskilde och det är så uppenbart att personen inte kan klara av något av de grundläggande behoven på egen hand, men när beslutet kommer är det ett ändå ett avslag. Den enskilde får då gå via domstolen och få sin rätt prövad, vilket i dessa fall brukar ge en positiv dom. Men det tar ca 1 år, något som handläggaren hade kunna ordna direkt istället.
Handläggarna har makt och status i sitt yrkesutövande som de är medvetna om. De vet också att många individer som kommer till handläggarna är rädda för att de inte får en viss insats eller att individen hamnar i ett underläge mot handläggaren. Här kan man märka stor skillnad när man som ombud kommer in i ett ärende mitt under processen, att bemötande kan ändras och maktbalansen neutraliserar lite då handläggaren känner sig mer granskad och vet att om det blir ett beslut som den enskilde inte är nöjd med kommer gå till domstol. Jag kan uppleva att utredningarna blir mer omfattande och bättre grundade när ett ombud är med i bilden.
Ett problem som också kan uppstå är om det är handläggare som utnyttjar sin makt och inte ser individens bästa utan kanske istället bara ser på vad som är smidigast i kommunen eller om det är en ekonomisk fråga, exempelvis att en person inte får en insats för att kommunen just nu håller på att skära ner på omkostnader. Detta är något som vi varit med om vid några tillfällen. Då kan det vara så att det är flera personer med funktionshinder inte får den insats som de är rätt till för och då fyller inte lagen och stöd och service är en rättighetslag sin funktion.
Handläggarnas arbete är viktigt för att en person med funktionshinder ska kunna leva som andra i samhället och vara delaktig och inte vara särbehandlade. Alla människor ska kunna leva och må bra i vårt samhälle samt känna en delaktighet, detta är just den grund som jag hoppas att alla LSS- handläggarna kommer ha som sin grund för sitt arbete, så är det tyvärr inte i dagsläget.
//Niklas
Jurist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar