En dag på Assistansjuristerna

Idag har jag tillbringat hela dagen på Assistansjuristernas kontor, så därför tänkte jag att det passade extra bra att berätta lite om hur en dag på kontoret kan se ut.

Imorse vaknade jag upp med ett glatt humör och blev ännu gladare när jag slapp stressen på tunnelbanan (klämdag för de alla flesta). Väl på kontoret så tog jag mig en kopp kaffe och började kolla igenom allt som skulle göras under dagen. Det känns alltid som det är bra att ha en viss planering över vad som ska göras, så kan man checka av det eftersom. Det underlättar också när det inkommer något brådskande som man måste ta tag i på en gång, för det händer ofta! T.ex. så inkom det ett väldigt tråkigt beslut förra veckan, som innebar att en klient fick indragen personlig assistans från och med samma dag som beslutet kom. Detta innebar oerhörda konsekvenser för både klienten men också klientens förälder. En förutsättning för klienten för att kunna leva är att någon tar hand om honom och hjälper honom i vardagen och därför arbetar hans förälder som personlig assistent åt honom. Föräldern förvärvsarbetade som personlig assistent åt sonen, vilket innebar att med indraget beslut så står denne utan inkomstkälla från och med beslutsdatumet. När detta beslut damp ner i brevlådan så innebar det givetvis att vi på Assistansjuristerna måste agera på en gång för att förhindra att klienten helt står utan hjälp. Tack vare att vi gjorde det så kom det några dagar senare ett beslut från Förvaltningsrätten där de beslutade att klientens tidigare beslut om beviljad personlig assistans får kvarstå tills dess att Förvaltningsrätten har avgjort ärendet.

Om jag nu återgår till att berätta om denna fredag och hur en "vanlig" dag kan se ut på Assistansjuristerna. I vårt dagliga arbete som hjälper vi personer med funktionshinder att ansöka, och överklaga ärenden om personlig assistans och assistansersättning. Och idag kan man nog säga att jag har arbetat med hela "processen" från en ansökan till det att ett beslut kommer, fast i olika ärenden förstås, eftersom handläggningstiden för ett ärende kan vara väldigt lång. Idag har jag skickat in en ansökan till både kommunen och Försäkringskassan om personlig assistans och assistansersättning. Inför denna ansökan har jag tidigare i veckan haft ett klientmöte, där jag träffade klienten för första gången och vi gick tillsammans igen om vad som ansökan skulle innefatta och från och med vilket datum den skulle börja gälla. Vid ett sådant klientmöte skrev klienten också under en fullmakt, vilket innebär att jag som ombud har rätt att föra klientens talan vid myndigheter och domstol, och även att begära ut handlingar som kan behövas i samband med ansökan, så som t.e.x ett läkarintyg. Efter att jag hade skickat in denna ansökan så var jag tvungen att "hoppa" vidare till nästa klient. Där behövdes att jag ringde upp klienten för att kunna klargöra hur många måltider som klienten äter per dag, och hur lång tid det tar, detta för att det inte ska bli fel med tiden i ansökan. Inför varje ansökan som vi gör hos kommunen eller Försäkringskassan så upprättar vi alltid något som heter "Behovsbeskrivning". I denna behovsbeskrivning så går vi in i detalj varje moment i vardagen som klienten är i behov av hjälp med. Det är väldigt ingripande att gå in så i detalj i någons liv, och sedan redogöra för vilka hjälpbehov som klienten har. Innan jag går igenom en sådan här behovsbeskrivning med klienten, brukar jag alltid förklara först varför vi gör det och även tillägga att jag förstår att det kan vara väldigt känsligt att berätta om. Väldigt ofta svarar klienterna "äh, vi är vana, detta hr vi gjort många gånger!". Vilket förstås är bra att de är medvetna om att det behövs, men samtidigt så känner man att det är hemskt att vissa personer ska behöva gå igenom sådana här saker och dessutom bli van det medan t.ex. personer utan funktionshinder aldrig skulle behöva göra det och förmodligen heller inte tycka att det är okej att förklara något så integritetsnära för en främmande människa.

Vidare under dagen har jag även varit i kontakt med andra klienter för att lämna information om hur långt i ansökningsprocessen ärendet är. Jag tycker det är viktigt med uppföljningar gentemot klienterna, så att de kan känna sig trygg under hela processen, och även veta att vi tar deras ärende seriöst och lägger ned tid och engagemang på ärendet. En av mina klienter har tidigare haft en annan advokat som inte var särskilt engagerad i deras ärende, vilket resulterade i att de bytte ombud. Föräldrarna till klienten berättade att advokaten vid ett klientmöte hade rynkat på näsan åt deras funktionshindrade son. När jag hörde detta blev jag så upprörd, ingen ska behöva utstå något sådant, och i en situation där man behöver personlig assistans tror jag det är väldigt viktigt att man känner trygghet och även professionalitet från ombudets sida eftersom det rör sig om sådana ingripande uppgifter om en annans liv. Denna advokat hade dessutom glömt att överklaga ett viktigt ärende och inte heller inhämtat tillräckligt med bevisning och intyg för att styrka målet. Även om vi jobbar med många olika klienter så är det viktigt att vara engagerad i alla ärenden, för i bland hänger det på att man gör det lilla extra! Det är också det som jag tror är svårt att orka med utan ombud, hur ska man orka göra det lilla extra för att få rätt när processen från ansökan till ett beslut om beviljad assistans kan vara oändligt lång.

Under dagens gång skickade jag även in ett överklagande av ett beslut från en kommun om personlig assistans. Det handlade om att jag tidigare i vår att hade ansökt om utökad assistans för en av min klienter, som redan var beviljad personlig assistans men inte tillräckligt då hans behov hade förändrats och blivit större i takt med att han själv hade blivit äldre. Anledning till att jag överklagade beslutet var för att kommunen gav avslag på den utökade ansökningen. Dock så hade de inte gjort något som helst utredning om det utökade behovet. De hade inte ens kommunicerat oss som ombud gällande att boka in ett hembesök eller för att begära in ytterligare underlag till beslutet. Kommunen hade endast kopierat en tidigare utredning som de hade gjort i samband med en annan ansökan för klienten. Till saken hör att den utredningen hörde till en ansökan som gjordes för ett år sedan, och behoven ser helt annorlunda ut nu. Vilket också var anledningen till att vi från första början ansökte om utökning. I arbetet på juristbyrån så kan man känna sig väldigt arg av avslag och negativa beslut, när man tycker att de är uppenbart felaktiga! Men såklart kämpar vi vidare för att lösa problemet så det blir så bra som möjligt för klienten.

Lika som att vi blir lite nedstämda av dåliga beslut och känner med klienterna så blir vi överlyckliga över positiva beslut. Vilket hände idag! Efter lunch så kom min kollega utspringandes från hennes kontor och ropade "Jag vann målet i Förvaltningsrätten!". Hon var så lycklig när hon skulle ringa och meddela klienten och efter det var stämningen på topp och jag tyckte det var en perfekt avslutning på veckan. Jag var inte insatt i hennes ärende, men jag vet Förvaltningsrättens dom innebar att de kom fram till att kommunen hade gjort en felaktig bedömning när de gett avslag på en ansökan om personlig assistans och att klienten numera ska få sin assistans tillbaka.

Att jobba med människor och med ärenden som har så stor inverkan på enskilda individers liv kommer alltid att innebära arbetsdagar med tråkiga och väldigt tuffa besked, men även glädjestunder. Detta gör att arbetet blir väldigt intensivt men också utvecklande, ingen dag är egentligen den andra lik på Assistansjuristerna!

Trevlig helg!

//Liselotte Olofsson
Jurist
Assistansjuristerna