Inhibition – en möjlighet att behålla indragen assistans

 Rätten till personlig assistans är för många något näst intill livsavgörande, åtminstone sett till möjligheten att leva livet fullt ut efter sina förutsättningar. Klimatat har blivit tuffare på senare år och flera som varit beviljade insatsen personlig assistans/assistansersättning har fått den indragen av kommunen och Försäkringskassan. Om man har drabbats av en indragning finns en möjlighet att få behålla insatsen under tiden prövning sker i domstolen, detta via ett så kallat beslut som inhibition. Det är ett beslut som fattas av aktuell domstol efter att den enskilde yrkat på det.



I 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns den bestämmelse om inhibition som är av intresse. Det föreskrivs där att en domstol som har att pröva besvär kan förordna att det överklagade beslutet, om det annars skulle lända till efterrättelse omedelbart, tills vidare inte skall gälla.

Det huvudsakliga syftet med inhibition är att domstolen skall ha möjlighet att förhindra verkställighet av ett beslut som får stora och svåra konsekvenser för den enskilde som svårligen kan repareras i efterhand. Indragning av assistansersättning bör kunna ses som ett typexempel på ett sådant beslut där inhibition regelmässigt bör övervägas p.g.a. de stora konsekvenser beslutet får för stödanvändaren. När ställning skall tas till om ett inhibitionsförordnande skall meddelas måste alltid en viss prövning av sakfrågan i målet göras. Vilken grad av sannolikhet för att överklagandet skall bifallas som bör krävas för att inhibition skall meddelas framgår inte av lagtexten. Svaret på den frågan kan i viss mån variera beroende på vilka intressen som står emot varandra i målet, se vidare RÅ 1996 ref 24.



När det gäller fall rörande personlig assistans innebär inhibitionsbeslutet att en för den enskilde mycket betydelsefull social förmån som staten tillhandahåller tills vidare ska betalas ut trots att ett avslagsbeslut fattats av Försäkringskassan eller kommunen. LSS-ärenden är bedömningsmål och kan ge olika/osäkra utslag. Många ärenden om assistans som överklagas till förvaltningsrätten har en handläggningsperiod på 12–18 månader. Med detta i tanken förstår man hur avgörande ett inhibtionsbeslut kan vara för den enskilde. Detta är något som jag anser att domstolarna ska lägga extra tyngd vid och jag ger verkligen varje enskild person som fått ett vaslagsbeslut att yrka om inhibition.







//Niklas



Jurist

Ett ljus i mörkret…

Per Lodenius från Centerpartiet vill att de med oförändrade funktionsnedsättningar inte ska behöva ha så omfattande omprövningar. Vilket för oss med medfödda funktionshinder måste ses som oerhört positivt.

Men vad händer när ny rättspraxis gör sig gällande?  Kommer personer med ett oförändrat funktionshinder ändå att ha en enklare bedömning och inte riskera att förlora sin assistans? Inte enligt Per Lodenius. För han tycker att rättspraxis ligger utanför individnivån även om det drabbar individen. Då finns det faktiskt inte så mycket positivt i hans tankegångar. För allt det här innebär att även om man som jag som lever med ett medfött funktionshinder, som aldrig blir bättre utan snarare sämre med tiden. Så kan jag aldrig vara garanterad någonting.

Tanken att värna om LSS och dess intentioner är bra, men då måste det göras på ett sätt så att det garanterar ett rättsäkert samhälle för alla individer.


Men en annan tanke som Per har är att ha en och samma handläggare på Försäkringskassan för alla ärenden. Då kommer den personen att lära känna dig vilket måste vara positivt. Men negativt om du får en handläggare som saknar förståelse och empati.

Per Lodenius är mycket kritisk till finansminsterns uttalande om att ställa funktionshindrade och flyktingar mot varandra. Han säger att kostnaderna för personlig assistans ökar och man måste se varför och om det är berättigat. För statskassan är begränsad. Men om det inte finns pengar för att människor ska kunna leva ett värdigt liv och vara delaktiga samhället så kan man börja ifrågasätta politikernas prioriteringar. 

Maj Karlsson från Vänsterpartiet gjorde en liknelse med flyktingpolitiken, där först regeringen gick ut och sa att det inte finns något tak för hur många Sverige kan ta emot enligt asylrätten. Senare så ändrar sig regeringen och plötsligt införs ett tak. Samma sak håller nu på att hända med personlig assistans, som är en rättighetslagstiftning och inte får vara begränsad av kostnader. Trots detta vill politikerna spara in på och stoppa kostnadsökningarna.

För att återgå till Per Lodenius så vill han ha ett blocköverskridande beslut om personlig assistans så att det är starkt och håller över tid. På frågan om handikapporganisationernas  medverkan, så är han positiv och anser att det är viktigt att de får vara med och påverka den kommande utredningen. Eftersom det är ju trots allt de som är berörda.

Niklas Pajuste
sekreterare   

LSS Baksida

Var är rättsäkerheten för personer med funktionshinder? Vem stöttar och hjälper de anhöriga? Ingen…

Kompetensen hos myndigheter vad det gäller LSS är oerhört dålig, när myndigheter skickar runt ett ärende mellan sig för att slippa att ta itu med problemet. 
Då är det något som är väldigt fel.



 Precis det här hände den 22 årige man med down syndrom och autism som tvångsomhändertogs av samma myndigheter som skall skydda och ta hand om honom. Ingen tar ansvar för det som hänt, utan alla skyller på varandra.
Mannens släktingar har sedan dess kämpat och gjort allt i sin makt för att få honom tillbaka, men utan resultat.

 Hur kan man tvångsomhänderta en annan människa utan dennes vilja? Vi lever trots allt i Sverige 2016. Utvecklingen är oroväckande och tragisk när dom ända som står på den enskildes sida  är de anhöriga.

Vad skulle personer med funktionshinder göra utan anhöriga, som kämpar mot myndigheter och sjukhus för att den enskilde ska få rätt hjälp och vård. Det är en resurs som många gånger kan vara skillnaden mellan liv och död för en funktionshindrad.


Niklas Pajuste
sekreterare  

Definitionen av ett psykiskt funktionshinder

Definitionen av begreppet psykiskt funktionshinder har varit omdiskuterad sedan Högsta Förvaltningsdomstolen i dom från den 25 juni 2015 beslutade att det femte grundläggande behovet "annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den enskilde" endast omfattar personer med ett psykiskt funktionhinder. Följdfrågan blev således hur man skall tolka begreppet psykiskt funktionshinder? Vilka omfattas av begreppet? Utgår man ifrån diagnosen eller det funktionsmässiga? Frågorna var således många men svaren få.

Försäkringskassan har efter domstolens beslut valt att avvakta med handläggningen av ärenden i de fall det är av avgörande betydelse om personen har en psykisk funktionsnedsättning och det är tveksamt om personen har en sådan nedsättning. Det var således fortsatt oklart för Försäkringskassan, trots att domen kom i juni 2015, vilka som omfattas av det kriteriet. Fram tills före jul då Försäkringskassan gjorde ett rättsligt ställningstagande. Detta kan ni läsa här.

I Försäkringskassans ställningstagande anges bland annat att begreppet bör definieras utifrån funktion och inte utifrån diagnos. Det anges samtidigt att vid bedömningen av funktionsnedsättningen så kommer man att utgå ifrån WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Med psykisk funktionsnedsättning avses alltså en nedsättning av någon psykisk funktion, som anges i ICF. Denna kan ni läsa här (sid 51-55).

Personligen anser jag att det är väldigt märkligt att man inte tidigare definierat begreppet psykiskt funktionshinder, detta trots att begreppet psykiskt funktionshinder används i LSS 1 § 3. Ställningstagandet saknar den tydlighet som man önskade efter att HFD:s dom kom. I dagsläget får vi helt enkelt vänta tills praxis tydliggör definitionen av begreppet ännu mer, eftersom det i dagsläget fortfarande är inte är helt klart vilka personer som omfattas av begreppet psykiskt funktionshinder.

// Mattias

Hur kan bedömningar av personkretstillhörighet variera så oerhört?

Hur kan bedömningar av personkrets-tillhörighet variera så oerhört?
Det är frågan jag ställer mig efter att ha läst en dom från Kammarrätten som kom i slutet på förra året. Den enskilde har ett omfattande funktionshinder med höggradig halvsidig förlamning och epileptiska kramper som gör att han behöver omfattande hjälp med allt från att laga mat, duka fram och duka av samt skära mat. Personen i fråga behöver också mycket omfattande hjälp vid toalettsituation samt dusch och annan hygien. Trots detta anses han inte tillhöra någon personkrets när kommunen utreder.

Den enskilde överklagar naturligtvis till Förvaltningsrätten som man tror skall göra en annan bedömning men tyvärr går dem på kommunens linje. Förvaltningsrätten anser inte att alla villkor(rekvisit) är uppfyllda för att personen i fråga skall tillhöra personkrets 1. Vilket är helt galet, när någon har ett så omfattande hjälpbehov så är det ingen tvekan.

Målet överklagas till Kammarrätten som har en helt annan syn och bl.a hänvisar till ett mål från 2009 där den enskilde hade samma funktionshinder men ansågs tillhöra personkrets 1. Detta hade Förvaltningsrätten helt bortsett ifrån. Olika bedömningar som kan ha stor betydelse för en människas liv.

Niklas Pajuste
sekreterare

Det allmänna ombudet

Ett allmänt ombud inom socialförsäkringen utses av regeringen och har till uppgift att överklaga beslut som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har fattat.  Besluten kan överklagas både till fördel och till nackdel för den försäkrade. Det huvudsakliga syftet med det allmänna ombudet är att få till stånd prejudicerande domar för att på så sätt få en enhetlig rättstillämpning. Ombudet skall samtidigt ha en självständig roll i förhållande till Försäkringskassan. Den självständiga rollen har dock varit starkt ifrågasatt.
I ett tidigare blogginlägg redogjorde min kollega Niklas för Högsta Förvaltningsdomstolens dom i målnummer 3527-14 och vilka konsekvenser den kan innebära för assistansberättigade. Det målet drevs av det allmänna ombudet för Socialförsäkringen Birgitta Smedberg efter tips ifrån Försäkringskassan. Som ni kanske läst tidigare så kommer utfallet av domen att drabba många assistansberättigade personer negativt eftersom deras funktionshinder helt enkelt faller utanför de kriterier som ställs för det femte grundläggande behovet ingående kunskaper. Det är dock inte domen som är kärnfrågan, utan det är det allmänna ombudets roll i hela processen.
Kritiken gäller det allmänna ombudets självständighet i rättsprocessen eftersom den självständiga ställningen är oklar med tanke på att ombudet för ärenden för både privatpersoner och försäkringskassan men sitter på samma kontor som Försäkringskassan. I detta fall har regeringen inte respekterat myndigheternas självständiga ställning.
Många politiska röster har höjts gällande kostnaderna för assistansen och finansministern har även uttalat att dessa kostnader måste skäras ner. Samtidigt driver det allmänna ombudet ärenden i domstol mot personer som har haft rätt till assistansersättning i över 20 år och som nu på grund av detta riskerar att bli av med ersättningen. Även om man inte kan dra några ordentliga slutsatser utav detta så är det inte omöjligt att det föreligger ett samband mellan ombudets rättsprocesser och regeringens uttalade vilja att skära ner på assistansen. Konsekvenserna av att det allmänna ombudet driver ärenden, som innebär en sådan radikal tolkningsförändring av lagen som i den tidigare nämnda domen, blir således att kostnaderna för assistansen minskar. Det allmänna ombudet har i samband med domen i HFD påverkat utvecklingen av lagen och kommer säkerligen att göra det även i framtiden. Det innebär i förlängningen att vi troligen kommer att se en märkbar finansmässig skillnad i assistansersättningen, i samband med den rättsliga utvecklingen.

// Mattias

Svenska självgodheten

Det är en myt att Sverige är ledande i världen vad det gäller funktionshinderfrågor. Många länder som tex Australien har kommit mycket längre inom många områden. Menar Professor Magnus Tideman från Halmstad som är expert på handikappvetenkap. Magnus Tideman  jobbar även på ett universitet i Melbourne med funktionshinderfrågor.

Australien håller på att lansera en lag liknande LSS lagen i Sverige. Men skillnaden mellan Australien och Sverige är att i Australien skulle aldrig privata aktörer få tjäna pengar på assistans. Australien har en helt annan syn på funktionshindrade och det är väldigt många organisationer som hjälper personer med funktionshinder utan något som helst vinstintresse. Ett av problemen enligt professor Tideman är att funktionshinderrörelsen i Sverige är splittrad, man måste ena sig i några frågor så att man med större kraft kan driva igenom dem menar han.

Han delar också den oro som många känner beträffande den nya LSS utredning som ska komma. Det finns en stor risk att det blir ytterligare försämringar om inte hela funktionshinderrörelsen går samman och säger att detta är våra minimikrav. Hela intervjun med Magnus Tideman hittar man på assistanskoll.se

Niklas Pajuste
sekreterare, Assistansjuristerna