Definitionen av begreppet psykiskt funktionshinder har varit omdiskuterad sedan Högsta Förvaltningsdomstolen i dom från den 25 juni 2015 beslutade att det femte grundläggande behovet "annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den enskilde" endast omfattar personer med ett psykiskt funktionhinder. Följdfrågan blev således hur man skall tolka begreppet psykiskt funktionshinder? Vilka omfattas av begreppet? Utgår man ifrån diagnosen eller det funktionsmässiga? Frågorna var således många men svaren få.
Försäkringskassan har efter domstolens beslut valt att avvakta med handläggningen av ärenden i de fall det är av avgörande betydelse om personen har en psykisk funktionsnedsättning och det är tveksamt om personen har en sådan nedsättning. Det var således fortsatt oklart för Försäkringskassan, trots att domen kom i juni 2015, vilka som omfattas av det kriteriet. Fram tills före jul då Försäkringskassan gjorde ett rättsligt ställningstagande. Detta kan ni läsa här.
I Försäkringskassans ställningstagande anges bland annat att begreppet bör definieras utifrån funktion och inte utifrån diagnos. Det anges samtidigt att vid bedömningen av funktionsnedsättningen så kommer man att utgå ifrån WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Med psykisk funktionsnedsättning avses alltså en nedsättning av någon psykisk funktion, som anges i ICF. Denna kan ni läsa här (sid 51-55).
Personligen anser jag att det är väldigt märkligt att man inte tidigare definierat begreppet psykiskt funktionshinder, detta trots att begreppet psykiskt funktionshinder används i LSS 1 § 3. Ställningstagandet saknar den tydlighet som man önskade efter att HFD:s dom kom. I dagsläget får vi helt enkelt vänta tills praxis tydliggör definitionen av begreppet ännu mer, eftersom det i dagsläget fortfarande är inte är helt klart vilka personer som omfattas av begreppet psykiskt funktionshinder.
// Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar