Vem får rätten att bestämma över sitt eget liv?

På P4 Västernorrland kunde vi igår höra om Malin som inte får flytta ihop med sin pojkvän i ett gruppboende. Malin har en utvecklingsstörning och vill bo tillsammans med sin pojkvän, men hennes gode man och hennes föräldrar hindrar dem från att flytta ihop. Personalen på gruppboendet vill inte heller hjälpa dem flytta ihop och Karin Högberg, verksamhetschef för omsorgen om funktionshindrade i Härnösands kommun säger att det är inte uppenbart vilket mandat personalen har och anser att det är oklart om den gode mannen ska bestämma var individen ska bo, varför de inte vill medverka till en flytt.
Den övergripande frågan är vem som får rätten att bestämma över sitt eget liv?
En god man ska enligt lagen råda individen den är god man till. Det innebär att den gode mannen till exempel kan påpeka att något individen vill köpa är för dyrt, men får inte vägra individen att köpa saken. Malin som artikeln gäller har en god man. I förevarande fall innebär det att hon bibehåller sin rättförmåga, får ingå avtal, rösta i val etc. Malin får således bestämma om vem som ska sitta i Sveriges riksdag, men hon får inte välja vem hon ska bo tillsammans med.  Något som ter sig uppenbart orimligt.
Enligt lagen ska en god man vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Lämplighetskravet borde rimligen innebära att man ska vara lojal med sin huvudman och framför allt att man kan kommunicera med honom eller henne. Vi behöver ett regelsystem som säkrar rätten till en god man som kan kommunicera med sin huvudman, och som utgår från den enskildes vilja. Malin ska, om hon så önskar, ha rätt till att bo tillsammans med sin partner utan att det ska ifrågasättas av varken personal eller hennes goda man. Den gode mannens roll måste tydliggöras för att det inte ska råda en tvekan om Malins rättigheter.
Det kan konstateras att uppdraget som god man/förvaltare ofta är ett utomordentligt svårt och komplicerat uppdrag som åläggs en lekman utan krav på annan kompetens än att personen ska vara rättrådig, erfaren och lämplig. Det skapar stort utrymme för subjektiva bedömningar och att felaktigheter angående befogenhet uppstår. Konsekvensen blir att situationer som Malins uppstår där den enskilde får lida för den gode mannens inkompetens.
/Åѕа