måndag 7 mars 2016

Brist på empati, kunskap och respekt




Jag har en klient som blivit tvingad att driva process mot Lycksele kommunen för att kunna få sina hjälpbehov tillgodosedda. Vi fick avslag i Förvaltningsrätten och överklagade till Kammarrätten som beviljade prövningstillstånd och sedan återförvisade ärendet till kommunen för bedömning av tillsyn vid måltider, detta då Kammarrätten inte kan pröva detta som första instans. Kommunen hade gett avslag för måltider som grundläggande behov, men inte ens prövat det som övrigt behov, vilket inte är första gången.



I och med att handläggningstiderna i domstolarna är långa så är det idag nästan två år sedan som kommunen fattade beslutet som man nu ska göra en ny bedömning kring. Det gäller således hur omständigheterna såg ut då. Vi tänkte här är det inga problem då både arbetsterapeut och läkare skrivit intyg samt vittnat vid förhandlingen i Förvaltningsrätten, där det framgår tydligt hur behoven ser ut. Men handläggaren på Lycksele kommun var av en annan uppfattning och mailade mig under veckan med en begäran om att hon själv vill boka in ett flertal träffar där hon själv ska överse måltiderna och göra en bedömning. Hon skulle kanske ta med sig kommunens egen arbetsterapeut.





Detta agerande väcker flera funderingar hos mig. Tänker handläggaren sig in den funktionshindrades situation? Upplevelserna av att känna sig ifrågasatt, kontrollerad och kränkt är utbrett bland de människorna med erfarenheter av funktionshinder. En vanlig reaktion jag möter bland mina klienter är att man talar “över huvudet på dessa personer” på ett sätt som är väldigt kränkande och respektlöst. Att handläggaren inte ser några problem kring detta är tydligt, men hur tror hon att det känns för den funktionshindrade?







Det hade varit en sak om intyg och bevisning helt saknades, då hade en begäran om ett ADL-intyg varit mer förståeligt. Men att ifrågasätta bedömningar gjorda av utbildade experter som har flerårig kännedom om den funktionshindrade och istället kräva att själv få göra en ny bedömning visar på en bristande respekt och framförallt brister i sin kunskap som handläggare. En LSS-handläggare ska bedöma insatsens omfattning utifrån den enskildes beskrivna behov samt intyg från läkare och i de flesta fall också arbetsterapeut. Handläggaren ska inte själv, utan medicinsk kunskap och utbildning, genomföra tester och använda som bedömningsgrund.







Jag kan bara tolka det som att kommunen är en dålig förlorare efter påbackningen av Kammarrätten. En seger i Kammarrätten för den enskilde är något som kommunens handläggare vill ändra på genom sitt agerande. Antingen genom att den enskilde inte vill att dessa ”tester” genomförs och då inte samarbetar till utredningen eller att själv göra bedömning att behovet ej föreligger och på så vis kunna fatta ett avslag. Detta trots att läkare och arbetsterapeut beskrivit hjälpbehovet ingående. Även om den enskilde i detta fall har bra bevisning är det minst ett år till bort innan en dom kring detta kan fattas på grund av handläggningstiderna.







//Niklas



Jurist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar