Ointresserade handläggare

Rätten till personlig assistans bestäms av Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS är en rättighetslag vilket innebär att om du uppfyller vissa kriterier har du rätt till assistans. Det är kommunen eller Försäkringskassan som gör en objektiv bedömning av hjälpbehoven och beslutar om rätt till insatser.

 

För att kunna genomföra denna bedömning är det viktigt att handläggaren träffar den enskilde och bildar sig en uppfattning om hur hjälpbehovet ser ut. Som jurist brukar jag vara våra klienter behjälpliga med att skriva ansökan och gå igenom behovet för att sätta samman en behovsbeskrivning inför hembesöken. Att jag får träffa den assistanssökande personligen är en förutsättning för att jag ska kunna skriva en bra och fullständig behovsbeskrivning. Sen tycker jag att det är viktigt att veta vem det är man jobbar för.

 

 

Försäkringskassan delar denna uppfattning att ett möte alltid ska erbjudas, vilket går att läsa på deras hemsida;

 

”Eftersom vi alltid erbjuder ett personligt möte så gör det inget om din ansökan är kortfattad eller om någonting saknas. På mötet pratar ni om vilken slags hjälp du behöver och hur mycket. Mötet kan antingen vara hemma hos dig eller på Försäkringskassan. Du får ta med andra personer till mötet som stöd, till exempel en familjemedlem.” http://www.forsakringskassan.se/privatpers/funktionsnedsattning/assistansersattning

 

Jag har en klient i Västerbotten som idag är i de yngre tonåren. Hon ansökte om assistansersättning för ca 3,5 år sedan och fick då avslag, handläggaren valde då att inte träffa henne. När vi nu ansökte på nytt med en ny handläggare ställde jag frågan när hon tänker boka in ett hembesök för att gå igenom ansökan och hjälpbehoven. Handläggaren svarar då att hon inte ämnar boka in ett hembesök, Försäkringskassan har tidigare träffat den sökande. Jag har upplyst handläggaren kring att det var väldigt länge sedan detta skedde och att det vid det senaste beslutet om assistansersättning genomfördes inget hembesök. Det rör sig dessutom om ett barn, där hjälpbehoven kan förändras snabbt med stigande ålder. Frågan varför hon nekar den enskilde sina rättigheter har ej besvarats.

 

Denna inställning hos vissa handläggare är bekymmersam. Vanför vill man inte utreda en ansökan så bra man kan? Ska inte den enskilde få möjlighet att redogöra för sina hjälpbehov även muntligt? Vill man inte vem det är man fattar beslut för? Att bara hänvisa till en tidigare utredning, som dessutom är väldigt undermålig, visar på dåligt engagemang och förståelse för den sökandes situation. Ärendet är sänt vidare till Försäkringskassans huvudkontor för att försöka få till ett möte, fortsättning följer.

 

 

//Niklas

Jurist