Vad är skälig tid för att duscha?

Jag har varit med att Försäkringskassan genomgående i sina utredningar beaktat mindre tid än den för momenten uppgivna tidsåtgången för den enskildes hjälpbehov. Det trots att den totala faktiska tidsåtgången som föreligger för att tillgodose behov av hjälp är vad den enskilde har uppgett. För det fall det föreligger diskrepans mellan den enskildes uppgifter och den medicinska utredningen i ärendet kan det föreligga skäl för Försäkringskassan att göra skälighetsbedömningar, men i förevarande fall som jag har i åtanke förekommer inte sådana motstridiga uppgifter.

 

Varför Försäkringskassan återigen åberopar skälighet som en grund för att beakta mindre tid än den för momenten uppgivna tidsåtgången är anmärkningsvärt, särskilt eftersom den medicinska utredningen. Det framgår inte vad Försäkringskassan egentligen avser med ”skälig” tidsåtgång. Hur har kassan kommit fram till vad som i det enskilda momentet utgör ”skälig” tidsåtgång? Är det den tid det tar för en icke funktionshindrad person att få sitt behov tillgodosett eller är det den tid det tar för en person med motsvarande funktionsnedsättning som den enskilde att få sitt behov tillgodosett? Även om Försäkringskassan mot all förmodan skulle kunna besvara dessa frågor på ett tillfredsställande sätt står det klart att kassan, utan att ha något stöd i lag eller förarbeten, introducerat ett helt nytt rekvisit vid bedömningen av rätten till assistansersättning.

 

I motsats till vad Försäkringskassan gör gällande är det inte ”skälig” tidsåtgång som skall bedömas, utan den faktiska tidsåtgång som är nödvändig för att den enskildes behov av hjälp i det aktuella momentet skall tillgodoses. Det kan i vart fall förutsättas att Försäkringskassan inte har lika god kännedom som den enskilde gällande tidsåtgången för hjälpbehoven. 

 

Det stora problemet med skälighetsbedömningar är att lika fall bedöms olika och det blir avgörande vem som handlägger och beslutar samt på vilket kontor ärendet handläggs.  Dessutom tycker jag att hela poängen med personlig assistans går förlorad och det inte är som så att beslutet är anpassat utifrån vad varje berättigad person behöver hjälp med och i vilken omfattning hjälpen behövs. Här måste handläggare på både Försäkringskassan och kommunerna bli bättre på att göra enskilda och förutsättningslösa bedömningar.

 

//Niklas

Jurist

Kommunikation och tillsyn

Den enskilde har begärt utökad assistans för kommunikation och tillsyn vid en överklagan till kammarrätten. Kammarrätten anser då att eftersom kommunikation sker i samband med annat hjälpbehov, så ska det falla innanför ramen för den assistans som redan har blivit beviljad.
Men vad händer om den enskilde har ett så stort hjälpbehov, med kommunikation så det helt enkelt inte räcker med den tid som är beviljad. Det tar inte domstolen hänsyn till i det aktuella fallet.

Då kommer vi till tillsyn som domstolen väljer att pröva separat. Den enskilde som är 13 år vid nämndens avgörande. Är oberäknelig och utåtagerande mot sina syskon och andra i sin omgivning. Personen i fråga har också svårt för att göra en riskbedömning vilket gör att det behövs en aktiv tillsyn i det aktuella fallet. Men var i ligger föräldraansvaret eftersom den enskilde bara är 13 år?
Så här står det i förarbetet till LSS propositionen:

Enligt förarbetena till LSS(prop. 1992/93: 159 s. 65 f. Och 172) har även vårdnadshavare till barn med funktionshinder ansvar enligt föräldrabalken för barnets personliga förhållanden.
Ansvaret innebär att vårdnadshavaren ska se till att barnets behov blir tillgodosedda.
Vårdnadshavaren ska också svara för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Det är endast hjälpbehov som går utöver vad som är normalt för ett barn ifrågavarande ålder som kan medföra rätt till personlig assistans (jfr bet. 1995/96:SoU15 s 18).


Domstolen menar att den tillsyn som krävs i det här fallet är så stor så att det måste ses som mer än bara föräldraansvar. För en 13 åring utan funktionshinder behöver inte ha föräldrarna i närheten all vaken tid. För att inte skada sig själv eller andra. Att som förälder ha ett barn eller tonåring som man hela tiden måste passa och vaka över, måste vara oerhört påfrestande. Utan den del som kallas tillsyn skull mångas vardag vara väldigt svår. Just tillsyn har blivit ifrågasatt av försäkringskassan, då dem anser att just det här är orsaken till att antalet assistanstimmar ökat drastiskt. Vilket naturligtvis inte är hela sanningen. Verkligheten är som jag tagit upp tidigare att antalet timmar faktiskt inte längre ökar. Samt att 70 procent av alla som söker assistansersättning får avslag. Allt detta ett resultat av politiska beslut av dem som säger sig vill värna LSS reformen.


/Niklas
sekreterare

Två sidor av livskvalitet

Vad är livskvalitet? Det kan vara helt skilda saker beroende på vem man frågar. För någon kan det vara att sitta ut med en kopp kaffe i solen.  För någon annan kan det vara att åka utomlands. Men för personer med funktionshinder är det att kunna gå på toaletten, få mat i magen och att kunna duscha. Ganska grundläggande saker som alla säkert inte tänker på, med som är helt nödvändigt för att vi ska kunna leva som alla andra.

Jag tar upp detta för att nu ökar inte längre antalet assistanstimmar som beviljas av Försäkringskassan. För första gången kan vi se en liten minskning av timmar från 2015 till 2016. I december 2015 hade vi ett genomsnitt på 127 timmar för att i mars 2016 ha 126 timmar. Inte en så stor minskning kan tyckas. Men efter regeringens direktiv till försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar, så ser det oroveckande ut inför framtiden.

Finns det då någon ljusglimt i allt mörker? Det ska väl vara att färre förlorar sin assistans vid omprövningarna. 2014 var det 10 procent som blev av med sin assistansersättning, för sen vara 8,5 procent 2015. Det får man ju se som ett steg i rätt riktning. Även om det naturligtvis ska vara 0 procent. För har man fått ett beslut, särskilt om man har ett medfött och livslångt funktionshinder så ska man inte kunna bli av med sin ersättning. När ingen förbättring kan ske så är ju behovet detsamma.

Det här är två sidor av hur just livskvalitén kan påverkas för alla med funktionshinder. När man minskar ner assistanstimmar så tar man också bort livskvalitén för den enskilde. För att personer med funktionshinder vill inte bara äta, gå på toaletten och kunna duscha. Även om dessa grundläggande behov naturligtvis är livsnödvändiga. Så vill ju personerna ifråga kunna gå på konsert, eller gå på bio eller bara vara med kompisar. Vilket i allra högsta grad måste ses som livskvalité.

/Niklas
sekreterare

Överklagandetid från och med delgivning

Som jurist hos Assistansjuristerna får man ta del av flertalet beslut varje vecka. Vissa beslut är klienterna nöjda med och vissa måste vi hjälpa de att överklaga. För att en överklagan ska vara giltig måste den ske inom överklagandetiden. Om det rör sig om ett kommunbeslut ska överklagan ha inkommit inom tre veckor från den dag som klaganden fick del av beslutet. Det är viktigt att poängtera att det alltså inte är beslutsdatumet som gäller som start för de tre veckorna.

Myndigheten väljer vilket delgivningssätt som ska användas. Som huvudregel gäller dock att myndigheten först ska pröva den enklaste och billigaste delgivnings­formen, t.ex. vanlig delgivning eller muntlig delgivning. Vanlig delgivning sker genom att handlingen skickas eller lämnas till delgivningsmottagaren. Normalt sker detta genom att handlingen skickas med post eller överlämnas med bud. Som bevis på att delgivningsmottagaren har mottagit handlingen begärs ett delgivningskvitto eller mottagningsbevis. Handlingarna kan även skickas på elektronisk väg, t.ex. med telefax, e-post eller SMS, om detta bedöms ändamålsenligt. Delgivnings­mottagaren kan på motsvarande sätt bekräfta elektroniskt att han eller hon har mottagit handlingen. Mottagaren kan också bekräfta muntligen att han eller hon har mottagit handlingen, s.k. muntlig bekräftelse.

Om delgivningsmottagaren inte har bekräftat delgivning inom utsatt eller beräknad tid, bör han eller hon påminnas på lämpligt sätt. Om delgivningskvitto trots påminnelse inte återsänds, bör myndigheten kontakta den sökte per telefon. Myndigheten bör också kontrollera att den använda adressuppgiften är korrekt och undersöka om det finns någon alternativ adress som kan användas. Syftet med delgivning är att myndigheten skall få bevis om att en person har fått en viss handling.

I målnr 714-16 i Förvaltningsrätten i Stockholm hade Statsdelsnämnden Norra Hisingen avvisat en överklagan då de ansåg den inkommen för sent. Den enskilde överklagade detta beslut och fick Förvaltningsrätten med sig på att överklagan inkommit inom rätt tid. Det rörde sig här om 5 veckor efter beslutsdatumet. Detta är ett bra exempel på att man som enskild inte ska lita blint på myndigheter utan överklaga och få sin rätt prövad, det kan som i detta fall löna sig.

//Niklas

Jurist

 

 

Ett värdigt liv efter 65

När man är i behov av personlig assistans så måste man ha ett beslut innan man fyllt 65. Om man av någon anledning blir i behov insatser inom LSS efter 65 så får man endast hemtjänst. Ska livet ta slut när man är 65? Nej naturligtvis inte. Men det är precis de som blir resultatet för många personer som får omfattande funktionshinder efter 65.

Anledningen att jag skriver om det här är ett reportage i tv 4 om Rune som fått ALS efter han har gått i pension. ALS är en fruktansvärd sjukdom som gör att musklerna i kroppen förtvinar. Med det resultatet att man tillslut kvävs, då de muskler som gör att man kan andas inte längre fungerar. Rune har blivit nekad personlig assistans och är helt beroende av sin fru för omvårdnad. Han skulle kunna få en operation som gör att han kan andas genom halsen en så kallad trakeostomi. Men efter operationen kommer han att behöva hjälp dygnet runt, vilket bara kan bli verklighet med personlig assistans. Runes önskan är att få slippa alla slangar och apparater som hjälper honom att andas. 

Det skulle vara möjligt med en sådan operation och personlig assistans.

Varför kan inte en person med en dödlig sjukdom få ett värdigt liv efter att ha jobbat ett helt liv och betalat skatt säger Rune. Ja det kan man verkligen fråga sig.

Lagen måste ändras för att fler ska kunna få en värdig pension och ålderdom. För att leva med funktionshinder och vara utlämnad till hemtjänst är inget liv. För er som inte vet vad hemtjänst innebär för en person med funktionshinder, så kan man närmast lika det vid en fängelsedom. Du kommer inte ut, hemtjänsten handlar och kommer med matlådor. Ska du till läkaren så får du ansöka om ledsagarservice. Inget liv med andra ord.

/Niklas 

sekreterare

Assistansbehov dygnet runt – men inte på sjukhus

Jag har en klient som är beviljad assistansersättning då Försäkringskassan bedömt att karaktären på funktionsnedsättningen är av sådan att det är särskilt angeläget att en personlig assistent finns till hands och utövar en aktiv tillsyn av övervakande karaktär och hälsotillstånd kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om honom. Men när han nu är inlagd på sjukhuset får han inte en minut i assistansersättning.

 

Motiveringen som Försäkringskassan använder sig av är att de bedömer att karaktären av funktionshindret inte gör det angeläget att den personliga assistenten finns till hands på sjukhuset samt att hälsotillståndet inte kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om den sökande och dennes funktionshinder. Varför kassan gör en annan bedömning i nu aktuellt beslut är svårt att förstå. Sjukhuspersonal har förvisso kunskap om diagnoserna i allmänhet men det ska framhållas att de inte har ingående kunskaper om den enskildes funktonshinder och hur det påverkar just honom. De kan inte avgöra om ett anfall är på väg eller om anfallen kommer att komma i en serie, då de inte har den ingående kunskapen som är absolut nödvändig.

 

Vidare anför Försäkringskassan att den enskildes kommunikationssvårigheter inte kräver att en personlig assistent måste finnas till hands för att han ska kunna kommunicera med tredje person på sjukhuset. Både logopedintyg och Försäkringskassans grundbeslut säger mot denna motivering. Eftersom den enskilde har en mental utvecklingsstörning är det uppenbart att han inte kan förmedla budskap till sjukhuspersonalen och han kan inte förstå budskap som sjukhuspersonalen förmedlar till honom. Det krävs således en person med ingående kunskaper om hans kommunikationssätt och mentala utvecklingsnivå för att han skall kunna göra sig förstådd och också förstå personalen på sjukhus. 

 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att kassan inte företagit några egentliga utredningsåtgärder med anledning av ansökan och beslutet saknar även individuell motivering. Den enskilde och hans anhöriga är av den bestämda uppfattningen att personlig assitans under sjukhusvistelser är förutsättning för hans säkerhet och för att säkerställa att han uppnår goda levandsvillkor även under kortare sjukhusvistelser.

 

Läkarna ser det som självklart att den enskilde i detta fall måste få assistans under sin sjukhusvistelse och kommer nu skriva kompletterande intyg som vi ska tillföra till ärendets omprövning, som förhoppningsvis kommer fram till att assistansersättningen behövs även under sjukhusvistelsen.

 

//Niklas

Jurist

 

 

 

Att arbeta som personlig assistent

Hur är det att jobba som personlig assistent? Vilka är fördelarna med yrket?

Det är ju frågor som är svåra att svara på för mig som assistansanvändare.
Men några uppenbara fördelar kan till och med jag se. Först och främst så har man ett arbete där man hjälper en annan människa att få sin vardag att fungera. Sen kan man få följa med på konserter, utlandsresor eller shopping. Vilket inte kan vara vanligt i andra yrken.

Men vilken status har då assistent yrket? Vad jag förstår så är statusen väldigt dålig. Många som arbetar som personliga assistenter upplever att statusen knappt är bättre en för den som jobbar som lokalvårdare. Hur kan det här komma sig? Jo för att många personer som inte har någon kontakt med funktionshinder, vet inte vad en personlig assistent är. Vilket gör att de inte heller vet vilket viktigt arbete som alla de 80.000 personer i Sverige gör dagligen.

Jag ställde frågor till två av mina assistenter om hur dem upplever att det är att jobba som assistent:

-       Vilket bemötande brukar du få, när du berättar att du jobbar som personlig assistent?

Ass. 1 – Oftast positivt, folk blir imponerade att man jobbar som assistent.

Ass. 2 – Positivt! Folk tycker att man gör skillnad i någons vardag.

- Vad ser du som positivt med arbetet?

Ass.1 – Mer personligt än något annat jobb. Man får ha väldigt olika arbetsuppgifter vilket är roligt.

Ass. 2 - Mycket givande arbete. Där man får vara med och få en annans vardag att fungera.

I de här intervjuerna vill jag lyfta fram det som är positivt med assistent yrket, och varför det är så viktigt att yrket får vara kvar. Förhoppningen är att ni som läser detta, ska se vikten av personlig assistans och hur den kan göra skillnad i någons liv.

Niklas
/sekreterare