Assistansbehov dygnet runt – men inte på sjukhus

Jag har en klient som är beviljad assistansersättning då Försäkringskassan bedömt att karaktären på funktionsnedsättningen är av sådan att det är särskilt angeläget att en personlig assistent finns till hands och utövar en aktiv tillsyn av övervakande karaktär och hälsotillstånd kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om honom. Men när han nu är inlagd på sjukhuset får han inte en minut i assistansersättning.

 

Motiveringen som Försäkringskassan använder sig av är att de bedömer att karaktären av funktionshindret inte gör det angeläget att den personliga assistenten finns till hands på sjukhuset samt att hälsotillståndet inte kräver ett starkt begränsat antal personer med ingående kunskaper om den sökande och dennes funktionshinder. Varför kassan gör en annan bedömning i nu aktuellt beslut är svårt att förstå. Sjukhuspersonal har förvisso kunskap om diagnoserna i allmänhet men det ska framhållas att de inte har ingående kunskaper om den enskildes funktonshinder och hur det påverkar just honom. De kan inte avgöra om ett anfall är på väg eller om anfallen kommer att komma i en serie, då de inte har den ingående kunskapen som är absolut nödvändig.

 

Vidare anför Försäkringskassan att den enskildes kommunikationssvårigheter inte kräver att en personlig assistent måste finnas till hands för att han ska kunna kommunicera med tredje person på sjukhuset. Både logopedintyg och Försäkringskassans grundbeslut säger mot denna motivering. Eftersom den enskilde har en mental utvecklingsstörning är det uppenbart att han inte kan förmedla budskap till sjukhuspersonalen och han kan inte förstå budskap som sjukhuspersonalen förmedlar till honom. Det krävs således en person med ingående kunskaper om hans kommunikationssätt och mentala utvecklingsnivå för att han skall kunna göra sig förstådd och också förstå personalen på sjukhus. 

 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att kassan inte företagit några egentliga utredningsåtgärder med anledning av ansökan och beslutet saknar även individuell motivering. Den enskilde och hans anhöriga är av den bestämda uppfattningen att personlig assitans under sjukhusvistelser är förutsättning för hans säkerhet och för att säkerställa att han uppnår goda levandsvillkor även under kortare sjukhusvistelser.

 

Läkarna ser det som självklart att den enskilde i detta fall måste få assistans under sin sjukhusvistelse och kommer nu skriva kompletterande intyg som vi ska tillföra till ärendets omprövning, som förhoppningsvis kommer fram till att assistansersättningen behövs även under sjukhusvistelsen.

 

//Niklas

Jurist