Två sidor av livskvalitet

Vad är livskvalitet? Det kan vara helt skilda saker beroende på vem man frågar. För någon kan det vara att sitta ut med en kopp kaffe i solen.  För någon annan kan det vara att åka utomlands. Men för personer med funktionshinder är det att kunna gå på toaletten, få mat i magen och att kunna duscha. Ganska grundläggande saker som alla säkert inte tänker på, med som är helt nödvändigt för att vi ska kunna leva som alla andra.

Jag tar upp detta för att nu ökar inte längre antalet assistanstimmar som beviljas av Försäkringskassan. För första gången kan vi se en liten minskning av timmar från 2015 till 2016. I december 2015 hade vi ett genomsnitt på 127 timmar för att i mars 2016 ha 126 timmar. Inte en så stor minskning kan tyckas. Men efter regeringens direktiv till försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar, så ser det oroveckande ut inför framtiden.

Finns det då någon ljusglimt i allt mörker? Det ska väl vara att färre förlorar sin assistans vid omprövningarna. 2014 var det 10 procent som blev av med sin assistansersättning, för sen vara 8,5 procent 2015. Det får man ju se som ett steg i rätt riktning. Även om det naturligtvis ska vara 0 procent. För har man fått ett beslut, särskilt om man har ett medfött och livslångt funktionshinder så ska man inte kunna bli av med sin ersättning. När ingen förbättring kan ske så är ju behovet detsamma.

Det här är två sidor av hur just livskvalitén kan påverkas för alla med funktionshinder. När man minskar ner assistanstimmar så tar man också bort livskvalitén för den enskilde. För att personer med funktionshinder vill inte bara äta, gå på toaletten och kunna duscha. Även om dessa grundläggande behov naturligtvis är livsnödvändiga. Så vill ju personerna ifråga kunna gå på konsert, eller gå på bio eller bara vara med kompisar. Vilket i allra högsta grad måste ses som livskvalité.

/Niklas
sekreterare