Förändrad Rättspraxis

Under 2015 blev allt färre beviljade assistansersättning vid Försäkringskassan. Men hur kan det komma sig att avslagen ökat så kraftigt. Två orsaker kan vara starkt bidragande:
Många nyanlända kan inte regelverket och tror många gånger att dom har rätt till personlig assistans, fast de inte uppfyller dem krav som gäller. Det andra är att det femte grundläggande behovet, det om ingående kunskap nu bara gäller vid psykiska funktionsnedsättningar pga av den Dom som kom i Högsta Förvaltningsdomstolen i juni 2015.

Försäkringskassan har också förenklat och omarbetat den behovsbedömning vilken ligger som stöd för assistansersättningen. Vilket gör att kraven blir helt andra.
Försäkringskassan menar att man sett brister i bedömningen och utredningarna.
Därför förändras nu sättet som man gör bedömningarna. I maj i år kommer också ett nytt läkarutlåtande för assistansersättning.

Vad allt det här innebär för alla med behov av assistans vågar man inte tänka på.
Jag tror inte att det blir bättre, snarare sämre och ännu svårare att få assistans än tidigare.

Förändrad rättspraxis som började gälla 2008 där bara de mest integritetsnära behoven vid måltider, påklädning samt hygien räknas till de grundläggande behoven.
Har säkerligen också gjort det betydligt svårare att få hjälp än tidigare.

Men vid tvåårsomprövningarna har antalet som blivit av men sin assistans minskat något.
2015 var det 8,5 procent som blev av med sitt beslut om assistansersättning medan 2014 var det hela 10 procent. Samt att bara 10 procent fick färre timmar 2015 jämfört med 2014 då 20 procent fick minskade timmar. Försäkringskassan menar att detta är ett resultat av att de ökat kvalitén i utredningarna och bedömningarna inför tvårsomprövningarna.

Monica Svanholm på Försäkringskassan menar att alla som har rätt till assistansersättning ska få det. Hon säger också att det ska vara rättvisa och likvärdiga bedömningar i hela landet.
Något som inte stämmer alls. Många gånger kan det vara stora skillnader var man bor i landet. Om man får assistans eller inte. Jag hoppas verkligen att Försäkringskassans ambitioner om lika bedömningar i hela landet snart träder i kraft.


/Niklas

sekreterare   

Den dubbla utsattheten

 

Assistansjuristerna har många klienter med många olika bakgrunder. Vi har en hel del klienter med utländsk bakgrund där vi får ta in tolkhjälp för att kunna kommunicera så att hjälpbehoven kan utredas och tillgodoses. Personer med funktionsnedsättningar riskerar att befinna sig i en utsatt position gentemot samhället, då de ofta är i behov av omfattande insatser för att kunna leva ett liv som andra, en position som även innebär en speciell situation för den funktionsnedsattes familj. Att befinna sig i en sådan position och dessutom vara invandrare riskerar att försätta individen och dennes familj i en än mer utsatt position, då det finns en rad olika faktorer som kan vara problematiska för dessa familjer.




Att ha lämnat sitt land och kanske ha svåra upplevelser bakom sig i hemlandet kan innebära en kris som aldrig riktigt ”går över”. Att få en funktionsnedsättning eller att få ett barn med funktionsnedsättning sedan man kommit till det nya landet innebär ännu en kris som kan försvåra och fördjupa migrationskrisen.









Individer som är berättigade till personlig assistans har därmed stora funktionsnedsättningar vilket kan påverka individen och familjen i stor utsträckning i det vardagliga livet. Det riskerar även att sätta den funktionsnedsatte och dennes familj i en utsatt situation, då de måste ha omfattande myndighetskontakter samt kontakter med assistansbolag, habilitering, sjukvård etcetera. Språksvårigheter i kombination med bristande kunskap om hur samhällsystemet fungerar, leder till att invandrare med funktionsnedsatta barn riskerar att hamna i en underordnad position gentemot samhället, då de har svårt att tillvarata sina medborgerliga rättigheter, vilket förstärker utsattheten det innebär att inte ha kunskap om språket eller systemet. Att inte kunna ta tillvara sina rättigheter är en del i den sociala exkluderingen, vilken förstärks av språksvårigheter, okunskap om samhället samt eventuella svårigheter kopplat till migrationsprocessen, och riskerar att fjärma invandrare från samhällsinsatser som de har rätt till. Individer med stora och omfattande funktionsnedsättningar kan även ha svårigheter att föra sin egen talan och sörja för sina behov, vilket sätter en än större press på deras familjer som ofta måste sköta kontakten med samhället, särskilt då det handlar om barn med funktionsnedsättningar. I många fall är det bara familjen som kan kommunicera med den enskilde, då det krävs en omfattande ingående kunskap.




Här vilar ett stort ansvar på handläggarna på Försäkringskassan och kommunerna att se till att informera och hjälpa dessa familjer. I dessa lägen är det otroligt viktigt att handläggaren finns till för den enskilde och inte tvärtom. Alla måste kunna få sina rättigheter tillgodosedda, oavsett bakgrund.






//Niklas



Jurist

Intyg – inte så självklart som det borde vara

För att beviljas personlig assistans finns två grundkrav som måste uppfyllas. Dels måste den som söker tillhöra LSS personkrets. Den sökande måste också ha det som kallas ”grundläggande behov”. För att styrka detta krävs intyg från läkare och arbetsterapeut.



När jag började jobba med på Assistansjuristerna upplevde jag att det var relativt lätt att få en arbetsterapeut via habiliteringen att skriva ett ADL-intyg, men på senare tid har habiliteringarna i princip vägrat detta med hänvisning till att det endast görs om det bedöms behövligt i den egna verksamheten och att det inte ingår i deras uppdrag att skriva intyg för personlig assistans. Denna formulering är oerhört konstigt, vems uppdrag är det då? Vem ska den enskilde vända sig till?











En annan vanlig motivering är att många intyg skrivits tidigare för den enskilde och det får räcka med det. Att funktionshindret ändras och att försämringar sker som ger ett utökat hjälpbehov, särskilt när det gäller barn, är såklart väldigt vanligt.
Det är alltså något som inte alltid beaktas av landets olika habiliteringar..




Då faller ansvaret tillbaka på Försäkringskassan och kommunen som i sin tur inte ofta begär sådana intyg, jag har varit med om det vid ytterst få tillfällen. Så slutligen faller ansvaret tillbaka på den enskilde som kan välja att försöka ordna och betala ett sådant intyg själv eller möjligen med hjälp av sin assistansanordnare. Det är absolut värt att försöka ordna med ett sådant intyg, men det blir sällan lika bra när en arbetsterapeut som efter att enbart ha träffat den funktionshindrade en gång skriver ett ADL-intyg jämfört med om habiliteringens arbetsterapeut med flerårig kunskap om den funktionshindrade gör det.



Jag upplever att det över lag finns en ovilja att hjälpa den enskilde från de som ska finnas till för den enskilde och hjälp och stötta dem, i det här fallet läkare och arbetsterapeuter. Det blir för ”jobbigt” att skriva intyg och då väljer man hellre att vidarebefordra frågan och hänvisa till någon annan. Jag förstår att det är högt tryck på arbetsterapeuter och läkare, men det måste avsätta tid för de enskilda som behöver dessa intyg. Detta är en oroande utveckling, det leder till att den enskilde i många fall får den hjälp som den behöver och egentligen har rätt till.






//Niklas



Jurist

Eurovisionfinal-inte för alla

I helgen gick Eurovisonfinalen av stapeln i Stockholm.
Som vanligt är det många journalister från olika länder på plats för att rapportera från finalen. 

För alla dem journalister som har oturen att sitta i rullstol, blev besöket i Stockholm allt annat än bra.

DHR var i kontakt med journalisten Christiane Link från Tyskland, som var på plats i Sverige för att bevaka finalen för publikationen Zeit Online. Christiane som själv är rullstolsburen hade blivit lovad tillgängliga entréer med mera men, blev oerhört besviken. Hon beskriver en vecka som blev en stor besvikelse. Där ingenting fungerade som det skulle.

Hon berättar att i Österrike ser det helt annorlunda ut, deras evenemang var tillgängligt och väl genomfört. För alla besökare, även personer med funktionshinder. Christiane som såg Sverige som ett föregångsland blev väldigt förvånad när det var det långt ifrån sanningen.

Ute i Europa och resten av världen ser man Sverige fortfarande som ett föregångsland när det handlar om funktionshindrades rättigheter.
Det här är väldigt olyckligt då situationen inte alls ser ut så.

Både var det gäller tillgänglighet och assistans så halkar Sverige efter mer och mer.
Men det är bra att Sverige ordnar sådana här evenemang, för då får resten av världen se att Sverige kanske inte är så bra på dem här frågorna.

Hoppas att svt som står som värd för evenemanget tar till sig det här inför framtiden om Sverige får chansen att ordna fler Eurovisionsfinaler.



/Niklas
sekreterare

Assistans på sjukhus

Vad är det som gäller när man ligger på sjukhus? 

Har man rätt till assistans då?
Den enskilde har utvecklingstörning samt beviljad assistans med ett genomsnitt på 86,19 timmar i veckan. I det aktuella fallet så tar jag upp svårigheten med att faktiskt få assistansersättning vid sjukhusvistelse. 

Försäkringskassan har hårda regler gällande det. Man anser att om man befinner sig på sjukhus en kortare tid, så kan assistenten ge den omvårdnad som vårdpersonalen är skyldig att ge, men bara ifall att funktionshindret är av sådan omfattning att det krävs särskild kunskap. Vid längre vistelser på sjukhus är det personalen på sjukhuset som ska ge den omvårdnad som den enskilde behöver. Vilket är konstigt, för i många fall krävs särskild kunskap som faktiskt inte sjukhuspersonalen har alla gånger.

Det gör att jag kommer in på ett rättsfall från kammarrätten, där klienten ifråga först blev nekad assistans hela den tid som han var på sjukhus. Försäkringskassan ville inte betala ut ersättning för dom tre sista dagarna. Eftersom man hänvisade till paragraf 4 i LASS, som tar upp det som jag nämnde ovan. Nämligen att assistans bara beviljas vid kortare sjukhusvistelser och där särskild kunskap krävs. Men att då neka assistans för tre dagar känns oerhört konstigt och märkligt.

Trots vad som står i paragraf 4 så tycker kammarrätten att det är obilligt att inte bevilja ersättning för de återstående dagarna som den enskilde var på sjukhus. Vilket inte är svårt att förstå då det handlar om så kort tid.

/Niklas
sekreterare

Förälder – både godeman och personlig assistent?

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan en god man förordnas för honom eller henne enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Den som får en god man behåller sin rättshandlingsförmåga. Gode mannen kan ses som en ställföreträdare för huvudmannen när han tillvaratar huvudmannens intressen, sköter ekonomin och annat som huvudmannen inte själv klarar av.



Många godemän är också föräldrar. Det hänge ofta ihop med att de känner personen och vet vilka behov som finns. Det finns många fördelar med att en förälder också är godeman.


En bestämmelse som innebär att en person med funktionsnedsättning inte kan välja att ha sin ställföreträdare som per-sonlig assistent skulle innebära en alltför stor inskränkning i den enskildes rätt att själv bestämma vem som ska utföra den personliga assistansen, utan att riskerna i nuvarande system skulle undanröjas.


                                                                               

Fördelen med att en god man även är personlig assistent är att den gode mannen därigenom känner den enskilde väl. Det gäller särskilt när huvudmannen har kognitiva begränsningar och svårigheter att kommunicera. För att den gode mannen ska kunna utföra sitt uppdrag behöver han eller hon känna den enskilde väl, kunna tolka och förstå hans eller hennes viljeyttringar och behov samt ha förmåga att vara ett beslutsstöd för huvudmannen.




 Gode mannen får även kunskap om hur assistansen utförs av den enskildes övriga assistenter och har därigenom möjlighet att bevaka att assistansen utförs på det individuella sätt som huvudmannen önskar. Detta är särskilt viktigt när det gäller en enskild som inte själv har förmåga att styra sin assistans. Att ha kunskap om hur, när och av vem assistansen utförs är även betydelsefullt när den gode mannen exempelvis behöver underteckna räkningar avseende assistansersättning till Försäkringskassan.

 



 

Den gode mannen står i detta fall även för kontinuitet och trygghet och uppdraget bygger på förtroende från den enskilde. Det har i samrådet lyfts fram att för att förstå den enskildes viljeyttringar och behov är det en fördel att företrädaren har en nära och kontinuerlig kontakt med den enskilde. Detta eftersom den gode mannen ska bevaka den enskildes intressen och vid behov ansöka om kompletterande insatser.




Det finns vissa kommuner och förespråkare i Sverige som anser att det inte är lämpligt att en förälder är både assistent och godeman. Detta tankesätt inskränker ett flertal grundprinciper enligt LSS. En konsekvens skulle bli att den enskildes rätt att själv välja vem som ska vara personlig assistent begränsas, vilket innebär att en av de grundläggande principerna i LSS åsidosätts. Förslaget innebär också en begränsning i den enskildes möjligheter att kunna påverka vem som ska vara god man.




Verksamheten enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. (5 § LSS)


Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. Det framgår av 6 § första stycket LSS



Den enskilde bör ha ett avgörande eller mycket stort inflytande på vem som anställs som assistent. Han eller hon ska också ha ett stort inflytande över när och hur hjälpen ska ges, det vill säga kunna bestämma över sin livssituation. Den enskilde kan själv välja att vara arbetsgivare för sina assistenter, anlita kommunen eller välja ett kooperativ eller ett privat assistansbolag som anordnare av sin assistans. (Prop. 1992/93:159 s. 174 f.)



Är det en förälder som den enskilde vill ska vara godeman för ens räkning, måste denna vilja så långt som det är möjligt, tillgodoses. Det finns sällan någon som är mer insatt och angelägen än vad en förälder är om sitt barn, och att barnets rättigheter tas till vara på ett så bra sätt som möjligt.




//Niklas



Jurist

Levande och inte bara lever

Levande och inte bara lever är ett citat av en mamma som beskriver betydelsen av assistans för dottern. Hon menar att om hon och hennes man inte skulle kunna vara assistenter till dottern så skulle de inte kunna sköta den vård som deras dotter behöver på ett bra sätt.

Flickan är 11 år och har autism, cp-skada, utvecklingstörning och svår epilepsi.
Vilket medför ett stort hjälpbehov hela dygnet. Hon har i dagsläget 7 assistenter, och 156 timmar i veckan vilket inkluderar dubbelassistans och vaken natt. Genom assistansen kan hon idag göra allt det som andra 11-åringar gör. Träffa kompisar, cykla, vara ute i naturen, träffa djur m.m. Det här är saker som barn och föräldrar i allmänhet tar förgivet. Men för barn med funktionshinder är inget av det här självklart.

Systern till barnet ifråga får som alla syskon till barn med funktionshinder, inte den tid och uppmärksamhet som andra barn. I det här fallet så skulle flickans syster fått bo på sjukhuset pga att flickan var tvungen att genomgå en hjärnoperation. Men som tur behövdes inte det här, endast pga den personliga assistansen.

Nu känner föräldrarna stor oro att den nya rättspraxis som tillämpas kommer att påverka även deras barn. Lätt att förstå föräldrarnas oro när den nya rättspraxisen gör att hela 70 procent som söker assistans får avslag, samt att många får ett sämre beslut och ibland helt förlorar sin assistans vid omprövningen. -Mamman säger att vi inte vet vad den nya domen om det femte grundläggande behovet innebär. Det finns en medvetenhet men ingen kunskap om dem här sakerna. - Man har fullt upp med att få vardagslivet att fungera och att hålla näsan ovanför vattenytan säger hon.  Vilket ofta är fallet när man har barn med funktionshinder.

Tidigare hade familjen en fantastisk relation till Försäkringskassan där handläggaren visade betydligt mer empati och förstålse för helheten. Men plötsligt fick familjen en ny handläggare med en helt annan inställning. Med följd att nu gick ingenting, allt var svårt och omöjligt att få igenom.

Vikten av att vara assistent för sitt eget barn är väldigt betydelsefull. Att kunna ha kontroll på allt från fullmakter, kontakt med myndigheter och annat för att se till barnets bästa.

Kan vi inte kompensera den förlorade inkomsten genom att vara assistenter till vårt barn så rasar allt säger mamman. För att kunna koordinera alla saker som händer när man har ett barn med funktionshinder så kan det ibland vara svårt att jobba heltid. Samt att som anhörig   ständigt  bli ifrågasatt som assistent är hemskt.  Kommuner och Försäkringskassan tror att många anhörigassistenter fuskar. Vilket alla förstår är helt galet.

/Niklas
sekreterare