För att beviljas personlig assistans finns två grundkrav som måste uppfyllas. Dels måste den som söker tillhöra LSS personkrets. Den sökande måste också ha det som kallas ”grundläggande behov”. För att styrka detta krävs intyg från läkare och arbetsterapeut.
När jag började jobba med på Assistansjuristerna upplevde jag att det var relativt lätt att få en arbetsterapeut via habiliteringen att skriva ett ADL-intyg, men på senare tid har habiliteringarna i princip vägrat detta med hänvisning till att det endast görs om det bedöms behövligt i den egna verksamheten och att det inte ingår i deras uppdrag att skriva intyg för personlig assistans. Denna formulering är oerhört konstigt, vems uppdrag är det då? Vem ska den enskilde vända sig till?
En annan vanlig motivering är att många intyg skrivits tidigare för den enskilde och det får räcka med det. Att funktionshindret ändras och att försämringar sker som ger ett utökat hjälpbehov, särskilt när det gäller barn, är såklart väldigt vanligt.
Det är alltså något som inte alltid beaktas av landets olika habiliteringar..
Då faller ansvaret tillbaka på Försäkringskassan och kommunen som i sin tur inte ofta begär sådana intyg, jag har varit med om det vid ytterst få tillfällen. Så slutligen faller ansvaret tillbaka på den enskilde som kan välja att försöka ordna och betala ett sådant intyg själv eller möjligen med hjälp av sin assistansanordnare. Det är absolut värt att försöka ordna med ett sådant intyg, men det blir sällan lika bra när en arbetsterapeut som efter att enbart ha träffat den funktionshindrade en gång skriver ett ADL-intyg jämfört med om habiliteringens arbetsterapeut med flerårig kunskap om den funktionshindrade gör det.
Jag upplever att det över lag finns en ovilja att hjälpa den enskilde från de som ska finnas till för den enskilde och hjälp och stötta dem, i det här fallet läkare och arbetsterapeuter. Det blir för ”jobbigt” att skriva intyg och då väljer man hellre att vidarebefordra frågan och hänvisa till någon annan. Jag förstår att det är högt tryck på arbetsterapeuter och läkare, men det måste avsätta tid för de enskilda som behöver dessa intyg. Detta är en oroande utveckling, det leder till att den enskilde i många fall får den hjälp som den behöver och egentligen har rätt till.
//Niklas
Jurist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar