Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan en god man förordnas för honom eller henne enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken. Den som får en god man behåller sin rättshandlingsförmåga. Gode mannen kan ses som en ställföreträdare för huvudmannen när han tillvaratar huvudmannens intressen, sköter ekonomin och annat som huvudmannen inte själv klarar av.
Många godemän är också föräldrar. Det hänge ofta ihop med att de känner personen och vet vilka behov som finns. Det finns många fördelar med att en förälder också är godeman.
En bestämmelse som innebär att en person med funktionsnedsättning inte kan välja att ha sin ställföreträdare som per-sonlig assistent skulle innebära en alltför stor inskränkning i den enskildes rätt att själv bestämma vem som ska utföra den personliga assistansen, utan att riskerna i nuvarande system skulle undanröjas.
Fördelen med att en god man även är personlig assistent är att den gode mannen därigenom känner den enskilde väl. Det gäller särskilt när huvudmannen har kognitiva begränsningar och svårigheter att kommunicera. För att den gode mannen ska kunna utföra sitt uppdrag behöver han eller hon känna den enskilde väl, kunna tolka och förstå hans eller hennes viljeyttringar och behov samt ha förmåga att vara ett beslutsstöd för huvudmannen.
Gode mannen får även kunskap om hur assistansen utförs av den enskildes övriga assistenter och har därigenom möjlighet att bevaka att assistansen utförs på det individuella sätt som huvudmannen önskar. Detta är särskilt viktigt när det gäller en enskild som inte själv har förmåga att styra sin assistans. Att ha kunskap om hur, när och av vem assistansen utförs är även betydelsefullt när den gode mannen exempelvis behöver underteckna räkningar avseende assistansersättning till Försäkringskassan.
Den gode mannen står i detta fall även för kontinuitet och trygghet och uppdraget bygger på förtroende från den enskilde. Det har i samrådet lyfts fram att för att förstå den enskildes viljeyttringar och behov är det en fördel att företrädaren har en nära och kontinuerlig kontakt med den enskilde. Detta eftersom den gode mannen ska bevaka den enskildes intressen och vid behov ansöka om kompletterande insatser.
Det finns vissa kommuner och förespråkare i Sverige som anser att det inte är lämpligt att en förälder är både assistent och godeman. Detta tankesätt inskränker ett flertal grundprinciper enligt LSS. En konsekvens skulle bli att den enskildes rätt att själv välja vem som ska vara personlig assistent begränsas, vilket innebär att en av de grundläggande principerna i LSS åsidosätts. Förslaget innebär också en begränsning i den enskildes möjligheter att kunna påverka vem som ska vara god man.
Verksamheten enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. (5 § LSS)
Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. Det framgår av 6 § första stycket LSS
Den enskilde bör ha ett avgörande eller mycket stort inflytande på vem som anställs som assistent. Han eller hon ska också ha ett stort inflytande över när och hur hjälpen ska ges, det vill säga kunna bestämma över sin livssituation. Den enskilde kan själv välja att vara arbetsgivare för sina assistenter, anlita kommunen eller välja ett kooperativ eller ett privat assistansbolag som anordnare av sin assistans. (Prop. 1992/93:159 s. 174 f.)
Är det en förälder som den enskilde vill ska vara godeman för ens räkning, måste denna vilja så långt som det är möjligt, tillgodoses. Det finns sällan någon som är mer insatt och angelägen än vad en förälder är om sitt barn, och att barnets rättigheter tas till vara på ett så bra sätt som möjligt.
//Niklas
Jurist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar