Förvaltningslagen måste efterföljas

Förvaltningslagen är den viktigaste lagen inom området gällande myndigheter och deras

förhållande till enskilda individer. Förvaltningsmyndigheterna ska på ett självständigt sätt, och under eget ansvar, genomföra handläggningen i de ärenden de är ansvariga för. Detta gäller även om det handlar om tillämpning av föreskrifter av regeringen. Självständigheten som förvaltningsmyndigheter har i sin ärendehantering är vad som karakteriserar svensk

förvaltningsrätt. Varje enskild individ som arbetar som handläggare på en myndighet har

ett personligt ansvar för utfört arbete.

 

FL 4§ föreskriver att alla myndigheter har en skyldighet att lämna råd och vägledning,

och vara till hjälp i frågor från enskilda inom verksamhetsområdet för myndigheten.

Syftet med denna paragraf tillsammans med FL 5-7§§, är att stärka kraven på

myndigheter i deras arbete för att garantera bra kontakt mellan myndigheter och enskilda

individer

 

Förutom att handläggningen ska genomföras så snabbt och enkelt som möjligt, gäller

även att handläggningen inte ska medföra större kostnader än nödvändigt och säkerheten

får inte eftersättas. Det ställs även upp krav på en noggrannhet i handläggningen i

samband med de andra bestämmelserna.

 

Förvaltningslagen har som mål att främja rättssäkerheten genom att garantera en snabb

och effektiv handläggning vid förvaltningsmyndigheter i myndighetsutövning mot

enskilda individer.

 

Begreppet rättssäkerhet innefattar ett krav på förutsägbarhet för de enskilda i ärenden vid

myndigheter. Här är bristerna stora över landet, där man märker att två personer med samma diagnos och liknande hjälpbehov kan få helt olika beslut beroende var i landet man bor. Det är alltså väldigt svårt att förutse vilket beslut man kommer få. Det som är enklare att förutse är att vissa kommuner är svårare att få hjälp av, detta oavsett vilket funktionshinder den enskilde har, och det är inte den typen av förutsebarhet som lagen syftar till.

 

En av de mest kritiserade omständigheterna är handläggningen på Försäkringskassan och kommunerna, där handläggningstiden ofta är väldigt lång.. De enskilda individerna som är del av ett ärende på en myndighet ska inte behöva vänta på besked som dröjer i ärenden som är av sådan vikt för dem. Att påstå att belastningen på myndigheten är anledningen till att inte följa de bestämmelser som finns om detta är inte acceptabelt.

 

En annan del som man märker att både kommuner och Försäkringskassan måste bli bättre på, är att informera den enskilde vilka möjligheter som finns att ansöka om och för vilka hjälpbehov man kan få hjälp. Handläggarna måste finnas till för att hjälpa den enskilde, inte vara en motpart.

 

Dessa olika omständigheter är grundläggande trygghet och rättighet för de enskilda, något som måste efterföljas på ett betydligt bättre sätt än vad det gör idag, särskilt bland Sveriges olika kommuner.

 

 

//Niklas

Jurist