När hjälpen upphör, underliggande domar

I Aftonbladets artikelserie När hjälpen upphör - En granskning av kampen för personlig assistans kan man läsa om de nedskärningar som pågår angående personlig assistans och hur det påverkar enskilda och deras familjer.

Det är framförallt två domar av Högsta förvaltningsdomstolen som tas upp som anledningar till varför rätten till assistansersättning har begränsat.

Den ena av dessa domar har redan tagits upp här nedan under inlägget "Rättsfall gällande LSS" och är HFD mål nr 3527-14 där det framgår att tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” i LSS måste förstås så att det endast tar sikte på personer med psykiska funktionshinder.

Den andra av dessa domar är HFD 2012 ref. 41 där Högsta förvaltningsdomstolen slår fast följande:

Behov av sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) principiellt inte kan beaktas vid bedömningen av om rätt föreligger till personlig assistans enligt LSS. Sådana behov kan därför inte räknas till de grundläggande behoven. Däremot kan sjukvårdande insatser i form av så kallad egenvård berättiga till personlig assistans för andra personliga behov i de fall där det konstateras att den enskilde redan har rätt till personlig assistans för att tillgodose sina grundläggande behov.

Hjälpbehoven det var fråga om i det aktuella fallet var om varma bad och massage var av sådan karaktär att det kan räknas som ett grundläggande behov eller inte. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock att varma bad och massage inte är av sådan karaktär att det kan räknas som ett grundläggande behov.

Det låter som att Åsa Regner (S), barn- och äldreminister eventuellt kommer att se över effekterna av domarna ,vilket vi hoppas på.

Även om praxis har stor inverkan på hur Försäkringskassan och domstolar dömer i enskilda mål bör politikerna se över syftet med lagstiftningen. Om man behöver egenvård i hemmet, men inte har rätt till personlig assistans för att denna egenvård inte räknas till grundläggande behov – löses detta då istället med sjukvården? Blir det verkligen billigare i längden att ta detta via sjukvård och vad för slags livskvalitet får den enskilde?

//Emilia

Jurist

LSS framtid

 

Tv 4 sände en debatt från riksdagen om LSS, som handlade om de nedskärningar som regeringen gör i reformen. Det här har resulterat till att Vänsterpartiet kommer att lägga fram ett förslag till socialutskottet om att stoppa nedskärningarna inom LSS och personlig assistans. För regeringen har tillsatt en utredning av LSS, men gjort försämringar innan utredningen är klar.

På debatten i tv fick statsminister Stefan Löven hård kritik för regeringens brev till Försäkringskassan om att bidra till att aktivt verka för att stoppa kostnadsutvecklingen inom personlig assistans. Vilket har inneburit att oerhört många har förlorat sin assistans.
Sen är det hela 70 procent av alla ny ansökningar som blir avslag för att ta ett annat exempel.

Det som ofta kommer upp är fusk som regeringen använder som argument för att göra nedskärningar. 1 procent av alla fall har dömts för fusk inom personlig assistans. Det säger en hel del om hur felinformerade regeringen är.

Det förslag som Vänsterpartiet lade fram i socialutskottet röstades tyvärr ner, då både Socialdemokraterna och Moderaterna var emot det. Det här är katastrof för alla i behov av assistans. Hur ska läget förbättras när Sveriges största partier tycker att assistans inte får kosta några pengar.

 

//Niklas
sekreterare

Indragen assistans JO-anmäls

 

En man som drabbats av stroke fick helt nyligen sin assistans indragen av Försäkringskassan. Mannen är totalförlamad bara en sådan sak, hur tycker man att det är möjligt att han ska klara sig?  Detta har nu anmälts till Justiteombudsmannen, då man från Försäkringskassan beslutat om minskad assistans utan ha ett ordentligt underlag.

Jag kan inte se hur man kan ha ett allvarligare fysiskt funktionshinder. Men tydligen är ingen tillräckligt funktionshindrad längre för att få personlig assistans. Människovärdet hos personer med olika sjukdomar är noll i dem här sammanhangen.

Att inte kunna leva som alla andra och vara tvingad till hjälp av andra är inget som man väljer frivilligt, men nu råkar det vara så att många av oss inte klarar någonting utan assistans. Men tydligen är rätten att leva och vara delaktig för dyr enligt våra politiker.

En sådan här syn på personer med funktionshinder skrämmer mig, det går åt fel håll. När man hela tiden försämrar och gör det svårt för assistansbolag och i sin tur personer som behöver assistans så börjar man att bli orolig.

Nu måste någonting göras. En del av våra politiker har reagerat och står på vår sida. Men tyvärr är majoriteten i socialutskottet fortfarande på den linjen att assistans är för dyr, och att fusket är väldigt utbrett.

Niklas
/sekreterare

Möjlighet att leva som andra 2

Kommentar till artikel: Debatt om assistans dras till sin spets

I artikeln tas flera olika synpunkter upp angående assistansreformen. Den länkar till flera olika debattartiklar där kritik mot assistansreformen hörs men även kritik mot kritiken av assistansreformen.

För att få lite bakgrundshistoria kan nämnas att assistansreformen genomfördes 1994 genom införandet av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och samtidigt så inrättades ett system för statlig assistansersättning för personlig assistans genom lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). LASS har dock numera införlivats i Socialförsäkringsbalken. I förarbetena[1] till LSS hänvisas att syftena med lagen är att insatserna i lagen ska vara utformade på så sätt att de stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv. Det framgår också att assistansen ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer och i regel av mycket personlig karaktär. Det vill säga det vi i lagen har som grundläggande behov. Avsikten är dock att assistansen därutöver också ska ges i andra situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet.[2] Exempel som ges är att personen behöver hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller behålla ett arbete. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra.[3]

Som många i ovan debattartiklar kommenterat är assistansfrågan och assistansersättningen ett känsligt ämne att diskutera. Detta är för mig en självklarhet, det är så många som personligen berörs av denna fråga och de flesta har en åsikt om hur de tycker att assistansen borde fungera. Det är även en självklarhet att bidragsfusk och oseriösa aktörer inte är något som ska få undgå lagföring oaktat att detta är en känslig fråga. Men under tiden som detta klargörs, under tiden som denna minoritet ska hittas och sållas ut ur systemet får inte övriga drabbas på så sätt som skett. Om personer med funktionshinder hade möjlighet att leva som andra utan assistans så hade de gjort det. Och det är just det som så många får möjlighet till att göra med hjälp av personlig assistans.

Möjlighet att leva som andra.

//Emilia

Jurist

---

[1] Prop 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade

[2] Prop 1992/93:159 s. 64 ff

[3] Exempel är SOU 2008:77 möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning

Möjlighet att leva som andra 1

Kommentarer till artikel: ”Bengt Elmén, intervjuare och satiriker – ”Jag vill påverka alla, särskilt den egna rörelsen”

Efter att ha läst artikeln om Bengt Elmén så fastnade jag på hans tanke om att motståndet mot assistansreformen handlar om legitimitet. Kostnad för personlig assistans kan samtliga ha åsikter om, likaså som för alla andra saker som staten betalar ut ersättning för eller tillhandahåller på skattebetalarnas bekostnad.

Det Bengt Elmén tror att det handlar om är att assistansen inte är vedertagen i samhället på samma sätt som andra delar av välfärden är, exempelvis barnomsorgen. Denna är det inte särskilt mycket klagomål på i den meningen att det kostar samhället för mycket eftersom den berör fler människor.

Generellt sett tror jag att större delen av befolkningen i dagens samhälle ser till rubriker i media och där läser om att oseriösa företag stoppar pengar i egen ficka, att brukare far illa av indragen assistans m.m. De förfäras över hur utvecklingen ser ut och det med rätta. Men när det kommer till hur assistans med mera ska finansieras och hur mycket personer med funktionshinder behöver sin assistans så har det inte riktigt nått hela vägen fram. Det kan låta som att det är mycket pengar som ligger på assistansersättning och kostnader för personlig assistans. Det är det också. Men fundera på vad alternativet är.

För att ta det exempel som tas upp i artikeln, ett där de flesta skulle känna igen sig. Hur skulle ni reagera om barnomsorgen togs bort? Att en förälder alltid skulle behöva vara hemma med barnen eller att endast de som tjänade stora mängder pengar hade råd med att anställa någon som såg efter barnen så att båda föräldrar kan jobba? Att barn skulle behöva lämnas ensamma hemma i tidig ålder för att det inte fanns någon som kunde ta hand om dem eller lämpas av på andra som får ställa upp? Inte ett särskilt populärt beslut kan jag tänka mig. Det skulle begränsa vår personliga frihet och framförallt skulle friheten att välja tas bort.

De allra flesta av oss har möjlighet att ta oss ut i samhället och sköta våra liv utan någon större inblandning av andra om vi inte själva väljer det. Vissa har inget val, utan är beroende av andras hjälp. Hur ska dessa personer kunna få möjlighet att leva som andra om de inte kan sköta sina liv på sina villkor så långt det är möjligt?

//Emilia

Jurist

Rättsfall gällande LSS

Nedan finns korta referat och reflektioner över vad som framkommer i tre rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen. Personerna som fallen gäller nedan kallas här för AA i samtliga tre rättsfall.


HFD mål nr 2888-14
Frågan i fallet är om en kommun kan avslå en ansökan om korttidstillsyn med hänvisning till att behovet kan tillgodoses genom utökad assistansersättning.

Som bakgrund kan nämnas att personen som målet gäller, var beviljad assistansersättning, men hade även fått beviljad korttidstillsyn enligt 9§ 7 LSS i anslutning till skoldagen och under lov. Assistansersättningen omfattade däremot inte tiden där AA gick i skolan eller under korttidstillsynen.
AA hade ansökt om att även fortsättningsvis få vara beviljad korttidstillsyn, men kommunen avslog i juni 2013 ansökan från och med höstterminen samma år eftersom de bland annat ansåg att hennes behov av en trygg situation och en meningsfull fritid var tillgodosedd genom assistansersättning och beviljad korttidsvistelse med sju dygn per månad. Kommunen anmälde därefter självmant till Försäkringskassan att AA från och med höstterminen 2013 hade utökat behov av assistansersättning eftersom hon inte längre var beviljad korttidstillsyn.

Högsta förvaltningsdomstolen resonerade som följer:
AA har ostridigt behov av tillsyn och sysselsättning före och efter skolan och under lov. AA har ansökt om insatsen korttidstillsyn och har rätt till denna insats om hennes behov inte tillgodoses på annat sätt. (jämför 7§ LSS). För att kunna neka AA en insats på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, ska behovet också faktiskt tillgodoses på annat sätt.
Vid tiden när kommunen tog sitt beslut var AAs behov av tillsyn och sysselsättning före och efter skoldagens slut och under lov inte tillgodosett på annat sätt. Eftersom AA inte hade ansökt om utökning av antalet assistanstimmar och att hennes behov inte faktiskt var tillgodosett på annat sätt hade kommunen därför inte rätt att avslå hennes ansökan om korttidstillsyn genom att hänvisa att behovet kan tillgodoses genom utökning av assistansersättningen.

Reflektion: Det känns tryggt att veta att myndigheter inte kan hänvisa till att behovet KAN tillgodoses på annat sätt, utan att behovet faktiskt måste tillgodoses på annat sätt.



HFD mål nr 5399-14
Frågan i målet är om det föreligger en rätt till personlig assistans som gäller tills vidare när en kommun, efter det att tiden för ett tidsbegränsat beslut om personlig assistans har gått ut, har fortsatt att utföra insatsen.

Bakgrunden i målet är den följande. AA hade under 2005 blivit beviljad med assistans för 19 timmar per vecka, men beslutet skulle gälla längst till och med den 16 maj 2006. Men ett nytt beslut om AAs rätt till personlig assistans togs inte förrän under 2012. Under tiden däremellan och i utredningar om tillfälligt utökad assistans under tiden som gick mellan besluten angavs det att AA var beviljad assistans med 19 timmar per vecka. Beslutet som togs 2012 innebar att AA inte skulle medges någon personlig assistans eftersom hjälpen hon behövde inte avsåg hennes grundläggande behov. Vid överklagandet av kommunens beslut har AA medgivit att hon saknade behov av hjälp med sina grundläggande behov, vilket är en förutsättning för att beviljas personlig assistans. Men hon anförde bl.a. att genom kommunens handlande hade beslutet från 2005 förvandlats till ett tidsobegränsat gynnande förvaltningsbeslut. Ett sådant beslut kan inte ändras till den enskildes nackdel om det inte föreligger särskilda omständigheter.

Högsta förvaltningsdomstolen resonerade som följer:
Kommunens beslut var tidsbegränsat och gällde som längst till och med den 16 maj 2006. Att kommunen fortsatt att utföra insatsen under flera års tid utan att fatta ett nytt beslut och dessutom tillfälligt utökat insatsen vid flera tillfällen, medför inte att AA inför beslutet 2012 hade en rätt till personlig assistans som gällde tills vidare. Detta gör att kommunen kunde pröva hennes rätt till personlig assistans på nytt, och eftersom det är ostridigt att AA inte har behov av hjälp med sina grundläggande behov innebär detta att hon inte har rätt till insatsen personlig assistans.

Reflektion: Om det framgår att ett beslut är tidsbegränsat, men att utförare fortsätter även efter att denna tid passerat kan ni inte lita på att ni har rätt till den insatsen därefter per automatik. I fallet hade lagtexten ändrats mellan tiden från det att AA hade fått personlig assistans för allra första gången, 1996 och sedan när det första beslutet togs 2005. Varför kommunen inte uppmärksammade detta redan 2005 är oklart, men oavsett så faller inte AA in under rätten till personlig assistans eftersom hon inte behöver hjälp med något som klassas som grundläggande behov. Högsta förvaltningsdomstolen utreder inte vad som skulle krävas för att ett tidsbegränsat beslut ska övergå till att anses som en rätt till personlig assistans som gäller tills vidare. Att den enskilde hade haft personlig assistans i över 5 år efter det att tiden skulle gått ut innan ett nytt beslut togs diskuteras inte.

Visserligen behövde inte AA hjälp med grundläggande behov och fick därför inte rätt till insatsen, men det vore intressant att se hur Högsta förvaltningsdomstolen hade argumenterat om hon hade haft rätt till hjälp med sina grundläggande behov. Hur mycket tid ska gå för att ett gynnande, tidsbegränsat beslut ska övergå till att anses som gällande tills vidare i det fall kommunen endast hade sänkt den enskildes assistanstimmar?



HFD mål nr 3527-14
Frågan i målet rör vad som krävs för att anses vara aktuell för att kunna få ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” enligt 9 a § första stycket LSS.

Bakgrunden i målet är den följande. En person har ansetts tillhöra personkretsen enligt 1§ LSS men hennes hjälpbehov som prövas är endast det som kan tänkas tillhöra ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”. AA i målet har sjukdomen cystisk fibros och är i behov av hjälp med andningsgymnastik och tillsyn på grund av lungblödningar och annan andningsproblematik. Hennes motpart gör gällande att för att hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen ska komma ifråga krävs det att denna har en psykisk funktionsnedsättning.

Högsta förvaltningsdomstolen resonerade som följer:
Avsikten med tillägget i LSS ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” var att tillgodose synpunkter som hade uppkommit under behandlingen av lagförslaget i socialutskottet. Dessa synpunkter handlade så gott som uteslutande om personer med psykiska funktionshinder och det enda exempel som gavs i utskottsbetänkandet handlade även det om personer med psykiska funktionshinder. HFD ansåg att det inte fanns någon avsikt från lagstiftarens sida att vidga tillämpningsområdet av lagen gällande vilken typ av behov som den enskilde ska behöva hjälp med. Detta eftersom socialutskottet i förhållande till regeringens lagförslag anslöt sig till regeringens bedömning om vilka hjälpbehov som skulle berättiga till personlig assistans och att utskottet hade bedömt att de ändringar de föreslog med ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” inte skulle påverka regeringens beräkningar av de besparingar som reformen avsågs leda till. Det handlar därför om högst basala behov och det ska vara fråga om hjälp eller stöd av mycket privat karaktär.

Sammantaget leder detta till slutsatsen att tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” måste förstås så att det uteslutande tar sikte på personer med psykiska funktionshinder. AA fick därför inte rätt till personlig assistans.

 Reflektioner: Sedan domen föll i följande mål har det varit svårt att avgöra hur man ska bedöma om någon enskild är i behov av hjälp som förutsätter ingående kunskaper om denne på det sättet att man måste koppla detta behov till en nedsättning av en psykisk funktion. Det har sedan domen kom efterfrågats en mer tydlig definition av vad som är ett psykiskt funktionshinder. Försäkringskassan har gjort ett ställningstagande, som nämnts tidigare på denna blogg, där själva ställningstagandet är det följande:
”Vid Försäkringskassans bedömning av det grundläggande behovet ”annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den funktionshindrade” ska personer som har en nedsättning av någon av de psykiska funktionerna anses ha en psykisk funktionsnedsättning.”

Detta innebär att om någon anser sig behöva hjälp av någon med ingående kunskaper om honom eller henne måste det alltid utredas om det finns en nedsättning av en psykisk funktion, och, om det finns en sådan nedsättning, om den är stor och varaktig.

Vi hoppas och önskar att Högsta förvaltningsdomstolen kommer att ta upp fler fall gällande vad som krävs av ett psykiskt funktionshinder för att det ska ge personerna i fråga rätt till annan hjälp som kräver ingående kunskaper om dem.

Länkar till domarna hittar ni här nedan:

HFD mål nr 2888-14
HFD mål nr 5399-14
HFD mål nr 3527-14
//Emilia
Jurist

Hembesök och ansökningsförfarande

Under veckan som gått var jag på ett antal klientbesök där personer som ansökt om assistansersättning träffat företrädare för Försäkringskassan för ett personligt möte. Dessa möten kan antingen ske hemma hos den som ansökt om assistansersättning eller på Försäkringskassans kontor.

Under detta möte ställer Försäkringskassan frågor om vilken slags hjälp den funktionshindrade personen behöver och hur mycket tid. Det kan tyckas vara väldigt ingående och ibland genanta frågor, men det är för att underbygga hur mycket av personens behov av hjälp som hör till de grundläggande behoven. Dessa behov är hjälp med personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Det man som privatperson kan vänta sig från en myndighet eller en person som företräder en myndighet är att de håller sig sakliga, opartiska och att de försöker uttrycka sig lättbegripligt. Detta framgår dels av Regeringsformen, som är en av våra grundlagar, samt Förvaltningslagen (1986:223).

Ansökningsförfarandet vid ansökan till Försäkringskassan går till på följande sätt.

• Först behöver du skicka in en ansökan till Försäkringskassan. Här brukar man fylla i namn, personnummer, kontaktuppgifter, ange för vad du behöver personlig assistans samt om du har personlig assistans idag. Försäkringskassan kommer att erbjuda dig ett personligt möte, så om du glömt något eller att din ansökan är kortfattad så är det inte så farligt. Men ju mer ni anger här desto bättre.
• För att Försäkringskassan ska kunna ge dig assistansersättning krävs att du ber om ett läkarutlåtande. Du kan göra detta före, eller efter att du har ansökt hos Försäkringskassan men det kan ta ett tag för läkaren att skriva ett sådant utlåtande. Utlåtandet ska beskriva din funktionsnedsättning och hur den påverkar dig för att du ska kunna styrka att du behöver hjälp med dina grundläggande behov.
• Skicka in ditt läkarutlåtande till Försäkringskassan så snart du har fått det. Handläggaren på Försäkringskassan kommer att kontakta dig inom en vecka för att boka in ett personligt möte, som beskrivits ovan. Man har möjlighet att ta med sig personer till mötet som stöd om man vill.
• Inom fyra månader från det att ansökan har kommit in får du ett beslut från Försäkringskassan.

Om du redan har fått personlig assistans och det funnits en kostnad för den innan du fått ditt beslut om assistansersättning ska du under tiden som Försäkringskassan handlägger din ansökan redovisa assistansen till dem.
Detta görs genom att du lämnar in:

• handlingar som visar att dina personliga assistenter är anställda
• ett avtal mellan dig och en anordnare
• tidsredovisningar
• räkningar

Försäkringskassan måste få in denna redovisning senast redovisningen senast den 5:e i månaden efter den månad som du började få assistans för att de ska kunna betala ut ersättning.

Glöm därför inte att redovisa innan du fått beslutet i det fall du redan har fått personlig assistans!

 //Emilia
Jurist

Matsituation

I vanliga fall är det ända som räknas till grundläggande behov om man kan föra maten till munnen. Men i en del fall så har den enskilde en stor risk att sätta i halsen och i samband med det kvävas när mat kommer ner i luftstrupen.

I dem här speciella fallen så kan detta räknas in som ett grundläggande behov.
Vilket helt klart måste vara riktigt, när det finns fara för livet så kan det inte vara mycket att tveka om.

I det här aktuella fallet så bortser Försäkringskassan från den enskildes ändrade tillstånd, där en oerhört stor risk att sätta i halsen föreligger. Den enskilde kan styrka detta genom en röntgen som visar på anatomiska förändringar som orsakar stora svårigheter vid måltider.

När maten riskerar att fastna i svalg och matstrupe på grund av att magmunnen inte öppnar sig som den ska. Så är det svårt att förstå Försäkringskassans syn på saken. När man har så stora problem så att tillsyn krävs vid måltid tycker man inte det ska finnas någon tvekan alls.
Vi flera tillfällen har personen dragit ner mat i lungorna med operation som följd, då mat fastnat i bronkerna. Vilket orsakat lunginflammation bl.a.

Det här aktuella ärendet överklagades till Förvaltningsrätten, som undanröjde Försäkringskassans beslut.  Det som är skrämmande i Försäkringskassans hantering är att man helt bortser från saker som faktiskt kan vara livsavgörande.

Vi kan bara ta det fruktansvärda exempel som vi alla ha läst om i dagarna. En kvinna i Malmö fick hela sin assistans indragen då hon begärde fler timmar. Det resulterade i att kvinnan avled på en offentlig toalett, eftersom hon varit tvungen att klara sig själv.

Niklas
//sekreterare


 

Fråga om personkretstillhörighet

        Vad är det som gör att man kan bedöma en sak så olika? Det är väldigt svårt att svara på. När det kommer till bedömningen av om en person tillhör någon av de tre personkretsarna så kan det se väldigt olika ut. Vilka är då dem tre personkretsarna?

1. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd

2. Personer med betydande begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranlett av yttre våld eller kroppslig sjukdom

       3. Personer med andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och som har ett omfattande behov av stöd

 

 

       
Den enskilde i det fall som jag nu ska ta upp har ett svårt fysiskt funktionshinder som ytterligare förvärrats av många olika omständigheter. Kommunen där den enskilde bor ansåg inte att hen tillhörde någon personkrets. Ärendet överklagades då till Förvaltningsrätten.

Men tyvärr så såg inte Förvaltningsrätten annorlunda på saken i det aktuella fallet.
Ytterligare överklagan gjordes och fallet togs upp i kammarrätten, där man ändrade underinstansernas beslut.

Men det är ända konstigt att man först i kammarrätten tar
personens allmän tillstånd på allvar.
När man har ett så omfattande och varaktigt fysiskt funktionshinder, så tycker jag det är konstigt att man helt kan avfärda personen från personkretstillhörighet både från kommunen och Förvaltningsrättens sida.


Niklas
//sekreterare

 

Föräldraansvar och makeansvar

Enligt LSS 9 a§ andra stycket framgår att ”Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9§ 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt”. Men vad innebär då ”om behoven inte tillgodoses på annat sätt”?

Enligt förarbetena innebär detta att behoven anses tillgodosedda på annat sätt om t.ex. genom att den funktionshindrade får andra insatser från samhället såsom omvårdnad vid boende med särskild service, genom insatser som ges av personal knuten till barnomsorg, skola eller daglig verksamhet eller genom vad som normalt faller under makars ansvar för varandra eller föräldrars ansvar för vårdnad och tillsyn enligt föräldrabalken.[1]

Följande två artiklar gäller föräldraansvar respektive makeansvar, och visar på hur det kan se ut praktiskt vid tillämpande av lagen.

Läs hela artikeln här: http://www.norrteljetidning.se/norrtalje-kommun/norrtalje/norrtaljebarn-far-ratt-till-personlig-assistans

Läs hela artikeln om Patrik och hans situation här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6533526

 

Gällande föräldraansvar

I augusti förra året hade sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje kommun(numera Kommunalförbundet sjukvård och omsorg i Norrtälje) avslagit en ansökan om personlig assistans för ett då tre-årigt barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och utvecklingsförsening. Detta eftersom barnet inte ansågs ha ett sådant speciellt vårdbehov att personlig assistans var nödvändigt. Omvårdnaden ansågs därför rymmas inom föräldraansvaret.

Beslutet blev dock överklagat till Förvaltningsrätten i Uppsala med motiveringen att de behov som måste tillgodoses för barnet vida överstiger vad som normalt ingår i föräldraansvar för barn i samma ålder utan funktionshinder. Förvaltningsrätten har i september valt att bifalla överklagan efter att ha granskat om ansvaret för barnets särskilda behov helt ska ligga hos föräldrarna eller ej. Rätten ansåg att en del hjälp hamnade inom föräldraansvaret, men att den totala graden stöd som krävdes var så pass omfattande att det finns behov av personlig assistans och har nu ålagt Kommunförbundet sjukvård och omsorg i Norrtälje att utreda och besluta om hur mycket assistans som krävs.

I förarbetena till nämns bland annat att vårdnadshavare till barn med funktionshinder fortfarande har ansvar enligt föräldrabalken för sina barns omvårdnad och trygghet. Däremot så kan det hända att föräldraansvaret och samhällets insatser (exempelvis barnomsorg) i vissa fall behöver kompletteras med insatsen personlig assistans.[2] Därför kan även vårdnadshavare vara personlig assistent om insatsen kan anses gå utöver vad föräldraansvaret omfattar och det är fråga om situationer där förutsättningarna för insatsen personlig assistans föreligger.[3] Försäkringskassan, eller kommunen, kommer därför att räkna bort det ansvar som räknas ligga under föräldraansvaret – det vill säga att de bedömer barnets vård- och hjälpbehov i förhållande till barn som inte har någon funktionsnedsättning i samma ålder. Skillnaden däremellan är det som kan komma ifråga för personlig assistans. Domen i fråga är ett steg i rätt riktning när det gäller att göra skillnad på vad som ska anses ligga inom föräldraansvaret och vad som anses ligga utanför. Ju tydligare reglering och ju mer domar vi får på det här området som klargör vad som ingår och inte desto mer rättssäker blir hanteringen av ärenden som behandlar föräldraansvar.

 

Gällande makeansvar

Som nämnts ovan kan även makeansvar göra att rätt till personlig assistans inte anses föreligga för de delar som ska anses innefattas inom makeansvaret. Detta makeansvar framgår av att makar gemensamt ska vårda hem och barn och tillsammans verka för familjens bästa enligt Äktenskapsbalkens 1 kap 2§. Det kan även nämnas att sambos likställs med personer som är gifta i det här fallet. Dåvarande Regeringsrätten har i sitt avgörande RÅ 1997 not 165 framhållit att en funktionshindrad persons behov av stöd i större eller mindre utsträckning kan anses vara tillgodosett genom vad som normalt faller under makars ansvar för varandra, samt att behov av stöd i form av jour och beredskap normalt setts får anses vara i allt väsentligt tillgodosett genom hemmavarande make.

Däremot skulle en del av behovet som avsåg skötseln av hushållet tillgodoses genom personlig assistans med tanke på att assistansreformen syftade till att funktionshindrade ska kunna leva som andra.[4]

I Patriks fall hade han fått sin assistansersättning omprövad av Försäkringskassan 2014 och därefter gått från att ha haft 75 timmar assistans per vecka till att endast få 50 timmar per vecka i enlighet med det nya beslutet, varav en stor del av detta hörde till tid för hushållsarbete. Han har försökt att överklaga både till Förvaltningsrätten och till Kammarrätten men har inte haft någon större framgång. Förvaltningsrätten framhävde i sin dom att Patrik är gift och att och hans hustru har ett gemensamt ansvar för hushållet och därför inte fått lika mycket tid beviljad för hushållsarbete som tidigare.

Självklart ska man hjälpas åt med hus och hem i ett äktenskap, men man kan fråga sig om lagstiftningens grundsyfte – att funktionshindrade ska kunna leva som andra, verkligen tillgodoses på det här sättet? Särskilt med tanke på att det i det här fallet handlade om ett äktenskap där både Patrik och hans fru Madeleine är funktionshindrade och rullstolsbundna, hur stor del av ansvaret ska hon ta för sin makes del av att sköta hushållet? Eller bör alla sådana sysslor läggas på hemtjänst eller andra insatser från samhället i liknande fall?

/Emilia

Jurist

 

 

---

[1] Prop 1995/96:146 s. 20

[2] Prop 1992/93:159 s. 176

[3] Prop 1992/93:159 s. 66

[4] RÅ 1997 not 165 jmf prop. 1992/93:159 s.175-176.

Ny rapport om assistans

STIL har släppt en heltäckande rapport som tar upp hela
utvecklingen av personlig assistans, sen de att lagen kom 1994.

När lagen kom 1994 så var det tänkt att den skulle innebära en frihet för personer med olika funktionsvariationer som det nu heter. Lagen skulle också göra så att anhöriga blev avlastade och kunde få hjälp som det inte haft tidigare.

En mycket intressant del i rapporten är den av historisk karaktär, som tar upp situationen för personer med funktionsvariationer på 50-60 talet. Där samhällets syn var att man skulle gömma undan människor på institutioner. Lite av det här kan vi fortfarande se i en del andra länder idag.

Det som jag personligen och många med mig är oroade över,
är den utveckling som sker idag.
Där synen  på personer med olika fysiska och mentala diagnoser, mer och mer liknar den som man hade på 50 och 60 talet. Kostnaderna går före empati och människors lika värde.

Det som föregick LSS-lagen var en gradvis ändrad syn på människor med funktionsvariationer. Rätten att ta del av samhället i stort ökade genom att man fick jobb, många kunde bo själva för första gången. Sen kom då LSS-lagen som gjorde det möjligt för alla med mer omfattande funktionsvariationer att flytta hemifrån, och få ett jobb eller studera.

Men nu är snart den tiden förbi, då regeringens hållning i assistansfrågan aldrig varit hårdare.
Man vill genom olika sätt begränsa anordnarnas och användarnas möjligheter.
Vilket sakta med säkert kommer urholka assistansreformen.

Slutligen vill jag rekommendera alla att läsa STILs rapport, där man får veta oerhört mycket kring assistansens utveckling och framtid.

 

//Niklas
sekreterare