Föräldraansvar och makeansvar

Enligt LSS 9 a§ andra stycket framgår att ”Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9§ 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt”. Men vad innebär då ”om behoven inte tillgodoses på annat sätt”?

Enligt förarbetena innebär detta att behoven anses tillgodosedda på annat sätt om t.ex. genom att den funktionshindrade får andra insatser från samhället såsom omvårdnad vid boende med särskild service, genom insatser som ges av personal knuten till barnomsorg, skola eller daglig verksamhet eller genom vad som normalt faller under makars ansvar för varandra eller föräldrars ansvar för vårdnad och tillsyn enligt föräldrabalken.[1]

Följande två artiklar gäller föräldraansvar respektive makeansvar, och visar på hur det kan se ut praktiskt vid tillämpande av lagen.

Läs hela artikeln här: http://www.norrteljetidning.se/norrtalje-kommun/norrtalje/norrtaljebarn-far-ratt-till-personlig-assistans

Läs hela artikeln om Patrik och hans situation här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6533526

 

Gällande föräldraansvar

I augusti förra året hade sjukvårds- och omsorgsnämnden i Norrtälje kommun(numera Kommunalförbundet sjukvård och omsorg i Norrtälje) avslagit en ansökan om personlig assistans för ett då tre-årigt barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och utvecklingsförsening. Detta eftersom barnet inte ansågs ha ett sådant speciellt vårdbehov att personlig assistans var nödvändigt. Omvårdnaden ansågs därför rymmas inom föräldraansvaret.

Beslutet blev dock överklagat till Förvaltningsrätten i Uppsala med motiveringen att de behov som måste tillgodoses för barnet vida överstiger vad som normalt ingår i föräldraansvar för barn i samma ålder utan funktionshinder. Förvaltningsrätten har i september valt att bifalla överklagan efter att ha granskat om ansvaret för barnets särskilda behov helt ska ligga hos föräldrarna eller ej. Rätten ansåg att en del hjälp hamnade inom föräldraansvaret, men att den totala graden stöd som krävdes var så pass omfattande att det finns behov av personlig assistans och har nu ålagt Kommunförbundet sjukvård och omsorg i Norrtälje att utreda och besluta om hur mycket assistans som krävs.

I förarbetena till nämns bland annat att vårdnadshavare till barn med funktionshinder fortfarande har ansvar enligt föräldrabalken för sina barns omvårdnad och trygghet. Däremot så kan det hända att föräldraansvaret och samhällets insatser (exempelvis barnomsorg) i vissa fall behöver kompletteras med insatsen personlig assistans.[2] Därför kan även vårdnadshavare vara personlig assistent om insatsen kan anses gå utöver vad föräldraansvaret omfattar och det är fråga om situationer där förutsättningarna för insatsen personlig assistans föreligger.[3] Försäkringskassan, eller kommunen, kommer därför att räkna bort det ansvar som räknas ligga under föräldraansvaret – det vill säga att de bedömer barnets vård- och hjälpbehov i förhållande till barn som inte har någon funktionsnedsättning i samma ålder. Skillnaden däremellan är det som kan komma ifråga för personlig assistans. Domen i fråga är ett steg i rätt riktning när det gäller att göra skillnad på vad som ska anses ligga inom föräldraansvaret och vad som anses ligga utanför. Ju tydligare reglering och ju mer domar vi får på det här området som klargör vad som ingår och inte desto mer rättssäker blir hanteringen av ärenden som behandlar föräldraansvar.

 

Gällande makeansvar

Som nämnts ovan kan även makeansvar göra att rätt till personlig assistans inte anses föreligga för de delar som ska anses innefattas inom makeansvaret. Detta makeansvar framgår av att makar gemensamt ska vårda hem och barn och tillsammans verka för familjens bästa enligt Äktenskapsbalkens 1 kap 2§. Det kan även nämnas att sambos likställs med personer som är gifta i det här fallet. Dåvarande Regeringsrätten har i sitt avgörande RÅ 1997 not 165 framhållit att en funktionshindrad persons behov av stöd i större eller mindre utsträckning kan anses vara tillgodosett genom vad som normalt faller under makars ansvar för varandra, samt att behov av stöd i form av jour och beredskap normalt setts får anses vara i allt väsentligt tillgodosett genom hemmavarande make.

Däremot skulle en del av behovet som avsåg skötseln av hushållet tillgodoses genom personlig assistans med tanke på att assistansreformen syftade till att funktionshindrade ska kunna leva som andra.[4]

I Patriks fall hade han fått sin assistansersättning omprövad av Försäkringskassan 2014 och därefter gått från att ha haft 75 timmar assistans per vecka till att endast få 50 timmar per vecka i enlighet med det nya beslutet, varav en stor del av detta hörde till tid för hushållsarbete. Han har försökt att överklaga både till Förvaltningsrätten och till Kammarrätten men har inte haft någon större framgång. Förvaltningsrätten framhävde i sin dom att Patrik är gift och att och hans hustru har ett gemensamt ansvar för hushållet och därför inte fått lika mycket tid beviljad för hushållsarbete som tidigare.

Självklart ska man hjälpas åt med hus och hem i ett äktenskap, men man kan fråga sig om lagstiftningens grundsyfte – att funktionshindrade ska kunna leva som andra, verkligen tillgodoses på det här sättet? Särskilt med tanke på att det i det här fallet handlade om ett äktenskap där både Patrik och hans fru Madeleine är funktionshindrade och rullstolsbundna, hur stor del av ansvaret ska hon ta för sin makes del av att sköta hushållet? Eller bör alla sådana sysslor läggas på hemtjänst eller andra insatser från samhället i liknande fall?

/Emilia

Jurist

 

 

---

[1] Prop 1995/96:146 s. 20

[2] Prop 1992/93:159 s. 176

[3] Prop 1992/93:159 s. 66

[4] RÅ 1997 not 165 jmf prop. 1992/93:159 s.175-176.