När hjälpen upphör, underliggande domar

I Aftonbladets artikelserie När hjälpen upphör - En granskning av kampen för personlig assistans kan man läsa om de nedskärningar som pågår angående personlig assistans och hur det påverkar enskilda och deras familjer.

Det är framförallt två domar av Högsta förvaltningsdomstolen som tas upp som anledningar till varför rätten till assistansersättning har begränsat.

Den ena av dessa domar har redan tagits upp här nedan under inlägget "Rättsfall gällande LSS" och är HFD mål nr 3527-14 där det framgår att tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” i LSS måste förstås så att det endast tar sikte på personer med psykiska funktionshinder.

Den andra av dessa domar är HFD 2012 ref. 41 där Högsta förvaltningsdomstolen slår fast följande:

Behov av sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) principiellt inte kan beaktas vid bedömningen av om rätt föreligger till personlig assistans enligt LSS. Sådana behov kan därför inte räknas till de grundläggande behoven. Däremot kan sjukvårdande insatser i form av så kallad egenvård berättiga till personlig assistans för andra personliga behov i de fall där det konstateras att den enskilde redan har rätt till personlig assistans för att tillgodose sina grundläggande behov.

Hjälpbehoven det var fråga om i det aktuella fallet var om varma bad och massage var av sådan karaktär att det kan räknas som ett grundläggande behov eller inte. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock att varma bad och massage inte är av sådan karaktär att det kan räknas som ett grundläggande behov.

Det låter som att Åsa Regner (S), barn- och äldreminister eventuellt kommer att se över effekterna av domarna ,vilket vi hoppas på.

Även om praxis har stor inverkan på hur Försäkringskassan och domstolar dömer i enskilda mål bör politikerna se över syftet med lagstiftningen. Om man behöver egenvård i hemmet, men inte har rätt till personlig assistans för att denna egenvård inte räknas till grundläggande behov – löses detta då istället med sjukvården? Blir det verkligen billigare i längden att ta detta via sjukvård och vad för slags livskvalitet får den enskilde?

//Emilia

Jurist