Kommentarer till artikel: ”Bengt Elmén, intervjuare och satiriker – ”Jag vill påverka alla, särskilt den egna rörelsen”
Efter att ha läst artikeln om Bengt Elmén så fastnade jag på
hans tanke om att motståndet mot assistansreformen handlar om legitimitet.
Kostnad för personlig assistans kan samtliga ha åsikter om, likaså som för alla
andra saker som staten betalar ut ersättning för eller tillhandahåller på
skattebetalarnas bekostnad.
Det Bengt Elmén tror att det handlar om är att assistansen
inte är vedertagen i samhället på samma sätt som andra delar av välfärden är,
exempelvis barnomsorgen. Denna är det inte särskilt mycket klagomål på i den
meningen att det kostar samhället för mycket eftersom den berör fler människor.
Generellt sett tror jag att större delen av befolkningen i
dagens samhälle ser till rubriker i media och där läser om att oseriösa företag
stoppar pengar i egen ficka, att brukare far illa av indragen assistans m.m. De
förfäras över hur utvecklingen ser ut och det med rätta. Men när det kommer
till hur assistans med mera ska finansieras och hur mycket personer med
funktionshinder behöver sin assistans så har det inte riktigt nått hela vägen
fram. Det kan låta som att det är mycket pengar som ligger på
assistansersättning och kostnader för personlig assistans. Det är det också.
Men fundera på vad alternativet är.
För att ta det exempel som tas upp i artikeln, ett där de
flesta skulle känna igen sig. Hur skulle ni reagera om barnomsorgen togs bort?
Att en förälder alltid skulle behöva vara hemma med barnen eller att endast de
som tjänade stora mängder pengar hade råd med att anställa någon som såg efter barnen så att båda föräldrar kan jobba?
Att barn skulle behöva lämnas ensamma hemma i tidig ålder för att det inte
fanns någon som kunde ta hand om dem eller lämpas av på andra som får ställa
upp? Inte ett särskilt populärt beslut kan jag tänka mig. Det skulle begränsa
vår personliga frihet och framförallt skulle friheten att välja tas bort.
De allra flesta av oss har möjlighet att ta oss ut i
samhället och sköta våra liv utan någon större inblandning av andra om vi inte
själva väljer det. Vissa har inget val, utan är beroende av andras hjälp. Hur
ska dessa personer kunna få möjlighet att leva som andra om de inte kan
sköta sina liv på sina villkor så långt det är möjligt?
//Emilia
Jurist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar