Rättsfall

Veckan innan jul läste jag om ett fall där den enskilde haft ledsagning med 12,5 timmar i veckan sedan 1999. 2001 fick han ett beslut som sade att han hade rätt till ledsagning i samma utsträckning som tidigare så länge behov finns och inget ändras. Socialnämnden beslutade några år senare sig för att halvera den enskildes rätt till ledsagning. Till endast 6 timmar i veckan med motiveringen att mannen i fråga flyttat in med sin flickvän och inte längre använt sina timmar som tidigare. Till saken hör att flickvänen också har en SOL insats och kan inte hjälpa honom.

I den aktuella kommunen finns bara 3 ledsagare, men bara en av dessa känner sig mannen trygg med. Detta har medfört att när den personen inte kan jobba så har han fått hjälp av släkt och vänner.  Vilket har resulterat i att han inte utnyttjat sina timmar. Till saken hör att den enskilde har ett gravt mentalt funktionshinder som gör att han inte förstår värdet av pengar, hur man åker buss eller hur man klarar sig förövrigt i samhället.



Socialnämndens beslut överklagades till Förvaltningsrätten som ansåg att den enskilde hade rätt till sina timmar. Att på dessa grunder halvera beslutet var fel. För trygghet är väldigt viktigt både om man har ledsagare eller personlig assistent.

/Niklas Pajuste, sekreterare

Flyktingströmmens påverkan på personer med funktionshinder

Den pågående flyktingströmmen har nog inte undgått någon och många har åsikter kring den nuvarande situationen och hur man ska hantera den. Den har påverkat oss alla på ett eller annat sätt. Det jag vill tala om är dock inte hur Sverige skall lösa flyktingkatastrofen, utan jag vill prata om de funktionshindrade flyktingarna.
Assistansjuristerna har idag ärenden där vi hjälper flyktingar med exempelvis uppehållstillstånd/arbetstillstånd eller att söka asyl. De funktionshindrade och deras familjer kommer främst för att den svenska sjukvården håller en hög standard med bra hjälpmedel och mediciner, vilket betyder ett bättre välmående för varje funktionshindrad person. Vi får inte glömma att dessa personer kommer ifrån områden där de knappast får någon hjälp ifrån staten utan de förlitar sig helt och hållet till deras anhöriga. Vi ser tydligt hur den svenska välfärden har hjälpt dessa människor något enormt och glädjen hos barnen vi träffar går inte att ta miste om.
Det finns dock en sorglig baksida av det hela. Eftersom vi har en pågående flyktingkris så ska det väldigt mycket till att en person får uppehållstillstånd, om personen i fråga inte kommer ifrån ett krigsdrabbat land (Syrien exempelvis). Personer som invandrar till landet och som har ett funktionshinder eller en familjemedlem som är funktionshindrad nekas uppehållstillstånd och tvingas söka sig bort ifrån Sverige.
Detta är tyvärr ett resultat av den flyktingkatastrof som pågår i världen just nu. Sverige beviljar idag väldigt många uppehållstillstånd, men inga beviljas för funktionshindrade. Trots att det är en utsatt minortet som, i deras hemländer, helt och hållet saknar den hjälp de behöver, beaktas inte detta i Utlänningslagen. Fast å andra sidan är dagens situation väldigt svår att hantera. Det är väldigt svårt att inte känna med de flyktingar som flyr ifrån krigshärjade områden. Det är aldrig rätt att sätta två grupper mot varandra på det här sättet, men ibland tar hjärtat över och juridiken och dess lagar lämnas åt sidan.

//Mattias

Assistansersättningens utveckling

Försäkringskassan presenterade en ny rapport till regeringen om assistansersättningens utveckling. Man började med att ta upp att de totala antal assistanstimmar har femdubblats sedan lagen kom 1994.
Även att assistansanvändarna ökat sedan 1994 vilket inte är så konstigt då man räknade på att ca 7000 skulle vara i behov av assistans när lagen kom. En oerhörd underskattning av behovet.

Två lagändringar bidrar till ökningen enligt Försäkringskassan. Det är införandet av ett femte grundläggande behov som är: ”annan hjälp som kräver ingående kunskap” och det andra är att man nu mera kan få behålla sin assistansersättning efter 65 år.
- När det gäller ökningen av genomsnittligt antal timmar per person är förklaringen även rättspraxis och tillämpning av lagen, kommenterar Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan. Vilket känns helt fel, snarare har tillämpningen av lagen gjorts på ett felaktigt sätt som gjort att fler förlorar sin assistans.

Birgitta Målsäter vid Försäkringskassan vill ha en översyn av lagen, som klargör vilka behov som ska tillgodoses med assistansersättning och vilka som ska tillgodoses av andra instanser.

Gå gärna in och läsa hela Försäkringskassans rapport på: https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/omfk/!ut/p/a1/04_Sj9CPykssy0xPLMnMz0vMAfGjzOJNPFycDd2dDbz9_UxMDBxDndy9gw2cjAN8TIEKIoEKDHAARwNC-sP1o8BK8JhQkBthkO6oqAgAdXjvaA!!/?1dmy&urile=wcm%3Apath%3A%2FContentSE%2Fnyheter%2Fny_rapport_om_assistansersattningen 
I den här rapporten har Försäkringskassan bara tagit upp en skenande utveckling av kostnader. Om man vill få en annan bild av assistansersättning så kan man läsa en artikel skriven av Veronica Hedenmark styrelseordförande för VH Assistans och VD Agnetha Wiklund-Hélen: http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2930059-en-ofortjant-attack-mot-assistansbranschen 

God Jul och Gott nytt år

Niklas Pajuste
sekreterare

Kommunens basansvar enligt LSS

Kommunen bekostar alltid de 20 första timmarna även för dem som har assistansersättning
enligt LASS. Kommunerna har även ett basansvar för personlig assistans. Det
innebär bl.a. att kommunen alltid ska stå beredd att ombesörja och tillhandahålla
personlig assistans eller ge ekonomiskt ersättning för att enskilda ska kunna ordna
insatsen på annat sätt t.ex. anställa personliga assistenter själv eller anlita ett företag
eller kooperativ (prop. 1992/93:159 s. 70 och 73). Kommunen har ett basansvar enligt LSS 9a § att tillgodose hjälpbehoven när behovet faktiskt inte tillgodoses på annat sätt.

I ett ärende som Assistansjuristerna driver mot en kommun i Stockholmsområdet, som berör en tjej som bor på ett boende med assistans dygnet runt och som många år haft insatsen från kommunen under helger för att kunna hälsa på sin familj och komma ut och ägna sig åt fritidsaktiviteter. Kommunen bestämde vid hennes 18-årsdag att dra in denna insats, vilket kom som en stor chock för familjen. Beslutet överklagades och ligger just nu i Förvaltningsrätten. Vi mottog i veckan ett yttrande från kommunen där de bland annat skriver att ”enligt Assistansjuristerna har kommunen ett basansvar enligt LSS” vilket de menar inte föreligger. Det är skrämmande att se hur stora kunskapsbrister det finns bland handläggare och tjänstemän som jobbar med dessa frågor dagligen.  

Av 5-7 §§ LSS framgår att verksamheten enligt lagen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som
andra. Vidare ska verksamheten bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan
och myndigheter. Den ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges och genom insatserna tillförsäkras goda
levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade.

Dessa grundläggande principer hamnar kommer inte i första hand för många kommuner, det gör istället pengar. Att kommuner t.ex. väljer att inte genomföra beslut som en följd av de behöver spara pengar eller använda det till andra saker i deras kommunala verksamhet. Bristen på pengar är ett ständigt återkommande problem som i sin tur ger upphov till en rad andra problem. Oavsett hur det ekonomiska läget måste den enskilde individen kunna förvänta sig att handläggarna är insatta i lagens mest grundläggande principer.

//Niklas
Jurist

Fel bild av kostnadsökning

I Svt:s aktuellt  som handlade om LSS lagen, intervjuades Åsa Régner ansvarig minister. Hon kunde inte förstå varför kostnaderna ökar.
Men Åsa Régner jämför kostnaden 1996-2006 med kostnaderna från 2006 till idag. Vilket ger en felaktig bild, då det uppskattades när reformen genomdrevs att det skulle vara ca 7000 assistansanvändare. Det tog några år innan den siffran var uppnådd. Men siffran har ju ökat sedan dess, här är några av anledningarna:

Vården klarar allt fler för tidigt födda barn.
Samt att fler som varit med om svåra olyckor överlever vilket naturligtvis ökar antalet som behöver hjälp.
Fler med svåra funktionshinder lever längre, tack vare att dem har en bättre livskvalité idag än tidigare. Detta pga assistansreformen.

Från början trodde också regeringen att antalet timmar per assistansanvändare skulle ligga på ca 40 timmar i veckan. Vilket naturligtvis var en total underskattning av behoven.
Allt det här är några av orsakerna till att det är svårare att få assistans idag.

För försäkringskassan hävdar att de bara följer direktiv från regeringen, när frågan om den hårdare tillämpningen kommer upp.  De kan inte gå förbi regler och rättspraxis, svarar Ann-Marie Begler generaldirektör för Försäkringskassan. Så hoppet står som alltid till våra politikers vilja att föra en human politik, där alla människor kan vara delaktiga i samhället.

Niklas Pajuste
sekreterare

ISF-rapport om assistansersättning

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har i sin rapport gjort en statistisk analys av assistansersättningen. I rapporten redogörs det för en hel del intressant statistik som man kanske inte tänkt på innan.
Idag finns 16 155 assistansberättigade personer. Kostnaden för assistansersättningen uppgår till ca 28 miljarder, där kommunen står för ca 4 miljarder och resterande belopp betalas ut av Försäkringskassan. Kostnaderna har debatterats flitigt och det finns de som menar att det kostar för mycket för staten. Regeringen tillsatte ISF att utreda hur effektiv och rättssäker LSS är ur statlig synpunkt.
Man kom fram till en hel del intressant statistik, bl.a.:
• Sedan 2002 har antalet personer med assistansersättning ökat varje år vilket således betyder att kostnaderna ökat varje år.
• Samtidigt som antalet personer med assistansersättning ökat så har också avslagsbesluten och beslut om indrag av assistans vid omprövning ökat.
Denna statistik är intressant av flera anledningar. Här drar det åt två olika håll. Staten vill sänka kostnaderna för assistansersättning och resultatet av detta har inneburit det motsatta. Förändringen som skett de senaste fem åren, i form av utveckling av rättspraxis, tillämpning av densamma samt förändrade arbetssätt hos Försäkringskassan har fått ett genomslag som går i olika riktning.
Så som jag ser det väntar en tid för förändring av LSS. Debatten kring kostnaderna har blivit stor och ISF:s rapport visar tydligt att den förändring som skett inte gett den önskade effekten. Reformer och förändringar är att vänta. Utslaget av reformen är desto mer oklar dock.
//
Mattias
Assistansjuristerna

Resa utomlands – en möjlighet för alla?

Det händer då och då att vi är med och hjälper en redan assistansberättigad klient att ansöka om tillfällig utökning från kommunen för att kunna genomföra en semesterresa. Det kan t.ex. bero på att det inte finns lika mycket hjälpmedel på semesterorten eller att terrängen är otillgänglig. Inte sällan får den enskilde avslag på sin ansökan från kommunen med hänvisning till att det går utöver goda levandsvillkor. Har man dessutom tidigare någon gång rest utomlands är det ännu svårare till bifall.
När en person söker om utökad assistans inför semesterresan så bedömer myndigheterna inte bara huruvida det faktiskt finns ett ökat behov under resan utan också om resan i sig måste göras för att uppnå goda levnadsvillkor. Myndigheter verkar mena att det ankommer på dem att bestämma om den enskilde ska få resa eller inte. Frågan är inte om det är goda levnadsvillkor att resa utomlands eller ej, frågan är om det behövs en tillfällig utökning p.g.a. att den enskilde kommer att befinna sig i ej anpassade miljöer under en viss tid. LSS har ett tydligt syfte; att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att leva sitt liv som andra. Dessa personer har rätt att behandlas som alla andra. Den enskilde har ofta sparat ihop pengar och finansierar resan själv. Denne vill likt andra personer i samma ålder som inte har någon funktionsnedsättning, kunna resa utomlands för sina egna pengar.

Målet för verksamheten enligt LSS och bestämmelserna i socialförsäkringsbalken är att människor med omfattande funktionshinder ska kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra människor. På så sätt främjas människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.
(Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU19 Stöd och service till vissa
funktionshindrade, s. 8)

Det märkliga är dock den bedömning som domstolen sedermera gör när den enskilde väljer att överklaga beslutet för att ha möjlighet att åka på semester. Då tar domstolen in samma rekvisitetet ”goda levnadsvillkor”, och domstolen lägger sig i huruvida den enskilde behöver åka på semester för att uppnå goda levnadsvillkor. Domstolen ska inte lägga sig i huruvida resan i sig är nödvändig för att uppnå goda levnadsvillkor eller inte utan ska endast avgöra frågan ”när den enskilde åker på semester, behöver den enskilde då utökning av den personliga assistansen för att uppnå goda levnadsvillkor”?
En person utan funktionshinder får aldrig den frågan, om man behöver åka på semestern för att uppnå goda levandsvillkor. Vill man åka så gör man bara det. Samma rättigheter måste kunna råda för personer med funktionshinder. Här måste en förändring av tankesättet till för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att kunna få möjlighet att åka på utlandsresor.
//Niklas
Jurist

Kostnader eller rättigheter

I en intervju den 22 oktober kunde man höra finansministern säga att assistansersättningen är ett av de områden som ska sparas på för att klara flyktingkrisen. Det blev naturligtvis stora protester inom brukarrörelsen.

Att på detta sätt ställa två i samhället utsatta grupper mot varandra är katastrof. Det måste finnas många områden som det kan sparas in på, där inte människors liv och självständighet kommer i kläm.

LSS är en rättighetslag och inget man kan spara in på. Tror inte att finansministern skulle vilja få rätten att kunna gå på toaletten och klä på sig indragen för att det kostar för mycket. Oerhört tragiskt att intentionerna med lagen aldrig kommer på tal utan bara den ökade kostnaden.

Så jag hoppas att finansministern och regeringen tänker en extra gång innan dem sparar in på assistansersättningen. För alla kan plötsligt bli i behov av assistans.

Niklas Pajuste
sekreterare

Anhöriga som assistenter

Att ha anhöriga som assistenter. Hur är det? Ja det är naturligtvis en fråga som kommer besvaras olika av alla berörda. Det som är en stor fördel med att ha någon anhörig som assistent är att nu har du inte en främmande människa i hemmet. Vilket kan vara oerhört avkopplande och tryggt.

Tyvärr har många gånger anhöriga sämre villkor när dem jobbar som assistenter under kommunen.  Anhöriga har också blivit mål för undersökning om fusk bl.a genom den av Susanne Billum 2012 att personer med anhöriga som assistenter skulle få oannonserade hembesök. Detta mötte massiv kritik och har som tur är inte genomförts.

I en totalundersökning av alla assistansberättigade 2011 visade det sig att 20 procent enbart har anhörigassistenter och så många som 63,5 procent har anhörigassistenter bara någon gång.
74 procent i personkrets 1 hade anhörigassistenter, 43 procent i personkrets 2 och 58 procent i personkrets 3. Som anhörig räknades här syskon, föräldrar, make/maka, mormor, farmor eller vad man själv anger som anhörig.



Niklas Pajuste
sekreterare

Utredning om LSS

Regeringen ska nu starta en utredning om de skenande kostnaderna inom personlig assistans. Även varför assistansanvändarna inte får det bättre trots ökade kostnader.

Under flera år har vi upplevt fler och fler försämringar inom assistansen både var det gäller den hos kommunen och hos Försäkringskassan. Så vad kommer då denna utredning att resultera i? Personligen tror jag på ytterligare försämringar. Då allt som har gjorts så här långt  varit kostnadsdämpande åtgärder.

Det här är vad regeringen vill utreda:
• Var ansvaret för olika insatser ska ligga (stat eller kommun) och vilka insatser som bäst motsvarar behoven för den enskilde brukaren.
• Om dagens ersättningssystem driver upp kostnaderna utan att enskilda brukare får det bättre. Genom att medlen betalas ut som en schablon gynnas de utförare som håller löner och övriga kostnader nere, skriver Åsa Regnér.
• Vilken roll vinstintressena har spelat för kostnadsutvecklingen.
• Varför män är överrepresenterade som assistansberättigade.
• Översynen ska ske i nära samverkan med företrädare för brukarorganisationerna.

Inget i denna utredning tar upp det som viktigast.
Hur ser man till att de mänskliga rättigheterna för personer med funktionshinder säkerställs. Genom att garantera att ingen kan stå utan en insats inom LSS. Det är frågan som borde utredas.

Sist kan man också   läsa att översynen ska ske i samverkan med brukarorganisationerna. Men vad får dem att säga till om i utredningen? Tyvärr tror jag att det inte blir särskilt mycket…

Niklas Pajuste
sekreterare

Muntlig förhandling eller inte?

I förvaltningsrätten är handläggningen av målen i huvudsak skriftlig. Ibland kan den skriftliga utredningen kompletteras med en muntlig förhandling. Vid skriftlig handläggning träffas aldrig parterna utan istället redogör parteran skriftligt varför man tycker på det ena eller andra sättet. Förvaltningsdomstolarna avgör sedan ärendet på det skriftliga underlaget som har inkommit.
Ibland kan undantag göras och begär den enskilde muntlig förhandling så beviljas detta i de allra flesta fall. Syftet med den muntliga förhandlingen är att den ska komplettera den skriftliga handläggningen så att målet blir så väl utrett som möjligt. Rättens beslut grundar sig på både den skriftliga utredningen och det som kommer fram vid förhandlingen.

Enligt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och hur Europadomstolen har tolkat nyss nämnda konvention så har den enskilde rätt till muntlig förhandling om denne begär det och kan visa på varför muntlig förhandling i målet är behövligt.

När ska man som enskild begära muntlig förhandling? Det finns inget givet svar på denna fråga, men några omständigheter som är viktiga att reflektera kring vid valet. Innan man begär muntlig förhandling måste man gå igenom sin skriftliga bevisning och bedöma hur stark den är. Har man väldigt bra intyg är en muntlig förhandling ofta helt onödigt att åberopa, och man tar dessutom en risk att motparten lyckas få domstolen att uppfatta intygen på ett annat sätt genom att exempelvis pressa intygsskrivaren som kanske är väldigt nervös och inte van vid denna typ av situation.

Har man däremot kommit fram till att muntlig förhandling är det bästa för att stärka sin sak måste man börja fundera kring strategier och vilka vittnen man vill kalla. De vittnen som man väljer att kalla bör man prata med innan och förbereda vad en förhandling innebär och vilka frågor de kan förväntas få. Detta så att det inte blir som en chock för vittnena vad som händer utan att de känner sig väl förberedda. Något som jag märkt mer på senare tid är att domstolen meddelar att det åberopade vittnen som man har förberett och byggt upp förhandlingen kring, anses som onödigt eller överflödigt och avvisar vittnesförhören. Detta tycker jag är oerhört märkligt, domstolen har ingen aning om vad vittnen kan tänkas säga och det finns såklart en anledning till att vi som part i processen har kallat in dessa personer. Min känsla är att domstolen i dessa fall inte ”orkar” med vittnesförhören.

En ytterligare fördel med en muntlig förhandling är att domstolen måste sätta sig in i ärendet på ett annat sätt, och får en större förståelse för situationen som den enskilde befinner sig i då de får se personen i fråga och höra personer berätta om hjälpbehovet. Domstolen har det yttersta ansvaret för att målet blir tillräckligt utrett.

Avslutningsvis kan jag säga till de som känner en rädsla för en muntlig förhandling i förvaltningsrätten att det inte är som rättegång på film eller i Tingsrätten, stämningen är betydligt lugnare och stämningen trevligare. Så jag tycker att om man ser att ens möjligheter till bifall ökar med en muntlig förhandling, tveka inte att begära det.


//Niklas
Jurist

Olika ersättningar i olika kommuner

Assistansersättningens timbelopp för år 2015 blir enligt beslut från regeringen 284 kr/timme. Den nya ersättningen innebär en ökning med 4 kr eller 1,4 procent, vilket är den lägsta höjningen någonsin. Flera kommuner i Sverige har fattat beslut om att ersätta privata anordnare av personlig assistans enligt LSS med ett schablonbelopp som är avsevärt lägre än det schablonbelopp som regeringen fastställer för assistansersättning för varje år enligt SFB. Vad som också är gemensamt för dessa beslut är att kommunerna inte utgår från varje kunds enskilda kostnader.

Assistansersättning avsågs ursprungligen svara mot faktiska kostnader för lämnad assistans, dock högst ett visst av regeringen bestämt belopp per timme. Någon motsvarande reglering infördes inte i LSS. Av förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 175) står det dock att det belopp som regeringen varje år bestämmer som den högsta ersättningen per assistanstimme med stöd av SFB bör vara vägledande även i fråga om det ekonomiska stödet från kommunen enligt 9 § 2 LSS.

Kammarrätten i Sudsvall har i målnr 450-13 prövat frågan om skäliga assistanskostnader. I domskälen redogör man följande;
Reglerna om ekonomsikt stöd för skäliga kostnader för personlig assistans är avsedda för att ge den enskilde valfriheten ifråga om att få sin personliga assistans ordnad direkt genom kommunen utan att belastas av några kostnader, eller att anordna assistansen själv med finansiering av kommunen (eller assistansersättning i den utsträckning sådan utgår). Det är alltså fråga om alternativa sätt att tillgodose den enskildes behov.

Vid bedömning om de verkliga kostnaderna är skäliga bör utgångspunkten vara schablonbeloppet.

Det måste enligt Kammarrättens mening finnas ett förhållandevis vitt utrymme för att, åtminstone inom ramen för schablonbeloppet- relativt fritt fördela kostnaderna för den personliga assistansen på så sätt som bedöms bäst utan att den enskilde riskerar att bli utan ekonomisk stöd för de verkliga kostnaderna för insatsen. Ett annat synsätt – i strid med syftet med reglerna – kunna begränsa valfriheten. På grund av det ovan anförda och då de verkliga kostnaderna inte överstiger schablonbeloppet, finner Kammarrätten att kostnaderna får anses skäliga.


Med nuvarande regler är assistansersättningen avsedd att täcka de verkliga kostnader som den enskilde har för sin assistans, dvs. lönekostnader samt kostnader för administration m.m. Den ersättningsberättigade behöver bara redovisa hur många assistanstimmar som har utförts för att erhålla assistansersättningen. Inom ramen för det fastställda beloppet får den assistansberättigade själv avgöra hur stor del av beloppet som ska användas till lön och andra anställningskostnader och hur mycket som ska användas till administration och andra kringkostnader.

Jag hoppas verkligen att det blir ändring kring detta och att samtliga kommuner i Sverige börjar betala ersättning motsvarande schablonbeloppet enligt SFF. Hur ska kommunen kunna bedöma vad som är skäligt utan att ta hänsyn till faktiska kostnader för varje enskild person?

Niklas
Jurist

Assistans i familjen

Lördagen den 7 november lyssnade jag på Anna Hallgren och Veronica Hedenmark som höll varsin föreläsning om assistans i familjen. Anna som även har en funktionshindrad dotter berättade om hur hennes familj får vardagen att fungera med två som har assistans.

Vi fick en inblick i hur assistansen möjliggör för hennes dotter att prova på idrotter, och andra aktiviteter. Samt gör att familjen kan åka på semestrar, resor m.m. Annas föreläsning var full av värme och humor samt även allvar och jobbiga detaljer, vilket naturligtvis är en del av vardagen när man lever med funktionshinder.

När hon hade vänner som assistenter så skiljde hon på de olika rollerna på ett väldigt bra sätt. När vännen jobbade då var det en ren arbetsrelation och då kunde vännen duka fram allt för en fika, för att sen lämna Annas hem och komma tillbaka 5 minuter senare men då som vän och inte assistent.

Den andra föreläsning hölls av Veronica Hedenmark som nyligen har blivit mamma till William. Veronica är en av få kvinnor med svår OI som har fått barn. Veronica höll en mycket bra och stundtals gripande föreläsning om alla fördomar och motgångar hon har varit med om under sin graviditet och även efter.

Att samhället inte alltid accepterar föräldrar med funktionshinder är inget nytt. Men att man som Veronica kunde få så oerhört mycket elaka kommentarer, och bli så motarbetad bara för att man har en dröm om att bli mamma. Trodde jag inte var möjligt i dagens moderna samhälle.

När man blir ifrågasatt som förälder bara för att man har ett funktionshinder så det något som är galet.

/Niklas, sekreterare Assistansjuristerna

Funka för livet del 2

Att leva med tvångssyndrom handlade den föreläsning om som jag lyssnade på under mässan. Vad är då tvångssyndrom?
Om man lever med tvångssyndrom så måste man upprepa sina handlingar, flera gånger eftersom man tror att något hemskt ska hända. Ifall man glömmer stänga av spisen, eller glömmer att ställa larmet på väckarklockan för att ta några exempel.

Det kunde ta Malin som höll föreläsningen två timmar att gå ut, pga alla saker som hon måste göra för att lämna sin lägenhet. Hon baserade sitt liv på olika tal som 3 och 7, så hon gjorde ofta saker 3 eller 7 gånger. Medans 9 var ett tal som hon undvek då det förde otur med sig. Att ha tvångssyndrom är fruktansvärt, det kan göra att man mer eller mindre blir fången i sitt eget hem. Olika saker som att mattfransarna måste ligga perfekt, man måste tända och släcka lampan ex antal gånger, kolla om spisen är avstängd flera gånger m.m. Tvånget gör att man får en väldig ångest när man inte har kontrollen. Men i Malins fall så kunde hon exempelvis gå hemifrån när någon annan var hemma, för då lämpade hon över ansvaret på den personen. På så sätt slapp hon sitt tvång och den ångest som den medför. Hon fick till och med kompisar att skriva kontrakt där dem tog på sig ansvaret för olika saker som kunde hända. Det var ett annat sätt för henne att gå runt sina tvångshandlingar.

På det hela taget en intressant och lärorik föreläsning

Niklas Pajuste

Måltider – inte bara ett grundläggande behov

En person kan behöva mycket stöd och hjälp runt en måltid. Det kan gälla allt från att bestämma vilken mat han eller hon önskar äta, handla, tillaga, duka och dela maten till att inta måltiden. Det är dock inte alla moment runt en måltid som kan betraktas som grundläggande behov (RÅ 2009 ref. 57). Hjälp med att laga mat, duka fram och av mat, att få mat på tallriken, att skära och dela mat anses inte vara av den personliga karaktär som krävs
(RÅ 2009 ref. 57). Av Högsta förvaltningsdomstolens dom i RÅ 2010 ref. 17 och efterföljande kammarrättsdomar framgår att tillsyn även kan ingå i beräkningen av andra
personliga behov. I dessa domar har det varit fråga om tillsyn som andra personliga behov när den försäkrades funktionsnedsättning inneburit att någon behöver ha tillsyn över den försäkrade därför att skadliga situationer kan uppstå för den försäkrade själv eller andra.

Just behovet av tillsyn som ett övrigt behov vid måltider har vi i vårt arbete märkt att framförallt vissa kommuner bortser ifrån detta. Är det inte grundläggande behov så är det inget behov enligt flera bedömningar som vi har sett på senaste tiden. Om detta beror på kanskapsbrist eller att kommunen ser en chans att spara pengar på låter jag vara osagt. Att detta skiljer så markant mellan olika kommuner påverkar såklart rättssäkerheten.

Det är oerhört viktigt att medborgarna i ett land känner en tilltro till myndigheter. rättsväsendet. Lagar och regler ska gälla för alla och de ska vara konsekventa. I Sverige har vi ofta en stark tilltro till myndigheter. Vi förväntar oss korrekta svar och litar på den information de lämnar. Så ska det också vara men efter att ha jobbat mycket mot myndigheter är känslan att det är en stor övertro på myndigheter.  Tråkigt nog har myndigheterna ibland för stark tilltro till sig själva och man kan göra lite ”som man vill”. Deras ord är lag – även om den lagen i sig inte är den samma som gäller för resten av Sverige.


//Niklas
Jurist

Förvaltarskap

Hej på er alla. Mitt namn är Mattias Hadodo, ny jurist här på Assistansjuristerna.
Just nu håller jag, tillsammans med mina kollegor, på med ett väldigt intressant ärende angående förvaltarskap och det ansvaret som det innebär. En assistansberättigad kvinna har anordnats förvaltarskap av överförmyndarnämnden i Skellefteå kommun. Kvinnans förvaltare har tagit sig friheten att utfärda ett kontaktförbud gentemot kvinnans familj, helt emot gällande lagstiftning. Lagen om kontaktförbud anger att ett kontaktförbud endast kan utfärdas av åklagare (domstol). Vid frågan varför detta gjorts, svarar förvaltaren att det är huvudmannens (kvinnans) vilja att det skall vara så här.

Nu är ju ärendet inte så enkelt som det låter men det vi kan konstatera här är att en förvaltare tagit sig friheten att, helt olagligt, utfärda ett kontaktförbud gentemot kvinnans familj. Ett kontaktförbud ansöker man om hos åklagare eller polis, därefter handläggs ärendet av en behörig åklagare.
Ärendet är nu mycket mer komplicerat än så här. Jag ville endast ta upp en intressant aspekt i det hela eftersom många assistansberättigade personer har anordnats förvaltarskap.
Vill ni läsa mer om detta kan ni förstås läsa mer om fallet med Alice Babs och hennes förvaltare, ganska likt det ärende vi jobbar med just nu:
http://www.expressen.se/noje/forvaltaren-styr-over-90-ariga-alice-babs-liv/

Väl mött!

/ Mattias, jurist

   

Dom i HFD som kan få förödande konsekvenser

För att personlig assistans för aktiv tillsyn av övervakande karaktär ska beviljas på grund av medicinsk problematik krävs i första hand att det rör sig om egenvård, eftersom assistansersättning inte får lämnas för sjukvårdande insatser. Det kan röra sig om vård av teknisk karaktär i den mening att behovet i mycket stor omfattning handlar om egenvård som inte personen själv kan hantera eller där brister i tillsyn kan medföra risker för personens hälsa.
Aktiv tillsyn kan även bli aktuellt i situationer där ett tillstånd kan inträffa som kräver akut vård. Det krävs då att personen inte själv kan uppmärksamma när detta tillstånd uppstår och att han eller hon inte självständigt kan hantera situationen om den inträffar. Tillsynen förutsätter kännedom om sjukdomen som sådan, om personen och hur den yttrar sig hos honom eller henne. Det ska även finnas en viss frekvens och allvarlighetsgrad i den medicinska problematiken.

Den 25 juni 2015 kom en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (målnr 3527-14) som kommer kunna få stora för framtida bedömningar gällande personlig assistans. Domen innebär ett klargörande av vilka som kan omfattas av det femte grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”. Endast personer med psykiska funktionsnedsättningar har rätt till personlig assistans för ett sådant behov. Försäkringskassan har klargjort att deras inställning är att annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper måste kunna kopplas till något av de andra fyra grundläggande behoven för att utgöra ett grundläggande behov.

Detta kommer drabba personer med övervakningsbehov på grund av medicinsk problematik. Det kan vara personer som har terapiresistent epilepsi som måste övervakas på grund av risken för att få ett anfall. Övervakning inryms ju inte i de övriga grundläggande behoven; personlig hygien, måltider, på och avklädning eller kommunikationssvårigheter. Det femte grundläggande behovet infördes för att säkerställa att barn och ungdomar med medicinsk problematik skulle kunna få assistans även om de inte hade behov av hjälp med de andra grundläggande behoven.

Vi har redan fått ett beslutförslag från Försäkringskassan där de avser att dra in assistansersättningen för en av våra klienter med hänvisning till denna dom. Vår klient hade ansökt om en utökning då hjälpbehoven har ökat och hans beslut inte räcker för att täcka hjälpbehoven och så kommer ett förslag på en indragning av ersättningen helt och hållet. Detta kom såklart som en chock för familjen. Hur ska deras son nu kunna få den hjälp som han behöver?

Det saknas en grundtrygghet för personer med assistans idag, vilket detta är ett tydligt exempel på. Har inte funktionsnedsättningen ändrats och hjälpbehovet minskats så dramatiskt så att det går under tjugo timmar ska det heller inte dras in eftersom förhållandena är de samma. I det aktuella fallet ska man poängtera att Försäkringskassan förhalat sin utredning i väntan på denna dom för att kunna dra in ersättningen. Handläggningstiden har varat i över 8 månader.

Om vår klient lämnas ensam kan konsekvensen av det innebära fara för dennes liv och hälsa. Det krävs dessutom att assistenten har ingående kunskaper om personen och dennes funktionshinder för att hjälpen ska vara möjlig att ges. Hur ska detta tillgodoses när assistansersättningen ska dras in?


Niklas
Jurist

Funka för livet del 1

Nu är Funka för livet mässan över för den här gången.
Mässan var i Halmstad, som är en mycket trevlig stad.
Tidigare i år var en mässa i Karlskrona och senare i vår kommer en mässa i Växjö som jag berättat om i mina tidigare inlägg.

På de här mässorna får vi möta människor som har frågor om allt, från om man kan arbeta med sjukersättning till vad för nya regler och tillämpningar som gäller inom LSS. Även frågor om hur vår verksamhet finansieras är vanligt.

Varför är det då viktigt för oss att synas på dem här mässorna?
Jo för många gånger så finns det människor som är i en hopplös situation, där dom inte vet hur dom ska få hjälp. Man får ingen information av myndigheter vart man ska vända sig och hur man ska klara sig, när man ställs inför en helt ny situation efter ett indraget beslut t.ex.

Nästa vecka skall jag berätta om den föreläsning som jag var på under mässdagarna. Den handlade om att leva med tvångssyndrom, vilket var intressant och lärorikt att lyssna på.

/Niklas Pajuste



 

Funka För Livet i Halmstad den 19 oktober

Idag är Assistansjuristerna på plats under Funka För Livet på Halmstad Arena.

Jag (Didrik), Niklas, Jill och Jill är på plats för att svara på dina frågor om personlig assistans. Under dagen har vi även lyssnat på intressanta föreläsningar som Kim Anderssons "Skärp dig för fan" om hur det kan gå när vården inte bemöter en på ett riktigt korrekt sätt.

Dagens monterspaning lyckades jag göra hos Findus, de har länge arbetat med ett koncept för specialmat med högt proteinvärde i olika konsistenser som kan serveras på sjukhus, serviceboenden osv. Det jag tyckte var väldigt roligt var att de börjat med portionsförpackningar som kan köpas av privatpersoner. Så ville ge ett snabbt tips om att detta skall vara tillgängligt att beställa hos ICA.
En av anledningarna till varför jag tyckte detta var så bra (förutom att jag älskar mat) var att det tyder på en trend där företag börjar rikta in sig mer mot individuella behov och kan leverera bra produkter som kan hjälpa människor utanför vården att må bättre.

Imorgon fortsätter mässan, på återseende.

/Didrik Viklund
Informatör, Assistansjuristerna

Att resa

Alla som någon gång har varit på resor av olika slag, vet att det är mycket som ska stämma.
När man ska resa med färdtjänst i annan kommun så står man ibland inför helt nya utmaningar. Som man inte har räknat med.

Många gånger har jag åkt färdtjänst i ett annat län, med utomlänsbiljetter. Vilket alltid har fungerat väldigt bra och inte varit något problem.

Men ska man åka till Halmstad så är det inte lika enkelt.
I flera dagar har jag försökt boka mina resor med ett lokalt taxibolag, men gång på gång fått svaret att resorna blir svåra att boka.
Pga att det inte vet när deras rullstolstaxi bilar är lediga.
Dem ville att jag skulle boka dagen innan, för att då först kunde de se vilken tid jag skulle få åka. Det kunde bli både före och efter önskad tid. Vilket inte fungerar då man har viktiga tider att passa.
Attityden ändrades drastiskt då jag nämner att jag kommer från Stockholm, varför kan man fråga sig?
Det som är ännu märkligare är att när min kompis som kommer från Göteborg provar att boka, så får hon ett helt annat bemötande.

Ska man inte som taxibolag bemöta alla kunder på samma sätt?
Ge samma service och bemötande oavsett var i landet dem kommer ifrån?

Niklas Pajuste

Vägledning

Nyligen publicerades en intervju med Lennart Erlandsson lektor i juridik, angående Försäkringskassans nya tillämpning och vägledning gällande personlig assistans.
Där han tar upp att Försäkringskassans vägledning av handläggarna väger tyngre än lagens intentioner. Allt detta började efter ett intern meddelande i november 2007 med instruktioner hur de grundläggande behoven skulle bedömas.

Det här har gjort att en hårdare bedömningen av assistans trädde i kraft under 2008. Den Dom som kom i regeringsrätten 2009,
målnr 5321-07 som slår fast att bara de mest integritetskänsliga delarna av det grundläggande behoven som ska räknas.
Det kom att bli en vägledning för Försäkringskassan vid bedömning om en person har rätt till assistans.

Detta har gjort att allt fler har blivit av med sin assistans, under de senaste åren.
Även avslag på ansökan om personlig assistans har ökat kraftigt.
Tack vare att lagens intentioner inte längre står i fokus.

Det sista förslaget är att man ska bestämma vilka behov som kan ge personlig assistans enligt vad jag förstår i en standard mall.
Det här skulle göra det lättare att få assistans men man skulle få färre timmar. Vilket vore katastrof för väldigt många människor, som inte längre skulle få sina liv att fungera.

Niklas Pajuste

Nya medarbetare

Assistansjuristerna är en fullservicebyrå och vi hjälper personer med funktionshinder med ärenden att ansöka och överklaga personlig assistans och assistansersättning.

Just nu söker vi på assistansjuristerna nya medarbetare inom humanjuridik och migrationsjuridik.
För vi hjälper också personer med funktionshinder att få asyl i Sverige. Ska tilläggas att det är de enda asyl ärenden som vi åtar oss.

Vår prioritet är som alltid personer i alla åldrar med fysiska och mentala funktionshinder. 

Tyvärr jobbar vi i uppförsbacke dagligen då allt fler förlorar sin assistans både hos Kommunerna och hos Försäkringskassan.

Vill man läsa mer om utvecklingen inom assistans, så kan jag rekommendera att man läser artikeln som publicerades i Föräldrakraft. Artikeln är skriven av Veronica Hedenmark och tidigare justitieminister Tomas Bodström.

http://www.foraldrakraft.se/articles/assistans/debatt-vi-är-många-som-har-fått-nog

Den tar upp utvecklingen inom assistans de senaste åren, på ett väldigt bra sätt.

Niklas Pajuste

Funka för livet 15 september 2015

Då var det dags för dag två på mässan Leva och fungera, vilket innebär nya möten och nya föreläsningar.

Dagens dragplåster vad gäller föreläsningar var utan tvekan Mikael Anderssons föreläsning. Mikael föddes utan både armar och ben och berättade kring hur han har fått kämpa sig till saker som andra bara tar för givet. Han är idag en av Sveriges och Norges populäraste föreläsare och han är gift och har fyra barn. En väldigt inspirerande föreläsning kring motivation och vilja och modet att våga tro på sig själv och vad man kan uppnå med det. Mikael möttes av rungande applåder efter sin mycket givande föreläsning.

En annan föreläsning som var väldigt intressant var Annika Zetterlunds kring att resa med rullstol. Det fanns en hel del utställare som arrangerar resor för funktionshindrade, men det är så mycket mer som man  kanske inte tänker på när det gäller dessa resor. Hur anpassat och tillgängligt det resmål man valt är brukar variera kraftigt. Vissa länder ligger väldigt långt efter Sverige vad gäller just tillgänglighet och Annika är noga med att understryka att man inte ska ha för stora förväntningar på detta före man åker. Det är också alltid bra att höra sig för innan man åker. Ett resmål som har varit väldigt bra är Teneriffa och en storstad som också fungerade väldigt bra var Barcelona, mycket på grund av att de tidigare arrangerat Paralympics och sedan byggt vidare på detta efteråt.

Den föreläsning som jag hade bestämt mig för att prioritera idag var annars Försäkringskassans föreläsning kring ”en enklare vardag för personer med funktionsnedsättning”.  Försäkringskassan är noga med att de vill göra allt för att underlätta för den enskilde människan och att denna inte ska behöva känna sig bevakad och ifrågasatt. De jobbar nu också mycket för att kunna få ner handläggningstiderna, vilket de hoppas kunna få stegvis så att den enskilde ska få leva så kort tid som möjligt i den ovisshet som det innebär. En variant som de haft på prov nu under våren och håller på att utvärdera är att den enskilde får en kontaktperson hos Försäkringskassan för samtliga ärenden, oavsett vad det gäller. Detta för att den enskilde ska enkelt kunna komma i kontakt med personen och framförallt vet vem de ska kontakta.

Ett möte som berörde starkt under dagen var annars när en före detta LSS-handläggare kom förbi Assistansjuristernas monter. Hon hade jobbat handläggare under flera år men orkade till slut inte vara kvar på grund av hennes minskande möjlighet att göra rättvisa bedömningar då hon fick nya direktiv hela tiden uppifrån om hur de kan spara pengar och alltså minska eller dra in beslut. Det var oerhört frustrerande för henne att sitta i hembesök och veta att jag kommer att tvingas minska din hjälp och med det ge dig sämre förutsättningar till att kunna leva ett innehållsrikt liv. Hon har nu utbildat sig till arbetsterapeut istället och vill på det sättet kunna hjälpa de människor som behöver det allra mest.
Efter två späckade dagar med många möten och tågbyten är det bara att ladda om för vardagen imorgon då hembesök och klientmöten väntar.
Tack för dessa dagar Karlskrona!

//Niklas
Jurist

Funka för Livet 14 september 2015

Då var det tid för mässan Funka för Livet i Karlskrona. Resan påbörjades ner hit från Stockholm igår på kvällen och jag kom fram till Karlskrona imorse vid 09.30 och mässan drog igång 12.00.  Då skulle allt vara förberett och allt vara på plats med Assistansjuristernas monter och material.  Mässan är en stor mötesplats för alla med funktionsnedsättningar, alla som arbetar inom hjälpmedel, assistans, service och tjänster för brukare i alla åldrar.  Funka för livet är en viktig mässa för att kunna hålla sig ajour med tjänster och produkter inom tillgänglighet och funktionsnedsättning som här visas upp av kommuner, landsting, organisationer och lokala- och rikstäckande organisationer.
Som vanligt på mässor handlar det mycket om att möta många människor med väldigt olika livsöden. Något som berörde extra idag var en pappa jag pratade med som äntligen hade fått assistans för sin dotter med ett mycket komplext funktionshinder. Men nu var problemet att de inte kunde anställa assistenter som kunde hjälpa henne då det är en väldigt avancerad assistans som ställer höga krav på assistenterna. Assistansbolaget gör vad de kan men det räcker alltså inte i detta fall då de ej kan bemanna de beviljade timmarna på grund av för få assistenter med den rätta kunskapen.  Försäkringskassan har nu hört av sig kring varför de inte utnyttjat sina beviljade timmar och informerat att det kan innebära nedskärningar i beslutet. Familjen får alltså fortsätta att kämpa, när de trodde att allt var klart för en tid framöver.  De vill verkligen inte att deras dotter ska måsta flytta till något boende på grund av detta.

Jag pratade med en annan mässbesökare och dennes vårdnadshavare kring kommunikation och vad det innebär. Hon hade fått avslag på sin assistans mycket på grund av att kommunikationen ej sågs som grundläggande då den inte skedde med utomstående/tredje person. I nuvarande situation är det omöjligt för henne att kunna vara med på så många aktiviteter utanför hemmet då beslut om assistans saknas och hennes föräldrar måste arbeta för att försörja familjen. Försäkringskassan och kommunen menar att man inte kan utgå från hur den assistanssökande vill leva eller skulle kunna leva med assistans, utan istället för nu rådanade omständigheter. Med detta resonemang är det i stort sett omöjligt att få assistans beviljad. Ärendet är överklagat av assistansbolaget och behandlas nu av Förvaltningsrätten.
Mässan har ett stort handikappsidrottstorg där mässbesökarna får prova på olika aktiviteter, exempelvis paracykel, tennisrullstol och rullstolshandboll. Här möttes man av väldigt engagerade instruktörer som informerade kring de olika aktiviteterna och peppar de som prövade på att själva utöva aktiviteterna. Detta är också ett populärt inslag för alla de skolungdomar som är på plats på mässan.

Det är gott om föreläsningar som avlöser varandra på olika scener under dessa två mässdagar. Det stora dragplåsteret idag var Aron Andersons föreläsning om inspiration, motivation och drivkraft. Aron blev 2013 historisk då han som första person i rullstol besteg toppen av Kebnekaise. Han har dessutom klarat en svensk klassiker (Vasaloppet, Lidingöloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen). Aron är en stor inspirationskälla för många och han är tydlig med att livet handlar mycket om vad vi gör med förutsättningarna och att man ser lösningar istället för problem.

Det är vanligt att personer med funktionsnedsättningar klumpas ihop, som om de vore en enda homogen grupp, när det i själva verket är så att det är individer som har helt skilda funktionsnedsättningar och även lever helt skilda liv, precis som med personer utan funktionsnedsättningar. Jag tycker att fler organisationer och grupper i samhället bordebesöka mässan för att få möjlighet att bilda nya uppfattningar och kanske bli av med sina fördomar och förutfattade meningar.


Niklas
Jurist

Assistansjuristerna stödjer Hedenmark Hallgren Podcast

Assistansjuristerna stödjer Hedenmark Hallgren Podcast, en Podcast om att vara förälder med personlig assistans.
Besök http://www.hedenmarkhallgren.seeller prenumerera direkt på iTunes:
https://itunes.apple.com/se/podcast/hedenmark-hallgren-podcast/id999883164?mt=2&ign-mpt=uo%3D4

Assistansjuristerna på Assistansbloggen

Du kan även följa Assistansjuristerna på assistansbloggen. Där hittar du förutom våra inlägg även inlägg från Veronica Hedenmark som skriver om att vara förälder med funktionshinder och ha personlig assistans. Läs även inspirerande resebloggar som visar på vad som kan vara möjligt med personlig assistans.

www.assistansbloggen.se

Ledig tjänst - Jurist med engagemang för humanjuridik

Juristbyrån Assistansjuristerna fortsätter att expandera och nu söker vi en humanjurist på heltid med inriktning funktionshinder för möta den stora efterfrågan på våra tjänster.

Stationeringsorten är på kontoret i Stockholm men resor över hela Sverige förekommer.

Det är ett tufft och viktigt arbete som utförs, där vi ofta möter stort motstånd, som jurist hos oss måste du känna för klienterna som tillhör en utsatt grupp och förstå ditt ansvar gentemot klienterna.

Kvalifikationer

Du ska ha avlagt kandidatexamen i juridik och ha fem års yrkeserfarenhet. Du ska ha mycket goda kunskaper inom LSS och LASS, goda kunskaper i socialförsäkringsjuridik samt erfarenhet av skriftlig processhandling och gärna erfarenhet av muntlig förhandling i domstol och processföring.

Du ska vara van att tala inför publik, och kunna hålla egna föreläsningar inom området.

Vi söker dig som har personlig integritet och gott omdöme. Du är en välplanerad och organiserad person, van att arbeta systematiskt, självständigt och resultatinriktat. Du måste vara proaktiv, driven och ansvarstagande.

Det ingår även resor, inrikes med övernattning, helg- och kvällsarbete i tjänsten. Du har till uppgift att medverka i olika event för att kunna utvecklas med varumärket som står för kompetens, kvalitet och engagemang.

Välkommen med en skriftlig ansökan innehållande personligt brev, CV och referenser senast den 24/9 till sekreterare@assistansjuristerna.se

Tillträde den 1 oktober.

Intervjuer kommer att hållas löpande av kontorschef Niklas Fjällström.

Ledig Tjänst - Jurist med engagemang för migrationsrätt

Juristbyrån Assistansjuristerna fortsätter att expandera och nu söker vi en migrationsjurist på heltid med inriktning funktionshinder för möta den stora efterfrågan på våra tjänster.

Stationeringsorten är på kontoret i Stockholm men resor över hela Sverige förekommer.

Det är ett tufft och viktigt arbete som utförs, där vi ofta möter stort motstånd, som jurist hos oss måste du känna för klienterna som tillhör en utsatt grupp och förstå ditt ansvar gentemot klienten.

Juristens uppgift är att biträda personer med funktionshinder i socialförsäkringsmål/LSS i förvaltningsdomstolarna. Processföringen är huvudsakligen skriftlig men muntliga förhandlingar förekommer.

Kvalifikationer

Du ska ha avlagt kandidatexamen i juridik och ha fem års yrkeserfarenhet. Du ska ha mycket goda kunskaper i migrationsrätt, goda kunskaper i socialförsäkringsjuridik samt erfarenhet av skriftlig processhandling och muntlig förhandling i domstol.

Vi söker dig som har personlig integritet och gott omdöme. Du är en välplanerad och organiserad person, van att arbeta systematiskt, självständigt och resultatinriktat. Du måste vara proaktiv, driven och ansvarstagande.

Det ingår även resor, inrikes med övernattning, helg- och kvällsarbete i tjänsten. Du har till uppgift att medverka i olika event för att kunna utvecklas med varumärket som står för kompetens, kvalitet och engagemang.

Du är väl förtrogen med lagar som LSS och LASS. Men främst ska du vara lösningsfokuserad, förstå vikten av ditt arbete och att inställningen till ditt arbete kommer att vara avgörande för vilka resultat du kommer att uppnå i vår organisation.

Välkommen med en skriftlig ansökan innehållande personligt brev, CV och referenser senast den 24/9 till sekreterare@assistansjuristerna.se

Tillträde den 1 oktober.

Intervjuer kommer att hållas löpande av kontorschef Niklas Fjällström.

Ett år

Den 1 september i år hade jag jobbat ett år hos Assistansjuristerna.
Att jag skulle jobba som sekreterare på en juristbyrå var nog något jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Men ibland händer det oväntade saker i livet.

Att jobba med att hjälpa människor är oerhört givande och lärorikt i många avseenden. Även om det ibland kan vara hemskt och tragiskt många gånger. Samtidigt som det kan vara glädjande och roligt när någon  får hjälp. Lite upp och ner precis som livet i övrigt.

Bra arbetskollegor är nog en förutsättning för att man ska trivas.
Där har jag haft en väldig tur. Vill passa på att tacka både nya och gamla kollegor som verkligen gjort att det varit roligt att gå till jobbet.

Niklas Pajuste
sekreterare
Assistansjuristerna

Assistansjuristerna på mässor

Under hösten och våren kommer vi på Assistansjuristerna att finnas på följande Funka för livet mässor:
Karlskrona 14-15 september,
Halmstad 19-20 oktober samt
Växsjö den 20-21 april 2016.
Vi kommer också att finnas på Kista mässan Hjultorget hjälpmedelsmässa den 24-25 maj 2016.
Dessa mässor samlar människor som på olika sätt jobbar med hjälpmedel, assistans, bilanpassning och mycket annat.
Att vara med på dessa mässor är väldigt berikande och lärorikt,
då man träffar många nya människor.
Som har väldigt skilda erfarenheter och livsöden,
vilket ger en ökad kunskap om allt som rör funktionshinder.

På en del av mässorna som jag har deltagit i, har det även varit föreläsningar i olika ämnen. Den sista föreläsning som jag lyssnade på var om att vara syskon till en någon med funktionshinder. Vilket jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg.

Jag rekommenderar alla som har funktionshinder eller har anhöriga med funktionshinder att besöka mässorna.

Niklas Pajuste

Sekreterare
Assistansjuristerna

Överklagan direkt till förvaltningsrätten

Att en enskild får ett beslut som den inte är nöjd med från en kommun är inte ovanligt. När man inte är nöjd med ett sådant beslut får man inge ett förvaltningsbesvär. Ett förvaltningsbesvär är klagomål från en privatperson som har drabbats av ett beslut som en kommun fattat. Det kan till exempel handla om bygglov eller socialt stöd såsom LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade).
Om du exempelvis vill överklaga ett beslut som din kommun fattat, skickar du alltså överklagandet enbart dit. Du måste skicka in överklagandet inom viss tid efter det att du fått del av beslutet. Det framgår av beslutet hur lång tid du har på dig.
Myndigheten som fattat beslutet prövar sedan om överklagandet kommit in i rätt tid. Om det har det, skickar myndigheten vidare överklagandet och andra handlingar till förvaltningsrätten. När någon begär att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad, så kallad laglighetsprövning, ska ett sådant överklagande lämnas in direkt till förvaltningsrätten.
Att skicka in ett överklagande direkt är något som varierar mellan olika kommuner i Sverige. Vissa gör som de ska och skickar överklagandet med vändanade post till Förvaltningsrätten.  Andra gör det inte. Det kan ta 2-3 veckor innan ett överklagande från en enskild når Förvaltningsrätten i vissa kommuner. Detta är såklart helt oacceptabelt.  Den enskilde måste överklaga inom en viss tid men kommunen kan dra ut på ärendet utan att det får några konsekvenser för kommunen själv, men däremot stora för den enskilde.
Dels är handläggningstiderna redan väldigt långa i Förvaltningsrätterna idag, och desto senare det överklagandet kommer in desto senare kan också målet avgöras. Om den enskilde tidigare haft ett gynnande beslut och nu får ett avslagsbeslut från kommunen kan denne vilja försöka få inhibition i domstol och på så vis få behålla sitt tidigare beslut i väntan på att domstolen prövar saken. Om kommunen tar god på sig att skicka in överklagan finns risken att den enskilde står utan insatser ett tag då beslutet om indragning hinner börja gälla före det når domstolen.  Detta minskar även chanserna för den enskilde att få ett beslut om inhibition då domstolen inte förstår varför detta inte begärdes direkt. Kommunerna måste alltså tänka på i vilket syfte man arbetar och vilka konsekvenser deras agerande får för den enskilde.

Niklas
Jurist

Färdtjänst

Färdtjänst är något många behöver använda idag.
I Stockholm där jag bor finns det olika bolag som man kan anlita för att åka färdtjänst eller rullstolstaxi som det heter.

Tyvärr så kör många väldigt dåligt och tycks ibland tro att det är Formel 1 som de kör.  Det är ganska lika mellan de olika bolagen. Alla bolag har bra och dåliga chaufförer. Det som är tråkigt är att man oftast minns de dåliga chaufförerna eftersom de tyvärr är fler än de bra.

Jag har ibland varit med om riktiga mardrömsresor där man inte vet om man ska komma fram med livet i behåll.
Så ska det ju naturligtvis inte vara, och vid de tillfällena har jag fått reklamera resan eller snarare chaufförens körning.
Man tar då kontakt med det bolag man åkt med och talar om vad man har varit med om. Sen får de helt enkelt ta det med chauffören. Det här rekommenderar jag alla att göra om man har varit med om en obehaglig resa.

Niklas Pajuste

Synen på funktionshinder

Synen på personer med funktionshinder har faktiskt varit mycket värre än det är idag. Även om det kan vara svårt att tro ibland med ett stundtals otillgängligt samhälle, indragningar i den personliga assistansen m.m.

Förr sågs ofta ett funktionshinder som  Guds straff både för den enskilde och dennes familj.
Vilket visar hur man såg på detta förr.

För bara hundra år sen fick funktionshindrade inte rösta, då de många gånger var omhändertagna av fattigvården.
Vilket automatiskt gjorde att de blev omyndigförklarade av samhället.
 Ord som sinnesslö, invalid, krympling och efterbliven var namn som användes för att beskriva personer med olika funktionsnedsättningar.


Om man vill läsa mer om utvecklingen för personer med funktionshinder så rekommenderar jag att man går in på http://www.nordiskamuseet.se/artiklar/kort-historik-om-funktionsnedsattning

Niklas P

På lika villkor

Många människor har en hobby eller utövar en sport.

Att som funktionshindrad kunna utöva en hobby eller sport på lika villkor som en person utan funktionshinder, är ju inte alltid helt lätt.

För mig personligen så upptäckte jag schack, där jag kunde både spela och tävla på samma villkor som mina kompisar.
Vilket gav mig ett bättre självförtroende samt att jag fick en samhörighet med andra som delade samma intresse.

Nu kan ju inte alla spela schack, även om jag önskade att fler funktionshindrade gjorde det.
Jag tror det är viktigast är att hitta en hobby eller en sport att utöva, oavsett om man kan delta på lika villkor som alla andra. Man får sätta upp sina egna mål med det man vill göra och utgå från dem.

För alla har olika förutsättningar och att jämföra sig med andra mår man bara dåligt av. Det är i alla fall min erfarenhet.

/Niklas Pajuste

Långa handläggningstider – stor osäkerhet för den enskilde

Alla som ansöker om personlig assistans blir snabbt varse om den stora ovissheten som man får gå igenom under en lång tid. Från det att ansökan kommer in till dess att Försäkringskassan alternativt kommunen, fattar ett beslut är lång. Den som söker om personlig assistans eller utökning av sin assistans får vänta flera månader på att få ett beslut. Hur lång en handläggningstid får vara när det kommer till personlig assistans finns inte reglerat.

Förvaltningsmyndigheterna ska på ett självständigt sätt, och under eget ansvar, genomföra handläggningen i de ärenden de är ansvariga för. Förvaltningslagens 7§ innehåller bestämmelser om allmänna krav på handläggning av ärenden på förvaltningsmyndigheter. Denna paragraf gäller handläggning där en enskild är part i ett ärende hos en myndighet. Förvaltningslagen har som mål att främja rättssäkerheten genom att garantera en snabb och effektiv handläggning vid förvaltningsmyndigheter i myndighetsutövning mot enskilda individer. Begreppet rättssäkerhet innefattar ett krav på förutsägbarhet för de enskilda i ärenden vid myndigheter.

Vad gäller handläggningstider uttalade konstitutionsutskottet sig på följande vis inför den nya förvaltningslagen (betänkande 1985/86:21);
”Detta är en central fråga för de enskilda människorna men även för myndigheterna. Om behandlingen i många ärenden drar ut på tiden skapas lätt stora ärendebalanser. Myndigheterna får då ägna en hel del tid åt att besvara förfrågningar om ärenden som väntar på ett avgörande. Inte sällan uppkommer dubbelarbete genom att ärendena måste läsas in av olika handläggare. Det är dock den enskilde som hårdast drabbad av att ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet gå och vänta under lång tid på ett myndighetsbeslut som kanske gäller frågor som har avgörande betydelse för en persons ekonomi eller personliga förhållanden kan förorsaka otrygghet och personligt lidande, kanske också ekonomiska förluster. Det gäller här inte en ren servicefråga utan handlar i hög grad också om den enskilda människans rättssäkerhet”.

Här tycker jag att man fångar den centrala problematiken, dvs den stora otryggheten som uppstår för den enskilde. Ibland tror jag inte handläggare och beslutsfattare själva är medvetna om vilken situation de försätter den enskilde i när de drar ut på handläggningstiden. Att det inte finns någon yttre gräns för hur länge ett ärende kan pågå sätter ingen press på handläggarna, vilket är ett stort problem. Om det fanns tydliga riktlinjer gällande handläggningstiden som handläggarna ska följa, är jag övertygad om att det skulle ske en skyndsammare handläggning, utan för den skull att kvaliteten på utredningarna sjunker.

Jag har en klient som fick vänta i över ett år på att få ett beslut, trots att vi lämnat in intyg från läkare, arbetsterapeut, skolan, logoped, fritidsverksamheter och tandläkare. När beslutet väl kom var det på en sida och var ett avslag då kommunen inte tyckte att vår klient var berättigad till personlig assistans. Detta överklagade vi till Förvaltningsrätten som sände ärendet tillbaka till kommunen för att beräkna hur många timmar assistans som vår klient skulle beviljas. Kommunen överklagade men Kammarrätten beviljade ej prövningstillstånd. I nuläget väntar vi på att kommunen ska komma med ett nytt beslut. På grund av kommunens långa handläggning plus bristfälliga utredning har vår klient snart gått miste om 2 år av en insats som hon har rätt till. Detta exempel visar tydligt att bara för att det är en lång handläggningstid blir det inte utförliga utredningar.

Under mässan Leva och fungera som ägde rum i Göteborg tidigare i år ställde vi frågan om handläggningstider till Försäkringskassans representanter. De hade ingen klar gräns och menade på att om en gräns på exempelvis tre månader skulle sättas upp, skulle inget ärende handläggas snabbare än det, vilket alltså skulle få en dålig effekt. Av egen erfarenhet kan jag säga att ett ärende aldrig handläggs snabbare än tre månader, vare sig kommunen eller Försäkringskassan. Tre månader är dessutom relativt lång tid och jag är övertygad om att handläggare på såväl kommuner som Försäkringskassan skulle kunna färdigställa utförliga och genomarbetade utredningar på denna bestämda tid bara det fanns tydligare riktlinjer att arbeta efter.


LSS-lagens intentioner är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för den som omfattas av lagens personkrets. Målet är att den funktionshindrade får möjlighet att leva som andra. Denna grundläggande rättighet kommer inskränks på grund av långa handläggningstider, vilket såklart är mycket allvarligt.

//Niklas
Jurist

Bemötande

Hur bemöter man någon i rullstol eller permobil (elrullstol)?

Om man aldrig har träffat en person som sitter i rullstol,
och själv inte är funktionshindrad så förstår jag att man kanske blir nervös och inte vet hur man ska agera.

 Men svaret är enkelt man bemöter någon i rullstol precis som vem som helst. Man tar i hand och hälsar som vanligt.
 Man tar ögonkontakt, men man ställer sig inte på knä.
Utan föreslår då hellre att vid ett längre samtal kan gå någonstans där det finns stolar.

För om man ställer sig på knä så får den som sitter i rullstol en känsla av att vara ett barn och blir på så sätt förminskad.

 Sen finns det många som pratar direkt till assistenten, över huvudet på personen som sitter i rullstol.
Säkert för att man kanske känner sig osäker och inte vet hur man ska göra heller vad man ska säga. Det händer ibland då man är i en affär, att den som står i kassan pratar direkt till assistenten.
Tycker att bemötandet i affärer blivit bättre på senare år, tidigare var det väldigt ofta som expediter och andra pratade över huvudet på en.

Mitt råd är: Hur skulle du själv vilja bli bemött om du satt i rullstol.

/Niklas Pajuste

Funktionshindrade barns möjligheter att leva som andra barn

Personer med funktionshinder riskerar att befinna sig i en utsatt situation då de ofta är i behov av omfattande insatser för att kunna leva som andra, som de enligt LSS ska kunna göra.
Att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning innebär särskilda utmaningar och villkor i föräldrarollen. Föräldrarna måste anpassa sig till en ny verklighet där mycket kraft och energi går åt till läkarbesök, hantera kontakt med myndigheter osv. En vanlig avslagsgrund som Försäkringskassan och kommuner använder sig av är att detta ingår i det normala föräldraansvaret.

Viktigt att komma ihåg är att både LSS och Socialförsäkringsbalken (SFB) är rättighetslagstiftningar, samtidigt som Föräldrabalken (FB) ställer krav på vårdnadshavarna. I FB ska vårdnadshavarna; ”ansvara för barnets personliga förhållande och se till att barnets behov blir tillgodosedda med hänsyn till ålder, utveckling och andra och övriga omständigheter”. Begreppet föräldraansvar är alltså klarlagt på ett övergripande sätt, men inte avgränsat eller fastslaget hur det ska bedömmas. Med hänsyn till detta känns det märkligt att inte fler fall tagits upp av Högsta förvaltningsdomstolen för prövning.

På det sätt som regelverket är utformat idag är det svårt att få enhetliga bedömningar kring föräldraansvaret, både hos Försäkringskassan, kommunen och i domstolar. Är detta en rättssäker reglering? Bedömning av föräldraansvaret för barn i olika åldrar behöver bli mer enhetlig i tillämpningen, vilket skulle innebära en större rättssäkerhet. Som utformningen idag ser ut ges ett alltför stort bedömningsutrymme till handläggare och domstolar. Denna oklara reglering leder till att varje enskilt försäkringskontor eller domstol, skapar sina egna riktlinjer som man följer. Det påverkar alltså var i landet du bor, vilket det såklart inte ska göra.

Det är såklart så att alla barns individuella utveckling och förmågor skiljer sig, men det krävs någon form av vägledning som kan definiera vad barn i olika klarar och således vad som ska ingå i normalt föräldraansvar. För som det ser ut nu är det på många orter i landet i stort sett omöjligt för ett barn som är under en viss ålder att få personlig assistans då bedömningen ofta formuleras ”avslag, normalt föräldraansvar”. Fanns det tydligare riktlinjer skulle en mer personlig bedömning kunna genomföras och en tydligare jämförelse i varje enskilt fall. Hur dessa riktlinjer skulle formuleras finns många olika möjligheter. Det bästa tänker jag är att Socialstyrelsen tillsammans med några experter inom området skulle kunna ta fram bedömningar på vad barn i en viss ålder klarar av och vad de inte klarar av.

Det är otroligt många barn som inte ges möjlighet att leva som andra, på grund av att de just är barn och därmed inte kan få personlig assistans beviljad än. Det är en utveckling som jag är säker på att lagstiftaren inte eftersträvade.
//Niklas
Jurist
Assistansjuristerna

Anmälan till Försäkringskassan från kommunen

Lycksele kommun
Den enskilde har ansökt om personlig assistans hos Lycksele kommun. Kommunen har i sin bedömning kommit fram till att de grundläggande behoven klart överstiger 20 timmar per vecka. Den enskilde överklagar beslutet då det inte överensstämmer med ansökan på ett flertal punkter.

En muntlig förhandling hålls i Förvaltningsrätten i Umeå och den enskildes ombud frågor kommunens företrädare, handläggaren och enhetschefen för LSS-enheten, när de anmälde till Försäkringskassan att de grundläggande behoven är över 20 timmar? Kommunens företrädare svarar då att det inte gjorts och ställer sig frågande till varför man skulle göra det? Den enskildes ombud upplyser då kommunen om 15§ 8p i LSS där det framgår att kommunen ska anmäla till Försäkringskassan när den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning.

Tillgänglighet

Helt nyligen avslutades Almedalsveckan på Gotland.
En vecka där partiledare från samtliga partier talar och möter allmänheten. Men hur är det då för personer med funktionshinder, har de samma möjlighet att delta som alla andra. Svaret är tyvärr nej. Tillgängligheten under veckan var vad jag förstår väldigt dålig, vilket resulterade i att Almedalsveckan blev anmälda till DO=(Diskrimineringsombudsmannen.)

Detta är allvarligt då personer med funktionshinder inte kan träffa våra politiker, för att påverka och lyfta fram frågor som rör assistans och tillgänglighet m.m.
Tyvärr är det här inget unikt problem för personer i elrullstol heller vanlig rullstol. Skall man besöka en restaurang heller annan allmän plats måste man ofta ställa väldigt mycket frågor, för att vara säker på att man kan komma in i lokalen.
Det har nu kommit en ny lag som gör att personer med funktionshinder kan göra en anmälan till DO om det är brister i tillgänglighet, när man ska besöka offentliga lokaler. Vilket jag hoppas gör att tillgängligheten blir bättre i framtiden.

/Niklas Pajuste

Samma rättigheter oavsett ålder

Enligt lagen om personlig assistans, LSS, kan inte antalet assistanstimmar utökas eller beviljas för en person som har fyllt 65 år. Insatsen ska alltså vara beviljad före 65-årsdagen och det beslut som fattas då får personen i fråga sedan behålla livet ut. Detta innebär att om exempelvis X person skulle drabbas av en stroke när x är 64 år har X möjlighet till att få personlig assistans, sker detta ett år senare finns inte den möjligheten. Detta ser jag som en åldersdiskriminering samt i direkt strid med LSS intentioner.

Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvaliteter utan på grund av mer grundläggande egenskaper till exempel delar av den diskriminerades identitet. Det övergripande målet för LSS är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra i sin ålder, trots funktionshindret. Syftet är alltså att åstadkomma jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Genom insatserna ska man förebygga och minska följderna av funktionshindret. Denna rätt gäller således inte när du fyllt 65.

Jag var under våren i kontakt med en av mina klienter som var väldigt stressad kring just denna situation. Han var nära att fylla 65 och vi hade just fått ett beslut om personlig assistans. Beslutet som han fick täcker hans behov helt okej men han var i behov av betydligt mer dubbel assistans. Vi överklagade beslutet och väntar i nuläget på beslut kring detta från Förvaltningsrätten. Klienten har de senaste åren blivit betydligt sämre och hans behov har ökat kraftigt. Han är rädd att denna utveckling ska fortgå, vilket i så fall kommer bli ett problem för honom. Varför ska inte han ha samma möjlighet som personer under 65 år att ansöka om utökning av personlig assistans? Personer som har slitit hela sitt yrkesliv måste ha samma rätt att kräva sina rättigheter, och en rättighet är precis vad personlig assistans enligt LSS är.

Ska hemtjänsten gå in och tillgodose behoven? Assistans är mer kostnadseffektivt än hemtjänst per timme. Dessutom ska insatser grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv som möjligt, så likt ett liv som andra personer utan funktionshinder i samma ålder i sin omgivning.

Jag var även i samtal med en annan klient som hade en nära vän som ville ansöka om personlig assistans och verkligen hade behovet för det. Men personen i fråga var över 65 år vilket innebär att han får fortsätta med sitt beslut om hemtjänst som han inte alls är nöjd med och det funkar inte alls som han önskar.

Slutsatsen är alltså att det är av stor vikt att lagen ska gälla lika för alla och att man oavsett ålder ska ha rätt att bli beviljad personlig assistans samt möjlighet att ansöka om utökningar. Ingen som uppfyller de övriga kraven för att få personlig assistans (personkrets + hjälpbehovet) ska nekas möjligheten att denna rätt prövad.

//Niklas
Jurist
Assistansjuristerna

Veckans kalkon - Ignorerat fullmakt och genomfört oanmälda hembesök

Hofors kommun
Den enskilde ansöker om personlig assistans enligt LSS hos Hofors kommun med hjälp av ett ombud. Handläggaren under handläggningen av ansökan ignorerat fullmakten som vårdnadshavarna har lämnat till ombudet och genomfört oanmälda hembesök hos den enskilde. Hon har sedan ej besvarat frågor från ombudet. Samma procedur har skett i två ärenden.

Funkofobi i dagens samhälle

Funkofobi är en term som används för att beskriva den systematiska diskriminering som drabbar personer med funktionsnedsättning. Har man avvikande funktionalitet blir man ofta utestängd i dagens samhälle. Själv har jag lagt märke till att många allmänna platser och fastigheter inte ens tänkt på att de kan behöva en ramp för enklare tillgång om en person sitter i rullstol. Samtidigt handlar det inte enbart om det materiella. Media släpper till exempel bara fram vissa typer av berättelser.
Konsekvensen av funkofobi är att de funktionsnedsatta upplever att samhället begränsar deras liv i mycket stor utsträckning. Det kan gälla otillgängliga platser, segregerad utbildning och djupt rotade fördomar. Christine Bylund har forskat på området och kommit fram till många viktiga slutsatser. Hon menar att otillgängligheten hindrar funktionsnedsatta från att fysiskt synas i vissa rum. Universitet och kommunhus är väldigt betydelsefulla i förändringsarbetet, men ofta har funktionsnedsatta mycket svårt att göra sig hörda på sådana platser.
Enligt Christine Bylund brukar samhället också kategorisera de funktionsnedsatta och generellt sett är det två olika roller som erbjuds. Antingen är man hjälten eller vårdpaketet. Hjälten är den som ses som en inspiration. Reaktionen blir lätt att de är oerhört duktiga även när de utför enkla uppgifter. Media brukar bidra till sensationalismen och resultatet brukar bli en föreställning om att det handlar om individens eget ansvar att gaska upp sig, istället för att synliggöra de verkliga problemen. Vårdpaketet är när allt fokus läggs på medicinska behov såsom assistansprövningar, sjukgymnastik och läkare. Ingen av dessa två roller tar någon hänsyn till vad den funktionsnedsatta personen själv vill göra med sitt liv.
Även FN har uppmärksammat att Sverige har ett strukturellt problem med funkofobi. De pekar bland annat på att det har blivit svårare att få assistansersättning för vissa grundläggande behov. Jag håller med om att samhället borde lägga mer energi på just vad de funktionsnedsatta upplever att de själva behöver. Tyvärr är perspektivet i dagens samhälle snarare att tillgänglighet och assistans är särlösningar. Man reducerar de funktionsnedsatta till ett problem. Precis som Christine Bylund säger blir till exempel en person som använder rullstol reducerad till en rullstol istället för en man eller en kvinna som vill kunna leva ett fullvärdigt liv. Gå in på http://www.svd.se/funktionshindrad-varken-hjalte-eller-vardpaket för att läsa mer.

/Åѕа